Cannery Brewing Blackberry Porter

Kom för ett par dagar sedan fram till svärföräldrarna i Powell River, en liten stad på västkusten strax norr om Vancouver i västra Kanada. Det har sedan jag kom hit i ölväg inte konsumerats så mycket mer spännande än kanadensisk pisslager, något bättre än Budweiser och Coors från USA, men inte särskilt mycket.

I dag efter en tur med kajaken och underhållande av fruns brorsdöttrar var det dock dags för en ny bekantskap, Blackberry Porter från Cannery Brewing. En porter på 6,5 % smaksatt med björnbär, låter på förhand rätt spännande. 

Ölen är mörkbrun med lite rött i kanterna, vacker ljust brun skumkrona. Doftar rostad malt, choklad och rätt mycket björnbär. Något orolig blir jag eftersom jag är rädd för att björnbären gör att det kommer smaka för sött och sliskigt. Men nej, där har jag fel. Det här är intressant, annorlunda och faktiskt rätt gott! Smaken och sötman från bären passar riktigt bra ihop med den rätt så robusta portern där de mörkt rostade maltsorterna ger ölen en fin bränd ton. Choklad och mörkrostat kaffe finns, och jag känner att jag blir glad sittandes i skuggan på altanen och bombern tar slut alldeles för snabbt. Kul! Definitivt en kandidat för resväskan.

Inte gör det heller saken sämre att ölen dricks på svärföräldrarnas altan alldeles vid havet en vacker sommardag. Kolibris flyger runt bara någon meter från huvudet, majestätiska vithövdade havsörnar håller sig högre när de inte gör utfall ner mot vattnet för att fånga fisk. Utsikten är minst sagt spännande. Det kommer nog provas ett antal nya öl i skuggan på altanen de kommande fyra veckorna.

Gå på pub i Göteborg midsommarafton? Nej.

Bror tillsammans med kompisar var i Göteborg och hälsade på i helgen, primärt för att vi skulle gå på Ullevi och lyssna på AC/DC på söndagen. I fredags hade vi tänkt dra oss ut till skärgården men valde på grund av det ostabila vädret att inta midsommarmaten hemma i lägenheten. Efter middag med hembryggd IPA och Champagne Jacquart brut rosé samt lite efterföljande öl och whisky bestämde vi oss för att se om Göteborg kan erbjuda några schyssta pubar en midsommaraftonskväll. Med tanke på hur dött det sägs ska vara i Göteborg under denna helg var väl förväntningarna inte så höga, men nåt halvschysst ställe måste väl vara öppet?!

Javisst, efter en rätt skön promenad på en knapp timme kunde vi konstatera att följande krogar i hemmets närhet höll öppet: Cross Kitchen på Linnégatan, Galliano vid Masthuggstorget samt Stars N Bars vid Järntorget. Något som kändes lockande? Nej. Även strippklubbarna på Andra Långgatan höll öppet. Lockade inte heller. Fick bli hemgång i stället och lite avslutande gott innan sängen lockade oväntat tidigt.

Lördagen spenderades ute på Styrsö med strålande sol och goda drycker. Senare på kvällen drog vi oss ner till Bishops Arms Järntorget och jag blev riktigt glad när jag såg att Anchors Old Foghorn samt Mikkellers Monks Elixir fanns på fat. Ja, fanns på fat visade det sig. De var båda alldeles nyss tömda... Fick bli lite annat gott i stället.

Kort om konserten med AC/DC: Största behållningen, defintivt Angus Young. Imponerande att gubben kan inleda i ett tempo högre än en påtänd duracellkanin för att sedan bara öka takten under två timmars tid. Respekt. I övrigt som förväntat. Förutsägbart. Tacky. Skitbra!

Ilias Princess Ale

För fem dagar sedan buteljerade jag knappt 20 liter IPA. Eftersom jag lovat att bjuda på lite hembryggt till midsommar och förråden är tomma på gamla brygder kunde jag antingen säga tyvärr, det blir "bara" köpeöl till sillen, eller bjuda på IPAn som egentligen inte är klar. Om jag ens ska fundera på hembrygden måste jag ju i alla fall prova den innan för att se om den överhuvudtaget är drickbar.
Jag blir förvånad när jag häller upp ölen och den redan efter fem dagars flaskjäsning presenterar en riktigt inbjudande skumkrona som hänger kvar länge innan den så sakteliga börjar sjunka undan och lämnar spår efter sig på glaset. Doften känns fräsch, lätta karamelltoner och Cascadehumlen presenterar sig snällt....och någon övrig recension tänkte jag inte ta här och nu, dels för att det alltid är svårt att recensera sin egen öl och dels för att jag tycker den här bör ligga i några veckor till innan konsumtion. Jag kan dock konstatera att den här ölen blev ungefär som jag tänkt mig, en lättdrucken, somrig öl med karaktär som kanske kan fungera som inkörsport till lite roligare saker för de av mina vänner och kollegor som fortfarande i princip tror att man bara kan dricka lager på burk.

Den var så lättdrucken så den slank ner snabbt, tror bestämt att jag får ta en till för att vara säker på att den är OK ;-)

Och ja, jag tänker nog bjuda på några flaskor till sillen i morgon. Sen tar jag med några till Kanada för att bjuda Ilias föräldrar (Ilia själv får som mest lukta på kapsylen eftersom hon är bara 5 år gammal) och mina svärföräldrar. Resten får ligga i källaren tills jag kommer hem igen i slutet av juli och då kanske jag kan komma med en någorlunda rättvis recension. Då är det kanske också läge för ett första smakprov av Höstmörker, en Imperial Stout för de kalla och regniga göteborgskvällarna.

En hektisk lördag...

I lördags var det som bekant sommarölsträff med Amylase och svenska hembryggarföreningen. 31 olika brygder som generellt höll hög klass med några toppar som var bättre än resten och ett par lite sämre (av de dryga femtontal som jag provade). Den mycket trevliga sammankomsten slog upp portarna klockan ett, men innan det hann jag faktiskt uträtta en hel del...
Strax efter klockan 5 på morgonen befann jag mig på jobbet. Inte för att jobba, utan för att brygga lite höst/vinteröl. Anledningen till att jag släpat malt, kastruller och annan utrustning hemifrån är att vi på jobbet har ett källarförråd som håller konstant ca 19 grader, medan det hemma i lägenheten kan bli en bra bit över 25 om värmeböljan slår till. Sista bryggningen innan sommarlov var tanken, i och med det tänkte jag ta en liten skåprensning. Så...jag mäskade in en härlig blandning av pilsnermalt, pale alemalt, chokladmalt, ljus och mörkare karamellmalt, hemrostade havregryn, rostat korn samt en slatt puffat vete som låg kvar i en låda. Hade tänkt ha med lite svartmalt också, men hittade den inte när det var dags för bryggning. Det fick gå ändå och medan mäsken stod och gottade till sig klämde jag in en buteljering av senaste brygden: Ilias Princess Ale. En IPA på 6%, OG 1060, IBU 55, humlad med Chinook, Centennial och Cascade. Den smakade riktigt lovande för att bli det som var tänkt, en läskande sommaröl som jag tänkt bjuda lite "burklagerdrickare" på. Ilia är för övrigt frugans femåriga brorsdotter som älskar rosa över alla andra färger och som även är med på etiketten.Tillbaka till skåprensbryggningen och dags för lakning. Första gången jag bryggde med havre och naturligtvis satte lakningen satte igen ett par gånger innan det blev bra snurr och jag kände att det skulle nog bli svårt att hinna till sommarölsträffen vid öppningsdags klockan ett. Jag har dock märkt en gång tidigare att tidspress och ölbryggning inte är någon bra kombination (ju mer man stressar desto mer verkar gå galet) så därför tog jag det lugnt och fint, sommarölsträffen skulle ju faktiskt hålla på hela eftermiddagen.
När väl lakningen var klar efter en lång väntan (lakade ut totalt 22 liter) gick det riktigt snabbt att få igång koket på jobbets nya induktionshäll. Hemma i lägenheten går det bra mycket långsammare! Efter totalt ca 75 min kokning med tillsats av humle (Northern Brewer, Chinook och EKG), choklad och kaffe, kylning, mätning (OG 1084), smakprov, och tillsättande av jäst (Wyeasts American Ale II, tagen från Ilias Princess Ale som buteljerades innan) fick det bli en snabbstädning, rask promenad hem, snabbducsch, klockan halv ett och jag insåg att jag inte ätit frukost ännu trots att jag steg upp för över sju timmar sedan.

Det var kanske bäst att äta något innan det var dags att cykla iväg för att prova en massa god, hembryggd öl. Fem minuter och ett par mackor senare satt jag på cykeln med ett äpple i handen. Kom till sommarölsträffen vid halv två och hade gott om tid att prova det som lät intressant både en och två gånger.

Dagen och kvällen fortsatte med mycket öl och gott sällskap (eller var det tvärtom?...) in på småtimmarna, men mer om det en annan gång...

Och skåprensningsölen tror jag kan bli en bra stout/imperial stout för de blåsiga, regniga göteborgshöstkvällarna som det brukar bli en hel del av.

Budweiser Battle: 3,5% vs 5,0%

Dags för en kamp på liv och död mellan lillebror och storebror Bud från megabryggerikoncernen Anheuser-Busch InBev. Hur ska det gå när dessa två tungviktare drabbar samman en regnig torsdagkväll i juni? För att göra det ännu mer spännande får dessutom Bud och Bud ytterligare en motståndare i form av Ramlösa Original som kvalat in genom ett Wild Card. Inget mer struntprat, utan direkt över till den spännande tävlingen.
Utseende: Ramlösa tappar direkt från start när den inte lyckas prestera minsta tillstymmelse till skum, samtidigt som Bud och Bud lyckas presentera en rätt inbjudande, ljusvit skumkrona och det är faktiskt lillebror Bud som presterar bäst här. Det är dock inte av typen härligt skum som hänger kvar i glaset i vad som kan kännas som en evighet. Nej, rätt snabbt är allt det fina skummet borta och kvar i glasen ligger något som mest ser ut som...diskvatten eller nåt. Med allt skum borta är det nog trots allt Ramlösa som ser mest inbjudande ut, med klara speglingar av omgivningen i glaset. 1 poäng till Ramlösa
Doft: Ramlösa doftar helt oväntat inte särskilt mycket. Känns fräscht om man gillar kolsyrat vatten. Lillebror Bud är inte särkilt mycket mer spännande, lätta majstoner tycker jag mig känna, bryggs den här ölen med majs? Tillägg: Om jag hade läst på flaskan skulle jag sett att den bryggs med ris, inte majs. Storebror Bud har en lätt, lätt, lätt (om man har lite fantasi) citruston, lite alkohol finns också i doften. Doften är faktiskt lite mer spännande än hos Ramlösa. 1 poäng till storebror Bud.
Smak: Lillebror Bud smakar nästan som vatten, med förbundna ögon hade jag nog knappt känt att det var öl jag drack. Smakar faktiskt nästan vattnigare än Ramlösa. Storebror Bud har faktiskt något (igen, om man har lite fantasi) som påminner om smak av öl. Eftersom det är ölprovning och Ramlösa slank in på ett bananskal är det storebror Bud som tar hem poängen.

Helhetsintryck: Ja, Ramlösa håller vad den lovar, "kolsyrat naturligt mineralvatten", medan Budflaskorna (det enda som skiljer etiketterna är datummärkningen samt att det på den ena står ALK. 3.5% VOL och på den andra ALK. 5.0% VOL) stolt proklamerar "FRESH BEER TASTES BETTER, At Budweiser, our freshness policy is for consumers to enjoy our beer within 110 days from packaging. Along with our born on dating, this means you can experience the clean, crisp, refreshingly different, brewery fresh taste of Budweiser at its finest". Ja tack för den, hade det varit en humlebomb är jag mer än beredd att hålla med, men fan vet om inte både lillebror och storebror Bud kunde må bra av att ligga ett tag på flaska och utveckla lite felsmaker. Det kan ju inte vara sämre än inga smaker. Minuspoäng till Bud och Bud för den osanna texten.

Man kan väl sammanfatta det som att det blir dött lopp mellan Ramlösa och Bud den äldre i denna lilla öltävling. Rätt bra jobbat av en flaska mineralvatten faktiskt! Jag skyndar mig och häller ut det av diskvattnet som finns kvar i glasen och ersätter det med Sierra Nevadas ESB för att skölja munnen och oj vilken smakbomb det är i jämförelse med Bud och Bud!

Folköl från Jämtlands

Det verkar bli fler och fler av våra svenska bryggerier som brygger alkoholsvagt för försäljning i dagvaruhandeln. Även Jämtlands Bryggeri hakar på och brygger för första gången sedan starten -96 folköl kommersiellt. Jag hoppas att Jämtlands President 3,5 % är lite mer intressant än sin alkoholstarkare namne. Blir till att prova nästa gång jag åker hemöver till Jämtland.

Öltips i San Francisco?

Sommar och semester är snart här. Om tre veckor drar jag västerut för att spendera fem veckor i företrädesvis sydvästra Kanada, med en del rundturer i British Columbia, mer om det senare. Det blir även en sväng till San Francisco och möjligen Seattle.

Jag har så smått börjat planera mitt SF-besök och av någon outgrundlig anledning verkar det bli väldigt många ölrelaterade aktiviteter. Får se om frugan tycker det är bra eller anus...
Två bryggeri-/bryggeripubsbesök har jag spikat än så länge, Russian River Brewing i Santa Rosa och Lagunitas i Petaluma. Först och främst är det bryggeripuben på Russian River som lockar med sitt härliga fatutbud, sen ligger Lagunitas längs Highway 101 på väg dit från San Francisco. Eftersom det nog blir en del öldrickande (...) är hyrbil uteslutet så det får nog bli buss till Santa Rosa. Kollektivtrafiken i Nordamerika är väl rent allmänt inte den bästa som finns i världen och inte heller mellan dessa städer verkar det vara särskilt smidigt att ta sig. Nästan 3 timmar tar de knappt 10 milen, en snittfart på cirka 30 km/h, nästan så att en snabb kenyan skulle kunna hålla jämna steg med bussen en bra stund. Det gäller att starta tidigt så man hänger på låset när puben öppnar kl 11... Ska undersöka om det finns möjlighet till en rundvandring i bryggeriet också.

Men det var ju inte egentligen de planerade aktiviteterna jag ville berätta om i det här inlägget. Nej, jag behöver hjälp, tips på pubar, bryggerier och ölaffärer som är värda att besöka i San Francisco. Finns något som är direkt dåligt så jag kan stryka det från min växande lista på "saker som finns"? Någon som varit där och kan tipsa om några guldkorn? Och skulle någon ha tips på spännande saker att göra i San Francisco som inte innefattar att dofta på och dricka öl tar jag gärna emot dessa. Frugan måste ju blidkas med något...

Soutern Tier Choklat

Jag tycker den är så smaskig när jag är på godishumör. Choklad, choklad, choklad....mmm...
Tyvärr har jag druckit upp de fyra flaskor jag sparade åt mig själv vid senaste privatimporten. Två flaskor står dock kvar hemma, reserverade åt Carl. Vi får se om jag kan motstå chokladsuget när det kommer...