Överjäst

Dancing Citra, Ilias Princess Ale, Sommarsaison

2012-01-15T23:02:00.002+01:00

Söndagen har spenderats med att packa resväskan, städa lägenheten och buteljera tre hembrygder som jag hoppas ska smaka riktigt gott om några veckor. Naturligtvis provsmakade jag också alla tre och även om det är väldigt svårt att tro något om hur de kommer vara när de är färdiga, måste jag säga att jag var imponerad av hur god saisonen var direkt från jäshinken. Den bryggdes för endast 8 dagar sedan, jäste ut på knappt två dagar och har fått sig några gram torrhumling (Wai-ti) sedan dess.Det ska bli spännande att prova första flaskan när jag kommer hem om ett par veckor.
I morgon ska svart-IPAn som bryggdes för ett par dagar sedan torrhumlas med lite Citra och Galaxy innan det på tisdag morgon bär västerut till Kanada så jag får träffa min sargade son, samt prova några spännande öl som en snäll själ släpat hem till svärföräldrarna.

I kväll skålar jag för Charlie

2012-01-12T22:31:00.002+01:00

Jag sitter hemma i soffan. Charlie är på andra sidan jordklotet, på västkusten i Kanada. Han skulle ha varit i Powell River, men är sedan ett knappt dygn på sjukhus i Vancouver efter att ha blivit ditflugen med helikopter. En hund fick för sig att Charlies ansikte var mat. Eller nåt. Kanske ville den bara leka. Efter ett rätt jobbigt dygn, så långt borta från min lilla familj, känns det i kväll lite bättre. Både plastikkirurg och ögonläkare verkar tro att det mesta kommer bli bra. Tack och lov för det. Några ärr ger bara karaktär. Tjejerna kommer gilla det Charlie. Jag lovar. Nästa vecka kommer pappa så kan vi dela på en öl. Men säg inget till mamma. I kväll öppnar jag ett par goda öl i soffan och tänker på hur snabbt livet kan ändras. Från att vara helt underbart, till att plötsligt kännas rätt jävligt. Lika plötsligt känns det rätt okej igen. Skål!

Hittat biran!

2012-01-10T17:42:00.004+01:00

Efter lång dvala är Hitta Biran igång igen. Tidigare i dag hittade undertecknad biran som gömts i en hålighet i ett träd i stadsdelen Haga.
Om ett par dagar kommer nästa omgång igång, följ utvecklingen på hittabiran.blogspot.com .
Vinnaren utlovas några smaskiga hembrygder samt en kommersiell, i Sverige väldigt ovanlig öl.

Ny dag. Ny bryggning. Citra pale ale

2012-01-05T20:13:00.002+01:00

När jag förra veckan satt i soffan och drack en flaska Zombie Dust från Three Floyds blev jag inspirerad att försöka brygga något liknande. En pale ale endast humlad med humlesorten Citra.
I dag var det dags. Nu blev det inte något försök till en Zombie Dust-klon, utan "bara" ett försök till en god single hop pale ale med mycket karaktär från Citrahumlen, där jag valde att tillsätta all humle under de sista 20 minuterna av koket.

Recept för den intresserade:
Citra Pale Ale (arbetsnamn)
Bryggdatum: 2012-01-06
Volym:10 l
IBU:49
OG:1056
ABV:?

Jäst: US05

Malt:
2,4 kg pilsnermalt
0,12 kg mörk karamellmalt
0,1 kg vetemalt

Humle (Citra, humlekottar 15% alfasyra)
10g, 20 min
10g, 10 min
20g, 5 min
10g, 2 min
30g, 0 min
30g, torrhumling 5-7 dagar

Infusionsmäskning, 68 grader i 75 min. Utmäskning 78 grader i 10 min.
Total koktid: 80 min
Jäsning i 20 grader.

Återkommer med ett omdöme när den är färdig.

Bryggning efter långt uppehåll

2012-01-04T19:23:00.008+01:00

Det senaste året har det inte bryggts särskilt mycket öl på Prinsgatan, främst på grund av en liten kille som oavbrutet springer runt, runt i lägenheten och är nyfiken på allt. Ett barn i 1-årsåldern kan ha en väldig energi...
Men nu är det dags att damma av kokgrytan, mäska in med rätt temperatur, mäta OG, lägga upp humlescheman med mera. Jag vinkade av fru och son på flyget i går morse. Lilla Charlie ska hälsa på sin mormor och morfar i Kanada.
Än så länge går det ingen nöd på mig. Under kommande två veckor har jag tid att fylla på ölförrådet med lite hembrygder, innan det även är dags för mig att sätta mig på den knubbiga plåtfågeln för transport över den stora ankdammen i väster med slutdestination Pamela Anderson-land.
I går kväll efter jobbet sattes så en IPA på jäsning, jag behöver en god husöl som jag kan gå och nalla av när törsten faller på. Bör landa kring 6% ABV, tungkrullande beska (bara för jag tycker det är så gott) och förhoppningsvis god smak och doft från humlesorterna Columbus, Wai-ti, Galaxy och Nelson Sauvin. Maltbasen är 95% pilsnermalt och 5% karamellmalt. Jag valde också att prova en ny jäst, 1332 Northwest Ale från Wyeast. Jag hade inte hunnit göra någon förkultur, så en påse torrjäst, US05, fick också vara med och leka för att säkerställa en bra, snabb jäsning. Vi får väl se hur det blir. Förhoppningsvis blir det gott.
Senare i veckan blir det bryggning av en Citra pale ale på kring 5% ABV för att leka lite med humlesorten Citra, en humle jag aldrig bryggt med innan. Till helgen eller nästa vecka blir det en saison där halva batchen skall få ligga med Lambicjäst och hjortron i 6-12 månader, eller tills den känns "färdig" och buteljeras. Något mörkt blir det nästa vecka också. Vet inte riktigt vad ännu. En havreporter kanske. Eller en stout. Vi får se.

Nu blir det i stället en bortbryggd öl i glaset. En burköl. Furious från Surly. Mmmm

Three Floyds Zombie Dust

2011-12-30T23:46:00.002+01:00

En öl som var med på senaste provningen på Första Långgatan. Den här gången kunde jag i lugn och ro hemma i soffan sitta och njuta av en pale ale i världsklass, kanske den godaste jag hittills druckit? Så skönt underbara dofter och smaker. Fan vad gott. Det är inte utan att jag känner mig inspirerad att försöka mig på en pale ale humlad endast med Citra, precis som Zombie Dust.

Julens drycker - Amerikanska godsaker m m

2011-12-24T10:48:00.003+01:00

I år får julölen (om man räknar bort de flaskor Jämtlands Julöl som kommer konsumeras) kliva tillbaka ett steg och i stället låta en symfoni av andra drycker stå i rampljuset.
Några öl ska i all enkelhet delas med bror i de djupa, snöklädda Jämtländska skogarna.
Från Göteborg är det mest amerikansk öl som letat sig ner i årets julsäck, samt ett par hembrygder från Beerwell-imperiet.
Bror har också fått med en högklassig blandning av surt, sött, beskt, ljust och mörkt (bland annat Cascade Apricot, Firestone Walker Double Jack, St Bernardus 12 och en massa annat godis...). Det är nog ingen risk att Överjäst tvingas lämna julbordet törstig i år.

God jul!

Firestone Walker 14

2011-11-26T22:29:00.005+01:00

Ännu en blandning av ett antal olika fatlagrade öl från Firestone Walker, de brukar ju vara rätt bra på det här med fatlagring av öl och blanda ihop olika för att få till något riktigt bra.
Den här gången är de sex olika fatlagrade öl från Firestone Walker (31% Double Double Barrel Ale, 29% Sticky Monkey, 27% Parabola, 7% Velvet Merkin, 3% Good Foot, 3%Black Xantus) som utgör beståndsdelarna i jubileumsölet.

Är det nåt att ha då? Ja, ölet har en grym doft med lakrits, choklad, bourbon, ek, torkad frukt.
Riktigt söt och fyllig med värmande alkohol. Runda, stora smaker, men tyvärr blir det lite FÖR mycket fatkaraktär samt en lätt spritighet i avslutningen för att det ska kunna bli riktigt, riktigt bra. Ändock en väldigt god öl, om än inte fullt lika bra som de övriga jag provat i denna jubileumsserie.

Alchemist Heady Topper

2011-11-09T20:45:00.003+01:00

Onsdag. Fru på kalas. Son i sängen. Burköl i glaset. Förmodligen den bästa burkölen jag druckit. Heady Topper, dubbel-ipa när den är som bäst.

Det här är första ölen jag provat från Alchemist, en bryggeripub i Vermont som i princip totalförstördes när orkanen Irene drog fram över USA:s östkust i slutet av augusti. Tur i oturen var att det helt nybyggda The Alchemist Cannery klarade sig, där man för tillfället endast brygger just Heady Topper.
I bryggeriet på puben, som totalförstördes, klarade sig två lagringstankar, som innehöll två olika öl. Dessa står i skåpet redo att drickas upp en annan dag. Bara att hoppas att dessa håller samma klass som den nyss druckna burkölen.

North Coast Old Rasputin XII

2011-09-09T19:32:00.003+02:00

Sitter och sippar på en riktigt god imperial stout, Old Rasputin XII från North Coast Brewing Company i Amerikat. Doftar gott och smakar bättre. Riktigt skoj att den ska komma på vårt kära Systembolaget i mars nästa år, jag kommer nog köpa två flaskor om jag har möjlighet.

Funky Buddha Doc Brown’s 1.21 Gigawatts

2011-09-07T19:04:00.004+02:00

Funky Buddha är en rätt nyöppnad bryggeripub i Boca Raton, Florida. De bryggde sina första öl i höstas och håller antagligen för tillfället på att planera inför sitt ettårsjubileum.
Fram till förra veckan hade jag inte druckit några av deras öl alls, i provade jag min femte. Av dessa fem har fyra hållit riktigt hög klass, den femte (Red Dawn, en Irish ale) hade sannolikt drabbats av diacetylproblem och jag ser fram emot att dricka den i ett friskare tillstånd en annan gång.

Så till dagens öl, Doc Brown’s 1.21 Gigawatts, där namnet kommer från Christopher Lloyds rollfigur Emmett "Doc" Brown i Tillbaka till framtiden-filmerna (Great Scott!).
Det enda jag vet om ölen är att det är en brown ale, kort och gott, en stil som inte direkt brukar vara någon favorit för mig...
Denna brown ale är dock underbart god! Ser snygg ut i glaset, med en klar brun vätska som drar rätt mycket åt rött. Doft och smak av röda bär, nötter, rostat bröd, en antydan till rök, lite gräsig humle. Smakerna hänger kvar länge. Det är en härligt balanserad öl med sköna, rena smaker.
Jag ser fram emot de övriga Funky Buddha öl jag har i skåpet, både deras "standard"-öl och de som producerats i lite mer begränsad omfattning.

Angående flaskans fina etikett...De buteljerar inte särskilt många av sina öl på Funky Buddha, i dagsläget endast några specialöl som jag förstått det, utan serverar sina öl i huvudsak på fat och i growlers. De öl jag provat har dock buteljerats och försetts med snygga etiketter i form av en bit frystejp med ölets namn skrivet med spritpenna. Jag föredrar själv en snygg etikett som man kan titta på när ölen konsumeras, men finns ingen etikett antar jag att jag kan nöja mig med flaskornas innehåll om det är något bra...

Drakens DIPA

2011-08-04T19:19:00.004+02:00

De flaskor som släppts på systembolaget är helt klart i samma klass som senaste batchen på fat. Riktigt jäkla gott! Känns nästan lite tråkigt att jag inte kommer hinna med så många innan det bär iväg till Kanada på måndag.

Riktigt prisvärd är den också, som jämförelse kunde man på släppet i måndags köpa femton flaskor Drakens för samma pengar som EN Sierra Nevada Hoptimum...
Det är bara att hoppas att Drakens DIPA kan komma in i ordinarie sortimentet på systembolaget. Bra jobbat Oppigårds och de Göteborgska hembryggare som står bakom receptet.

Infekterad Punk IPA på burk.

2011-07-03T23:39:00.003+02:00

BrewDogs nya version av Punk IPA är riktigt bra. Passar helt perfekt i den sommarhetta som lagt sig över Göteborg. Ett antal flaskor och burkar har tömts. Jag rekommenderade en kollega att köpa ett gäng och han återkom någon vecka senare efter att ha inhandlat ett par fyrpack burkar och druckit någraav dessa. Hans omdöme var hårt: "Den är ju inte alls lika bra som innan, smakar mest kattpiss och stall så jag köper nog inte den igen" tyckte han. Konstigt, tyckte jag, som inte alls kunde identifiera de öl jag druckit på det viset. Fram till förra veckan. Klockren brettanomycesinfektion som tagit över fullständigt. Måste ha varit detta han druckit. I går köpte min bror ett fyrpack och en burk öppnades. Exakt samma infekterade öl. Då ölen har samma datummärkning, bäst före 11 nov 11 misstänker jag att något kan ha hänt med denna batch hos bryggeriet. I morgon blir det i alla fall reklamation hos Systembolaget. Är det fler som märkt av några infekterade burkar märkta 11 nov 11?

Canucks-Bruins

2011-06-01T23:00:00.002+02:00

Bara några timmar till första finalen där vinnaren i bäst av sju matcher får lyfta Stanley Cup-bucklan. Fruns vänner och familj vittnar om en vansinnig Canucks-feber i Vancouver, ja faktiskt i hela British Columbia. Jävlar vad jag önskar att jag var på plats i Vancouver i kväll och fick dricka Molson Canadian inne på arenan. Får i stället nöja mig med en natt i TV-soffan med vetskapen att jag i alla fall kan trolla fram bättre öl både ur kyl och garderob än vad som finns att uppbringa i hela Rogers Arena med 18860 sittplatser, ett antal barer och restauranger.
Hmm...jag skulle nog hellre druckit Molson i kväll.

Sigtuna Summer IPA, dålig flaska.

2011-05-24T21:39:00.002+02:00

Provade Sigtunas nya direkt när den kom på Systembolaget förra veckan. Tyckte den var riktigt god. Inhandlade i går ett par flaskor till i Nordstan. Öppnade en efter maten i dag. Usch! Smakade metall och var rätt spritig. Hoppas att det var en isolerad flaska med problem. I morgon öppnas nästa flaska. Förhoppningsvis mycket bättre. Har en känsla av att det kommer drickas några flaskor av denna öl på nya balkongen som invigs på torsdag.

Port Brewing Hop 15 från privatimport

2011-05-17T15:48:00.002+02:00

Var för en stund sedan förbi systembolaget och hämtade en beställd låda Hop 15. Buteljerad för bra precis fem månader sedan. Innebär det då att den är humletrött och tråkig?

Nej, inte alls! Har hällt upp ett glas och sitter och njuter. Kanske inte riktigt lika humlig i doften som helt färsk, men det tar den igen i den fylliga smaken och härliga beskan. Kan tänka mig att den här kommer vara riktigt god även om ett år då den känns lite som ett amerikansk barleywine i sin maltiga kropp. Min rekommendation är att köpa en låda om Brill fortfarande har några kvar.

Fräsch öl med gammal malt?

2011-05-10T19:41:00.005+02:00

Den gångna helgen var det som många säkert vet SM i hembryggning. Själv hade jag inte tänkt ställa upp med några öl i år, helt enkelt för att jag knappt bryggt något sedan min son Charlie Frosti föddes i augusti. I slutet av mars rensade jag dock i förrådet och hittade några gamla bortglömda humlepåsar (100 g vardera av Motueka, Riwaka och Nelson Sauvin) samt några öppnade påsar med krossad malt (pale alemalt krossad i april 2010, pilsnermalt krossad i mars 2010 och vetemalt krossad i juni 2009). Instinktivt tänkte jag först kasta bort dessa gamla maltrester, men ändrade mig snabbt och beslutade mig för att brygga en öl med de stackars bortglömda ingredienserna. Jag förväntade mig inte att det skulle bli något bra av det, med så pass gammal krossad malt som legat i ett förråd där temperaturen varierar mellan minusgrader och +30 grader. Det borde väl på något sätt slå igenom som oxidation eller andra felsmaker. Eller?
En IPA blev det, Charlie Frosti #2, eftersom det är den andra ölen jag bryggt med min son (den första var med på Amylases sensommarölsträff förra året och fick ett bra mottagande där).
Efter bryggning, jäsning, torrhumling, flasktapning och kolsyrejäsning var det med förvåning jag provade den första flaskan. Resultatet hade blivit en ljus, torr, krispig, fräsch, törstsläckar-ipa med en mjuk beska. Riktigt gott. Inte ett endaste spår av gammal malt. Hmm. Fick mig att lite omvärdera hur "färsk" malt man alla gånger behöver ha i sina brygder. Kanske skulle resultatet blivit ett annat om jag bryggt en annan öltyp. Jag vet inte.

Jag skickade för skojs skull in de obligatoriska fem flaskorna till SM:s domartävling och i dag kom domarprotokollet med posten. Domarna verkar ha haft ungefär samma uppfattning som jag. Ölet har av samtliga domare klassats som mycket bra, med mestadels positiva omdömen som "mycket ananas i doften, blommig och fruktig", "fräscht öl", "blommigt humlig", "mycket intressant öl", "härligt skarp terpentindoft" (hmm...är detta positivt?), "bra ipa". Inte en endaste kommentar om någon gammal, oxiderad, ofräsch malt. Kul och för mig lite oväntat.

Två av domarna tycker ölen är för ljus för stilen, något jag håller med om, det är bara att jag gillar mina ipor ljusa. En domare vill ha mer smakhumle. För fyra veckor sedan skulle jag inte alls hållit med där. Nu gör jag det. Charlie Frosti #2 lider av samma problem som flertalet av mina välhumlade öl; doft och smakhumlen klingar snabbt av kraftigt. En flaska 2 veckor efter flasktappning är något helt annat än en flaska från samma batch bara ett par veckor senare och jag vet inte vad jag ska göra för att få ölen att "hålla" längre. Jag drack precis en flaska, en av de sista (bara tre kvar nu). Jag tycker fortfarande att det är en bra, god, öl. Men bara för 2-3 veckor sedan var den så mycket bättre. Ja, ja. Lösningen för mig kanske är att brygga riktigt små batcher av mina IPA och DIPA, 5-10 liter, så att de tar slut snabbt. Men är det gott vill man ju gärna kunna ha ett gäng flaskor i kylen ett tag...

Bryggeriet Djævlebryg Mareridt

2011-05-07T15:47:00.003+02:00

En rököl jäst med bland annat brettanomyces. Hmm...kan det vara något. Känns på förhand som att antingen är det en annorlunda, helt underbar öl, eller å är det ett riktigt magplask till dryck som inte alls fungerar.

Den ser i alla fall rätt vacker ut i glaset, lite grann som utspädd nyponsoppa, med ett inbjudande skum. Det första jag tänker på när jag lägger näsan i skummet är hur kläderna doftade dagen efter jag lekte med majbrasor i min barndom, rätt kraftig skogsbrand. Den tunga rökdoften dämpas dock snabbt och lägger sig i bakgrunden som en lätt pyrande grillbrasa. Den dämpade rökdoften lämnar i stället plats för citrus och en kryddighet som jag inte riktigt kan sätta ord på. En rätt inbjudande doft. Spännande!
Aggresiva kolsyrebubblor attackerar gommen. Smaken är lätt rök, tjära, gräs, citrus. Den känns på något sätt både söt och champagnetorr på samma gång, sträv på tungan, med en beska som sakta växer i munnen. Den lätt pyrande grillbrasan får då och då extra syre och förvandlas snabbt till ett fullstort bål, men lika snabbt släcks elden igen. Jag känner mig lätt vilse när min första reaktion är "usch", men direkt därefter "mmm, det här var ju rätt gott". Det tar en stund innan jag bestämmer mig för att det nog smakar rätt gott trots allt.

Ölets främsta kvalitet är nog djupet i de olika dofterna och smakerna, som hela tiden förändras där röken i ena stunden sjunger solo innan kören med citrus, gräs, peppar, jäst med flera tar över. Ändå lyfter inte ölen hela vägen fram till underbar, utan blir i mina ögon BARA bra, en överraskande lätt och fräsch dryck som jag mycket väl kan tänka mig ute på den nya balkongen när solen försvinner bakom takåsarna.

Årets första picnick med Lou Pepe

2011-05-04T22:25:00.002+02:00

Efter sista arbetsdagen på sex månader mötte jag i fredags upp fru och barn i gräset för årets första picnick. Varm försommarsol och svalkande Cantillon kändes inte helt fel kan jag lova.

Kvalitetsmat med lokal öl i Östersund

2011-05-04T13:25:00.007+02:00

Var "hem" till Jämtland en sväng i påsk för att hälsa på mor och far. Påskhelgen bjöd på en massa gott, främst i form av öl, men även en del god mat slank ner mellan ölen.
Bland annat blev det middag ute på påskafton, på en restaurang jag gärna rekommenderar:

Restaurang Arctura, belägen på toppen av en gigantisk termos, med panoramautsikt över Östersund, Frösön och stora delar av Storsjöbygden. Jag har väl varit lite skeptisk till den här restaurangen efter att ha hört en del mindre bra om maten. De bytte dock för en tid sedan kock, något som enligt min mor fick fart på stället, maten skulle nu matcha utsikten, vilket inte är helt lätt. Mina förhoppningar höjdes ytterligare när jag studerade den korta menyn (3 förrätter, 4 varmrätter och 4 desserter) och snabbt konstaterade att jag gärna ville prova samtliga rätter.

Till förrätt föll valet på Carpaccio av reninnanlår med hjorton, friterad persilja, smörstekt surdegsbröd och camembert. En sann fröjd för både öga och gom. Det blev ett riktigt fyrverkeri av subtila smaker i munnen där de olika komponenterna visade sig i olika lager. Vackert parad med en lokal öl som jag inte hört talas om innan, Vildmarkslager från Jämtlands Bryggeri, en fruktig, fräsch modern lager med lite typiska Jämtlands-smöriga toner. Gott!
När ölen var slut och tallriken i det närmsta skinande ren beställdes en flaska Hell in för att drickas till varmrätten, Honungs- och senapskryddad lammytterfilé med blomkålspuré, rödvinssås och mandelpotatis. Köttet som beställts in medium rare var både tillagat och kryddat perfekt, tillbehören precis rätt för att komplettera köttet och lyfta rätten till en riktigt hög nivå. Faktiskt en av de bättre lammrätterna jag ätit sedan ett besök på Apotek i Reykjavik för sju år sedan (en middag som för övrigt var en sagolik upplevelse)

Som söt avrundning valdes Kall soppa på rabarber och jordgubbar med vit chokladmousse och mandelskorpor. Simpelt men ack så gott.

Med både nöjd mage och knopp lämnade jag så toppen av termosen med ett leende på läpparna, fast besluten att besöka etablissemanget igen för att se vad som då bjuds på menyn.

Lokala råvaror, en liten meny som ofta byts, hög kvalitet på maten, goda drycker, humana priser och en utsikt som få restauranger kan skryta med gör att jag skulle besöka stället regelbundet om jag nu råkade bo lite närmare...

Vit helg i Köpenhamn

2010-11-30T12:26:00.003+01:00

Inte vit i meningen alkoholfri, utan på grund av det härligt vintriga snöandet som på pågick i princip hela helgen, med ett kortare avbrott under söndag förmiddag. Jag hade lyckats dra på mig en förkylning innan och var på grund av det inte så överdrivet pigg på att jaga runt staden för att dricka öl hela helgen. Det blev dock ett fredagsbesök på Nörrebro Bryghus där Crooked Moon-Sören försökte brygga öl samtidigt som en grupp med ett 30-tal, tomteutklädda, till synes helt ointresserade, människor var inbokade på ett bryggeribesök med provsmakning. Tomtarna måste ha haft ett pressat schema, för jag tror nog aldrig jag sett en provsmakning gå så fort och med så många fulla glas kvar när de kvickt tomtade iväg ut i snöstormen, inte trippandes lätt på tårna, men med bestämda kliv. Sören såg väl sådär smått road ut och verkade mest tycka att de utklädda tomtarna var i vägen. En god burgare och några dito öl blev det för egen del.

I ölväg blev det sedan en rätt så lugn helg, med lite Nörrebro-öl från rummets minibar och lite sippande i hotellobbyn. Naturligtvis fyllde jag även säcken med lite gott från Ölbutikken och svängde in en tur till det äldre paret på Barley Wine.

Summerat en väldigt trevlig miniresa, första familjesemestern dessutom. Lite träning inför långsemester i Kanade över jul samt San Francisco Beer Week i februari dit även frun och lille Charlie följer med.

Någon som kan skiljas från en flaska Idjit?

2010-11-29T08:35:00.003+01:00

Jag hade tänkt köpa några flaskor av Dugges Idjit! när den släpptes på Systembolaget för ett par veckor sedan. Satt på jobbet på måndag morgon och inväntade att klockan skulle närma sig 10 för att bege mig till Nordstan. Blev i stället akut sjuk, fick snabbt bege mig hem och krypa i säng där jag låg med feberfrossa och öppna spjäll i flera kroppsöppningar. När jag tisdag eftermiddag började kunna röra på mig igen fanns ingen Idjit kvar i butiken, varudepån var tömd och jag stod där, frusen, med darriga ben och utan öl.

Finns det någon vänlig själ därute som har en flaska för mycket och väldigt gärna vill bli av med den? Jag hade tänkt ta med den till Kanada som en gåva till en ölnörd på den kanadensiska västkusten. Nån god kanadensisk öl kan fås tillbaka för besväret.

Ocean Ljusa, kass flaska

2010-11-14T22:29:00.002+01:00

Folkölen Ocean Ljusa från Oceanbryggeriet har blivit något av en ny favorit som vardagsdryck. Jag dricker den gärna till maten eller i ensam majestät till en fotbollsmatch på TV. Tycker att den är riktigt god och den låga alkoholhalten gör att den åker fram rätt ofta när jag vill ha något lättare.

I går fick dock större delen av flaskan för första gången stifta bekantskap med Herr Slask. Om jag inte är helt fel ute har jag för mig att Oceanbryggeriet filtrerar sina öl. Just denna flaska hade dock en hel del skit i botten, som grumlades upp snabbt när kapsylen åkte av och ölen betedde sig likt en vild belgare och gärna ville ut på köksbordet. Flaskan var märkt bäst före 2011-03-15. Någon annan som märkt något liknande? Sen kan det ju vara så att just den här flaskan inte var riktigt ren och har lyckats infektera ölen efter buteljering. Var tvungen att snabbt öppna en ny flaska och den var precis så som jag vant mig att Ocean Ljusa är, en skön humleprofil och med oväntat stor kropp.

O'Connors Irish Pub i Uppsala - En riktig pärla!

2010-11-13T20:47:00.006+01:00

Hälsade på min bror i Uppsala för några veckor sedan. Han grymtade innan kort om en pub i centrum som shapat upp sig rejält vad det gäller ölutbud och allmän stämning i lokalen. Visst tänkte jag, kollade med min kollega som är uppvuxen i Uppsala. När jag nämnde O'Connors var det inte riktigt en ölnördspub jag fick som reaktion från honom. Snarare ett rätt sunkigt ölhak. Dock hade han inte varit där på några år och saker kan väl alltid ändras till det bättre, eller?

Lite förhoppningar fick jag efter att ha gått igenom den aktuella ölmenyn som min bror snällt skickat till mig i förhand, var dock fortfarande lite skeptisk. Tänkte instinktivt på typ the Dubliner's eller O'Leary's i Göteborg eller nåt liknande. Ja, Ja. Dags att åka till Uppsala. Tog med mig lite godsaker i form av diverse hembrygder och bland annat Cantillon Blåbær. Min nyfrälste ölnörd till bror kontrade med bland annat Supplication från Russian River, Espresso Oak Aked Yeti, egna hembrygder, grymma Calvados (visst, inte öl, men de fick mig frälst på något nytt som jag aldrig riktigt upskattat innan), suveräna viner, samt en massa annat...så det var liksom inte läge att ge sig ut i ett höstkallt Uppsala i jakt på bättre drycker.

Vid sen lunchtid på lördagen fann vi oss dock i raska steg på väg mot ovan nämnda irländska pub, hungriga och med förhoppning om att kunna få något gott i glaset till maten. Puben, som inte direkt är handikappanpassad(eller småbarnsanpassad för den delen, med en Charlie på 1 1/2 månad), med trappa upp till porten och ytterligare en lång trappa upp till lokalen, kändes vid en första anblick som en typisk "svensk irländsk pub". Mycket grönt, halvdassig inredning, irländsk folkmusik skvalandes i högtalarna. Bra början...
In till höger i lokalen fanns dock en lite avskild del. Tydligen var det bland annat denna del som är en del i nysatningen hos O'Connors, de kallar den "Loyalty Bar". Tanken är att erbjuda både fatöl och flasköl i världsklass, med ett stort, varierande utbud. Här var inredningen annorlunda, musiken i högtalarna kändes avslappnande, det kändes allmänt inbjudande. Maten var riktigt bra, för egen del blev det en mastig och välsmakande Shepherd's Pie , i glasen Dugges Never Mind the Bollox och Brewdogs Hardcore IPA (Charlie fick mjölk). Suveränt. Gabbe, som jag förstått är den som driver den nya satsningen med Loyalty Bar, bjöd in oss att se om vi hittade någon intressant flasköl i lagret. Cuvee de Tomme från Lost Abbey och Jólabjór från Isländska Ölvisholt togs in som avrundare efter maten. Den isländska ölen nådde inte riktigt upp i klass med den amerikanska surölen...

Gabbe på O'Connors verkar vara en ölälskare i grund och botten. Jag tänker på en yngre Reza på Tre små rum i Göteborg när jag ser honom. Till alla Uppsalabor är det bara att gratulera till det nya tillskottet i stadens pubutbud. Jag hoppas bara att nog många inser vilken kvalitet som erbjuds så att O'Connors loyalty bar finns kvar och frodas nästa gång jag har vägarna förbi den gamla studentstaden.

Dags för sommarölsträff i höstrusket

2010-09-19T13:02:00.003+02:00

Några månader senare än vanligt så är det nästa helg dags för Amaylase Amatörbryggarförenings årliga sommarölsträff. För första gången tänkte jag vara med och bjuda besökare på öl i stället för att "bara" gå dit som besökare själv. Jag ser verkligen fram emot det, även om jag knappast har någon vinnaröl i buteljerna med tanke på den höga klass som de flesta brygderna brukar hålla, där ett antal brukar vara riktigt, riktigt bra. Det ska mest bli roligt att vara med.

Tre olika öl tänkte jag i alla fall släpa med mig som jag tycker passar nu när vi är i gränslandet mellan sommarvärmen och vinterrusket. En india pale ale som min sex veckor gamle son Charlie hjälp till att torrhumla. Han höll nästan på att stoppa humle i munnen i stället för i jäshinken i processen. Jag måste nog lära honom lite mer om hur ölbryggning fungerar. I mitt tycke en rätt trevlig, ljus öl på 6,5 % med högre beska än vad som kanske är brukligt för öltypen. Charlies första öl har fått namnet Charlie Frosti #1Den andra ölen, Spillvatten -10 är en imperial stout som tanken är att den ska bryggas med samma recept varje år så att ett antal flaskor kan sparas från varje årgång. Jag är dock inte helt nöjd med den första upplagan varför receptet kommer få en rejäl omarbetning tills nästa år.

Tredje bidraget blir en torr, törstsläckande saison som efterjäst med brettanomyces i några månader. Egentligen både hoppas och tror jag att den kommer vara bättre om några månader och kanske borde sparas till vinterölsträffen...men jag tycker inte riktigt den passar då. Så vi kör på den nu i stället och ser hur den tas emot. Jag kommer dock spara några flaskor själv så jag har koll på hur den utvecklas.

Hoppas vi ses på lördag!

Charlie Frosti

2010-08-13T20:32:00.002+02:00

För precis en vecka sedan kom en blivande ölnörd till världen. Han har redan fått lära sig om hembryggningens konster, torrhumlat en ipa, veta vad en pale ale, bitter, lambic och imperial stout är för något. Det är väl bara att vänta och se hur mycket han kommer ihåg senare i livet...
Far är stolt.Peace out.

Pliny the Younger: Endast på fat 2011

2010-07-22T15:03:00.005+02:00

När Russian River i februari i år för sjätte året i rad släppte sin populära dubbel-ipa Pliny the Younger blev det kaos på bryggeripuben i Santa Rosa, läs lite om det HÄR. Folk flockades utanför puben, många köpte så mycket de fick, fyra growlers per person, utöver det som serverades glasvis i puben. En del var uppenbarligen där för att köpa ölen och sälja vidare, när de kom med minibussar eller liknande fyllda med folk (kompisar eller kanske främlingar som fick några dollar för att gå in och köpa fyra growlers PtY). Kön ringlade lång hela dagen och kvällen utanför puben och många blev utan när alla fat var tömda. Russian River fick kritik som ägarna Vinnie och Natalie tog till sig och funderade på vad de kunde ändra på för att göra det bättre till nästa år. Det de kom fram till var att de gärna vill att alla som faktiskt kommer till bryggeripuben i samband med att Pliny the Younger släpps skall få chansen att prova den om de så önskar.

Om någon tänkt trejda till sig en growler i februari nästa år är det nog bara att glömma det, eftersom PtY endast kommer serveras på fat på bryggeripuben i Santa Rosa, samt distribueras på fat i väldigt begränsad omfattning till vissa nyckelkunder. Så det är bara att göra som jag tänkt göra: Åk till San Francisco Beer Week 2011 och passa på att bland annat ta en heldag på Russian River Brewpub och dricka öl i världsklass, Pliny the Younger, Pliny the Elder, Consecration, Supplication, Blind Pig, Temptation och ett tiotal andra godsaker.

Bryggning: Fett Brett #2

2010-06-24T10:40:00.002+02:00

Snart dags att börja laka. I kitteln finns i dag en blivande saison som skall brettas. Lägre alkoholhalt och annan jäst jämfört med sin föregångare. Om den blir bra och hinner bli färdig finns nog risken att den dyker upp på Amylases sensommarölträff i september.

Bilder kommer också snart upp på bloggen på de två senaste ölen, Dubbel-Hopsan! och Spillvatten -10. Dubbel-Hopsan!, en lättare dubbel-ipa på knappt 8% och 100+ IBU, kom på flaska för drygt två veckor sedan och den är riktigt god. Spillvatten som är en rätt välhumlad impstout skall buteljeras i dag, vi får se vad det blir av den.

Ölbloggarstafett: Den perfekta ölen - Eller en hop(p)lös sökan på en icke-existerande utopi?

2010-06-18T18:53:00.008+02:00

Den perfekta ölen. Den som just för mig är alla ölens moder och får mig att drömma våta drömmar. Den som får mig att gång på gång höjas till njutningens skyar och lätt balansera på fjäderlätta moln. Den som gör mig uppfylld av lycka. Finns den? Eller...ja...riktigt den kraftiga kaskaden av känslor kanske inte en simpel alkoholhaltig dryck gjord med sädesslag och lite blomkottar frammanar, men ni förstår vad jag menar. En riktigt jävla god öl som är så mycket mer än en kolsyrad dryck som släcker törsten. Så, finns den då? Den där? Och om den inte finns, hur skulle den se ut för att vara just mitt drömöl? Jag har aldrig varit i närheten av, och tror ej heller att jag någonsin kommer, att hitta en öl som jag kan säga är den bästa i alla sammanhang, den som jag alltid suktar efter och den som får saliven att rinna till av längtan. Däremot har jag vid en antal tillfällen druckit det som just där och då, var en drömöl i rätt tillfälle, som framkallade en massa härliga känslor. För det är just omgivningen, tillfället, sällskapet, humöret med mera som spelar så stor roll för den totala upplevelsen. I alla fall för mig. Sedan är naturligtvis ett riktigt gott öl alltid ett gott öl oberoende om det regnar eller om solen skiner, om jag sitter i en bunker eller på en bergstopp.

Nu har jag nog tappat tråden lite, men ge det en stund så kommer jag säkert tillbaka. I väntan på det kan jag ge några exempel på "den perfekta ölen" som jag upplevt hittills.

1. Fredag efter jobbet, på jobbet, för snart ett år sedan. Fyra killar/grabbar/pojkar/män/gubbar dricker några öl av varierande kvalitet som ingen av dem druckit innan. En flaska Sculpin öppnas och stämningen förändras direkt. Jag kommer på mig själv med att fnittra som en nervös liten skolflicka. Underbart.
2. På ett berg i Australiens vildmarker, minst ett par dagars marsch ifrån civilisationen. Ormbiten. Panik i några timmar innan ett visst lugn infinner sig. Sista burklagern fram ur den tunga ryggsäcken, lagom småvarm. Nektar för en torr strupe. Underbart.
3. Tre ord. Russian River Brewpub. Underbart.
Vad var det egentligen vi pratade om. Just det ja, hur mitt drömöl ser ut. Tillbaka till verkligheten. För att gaffla in oss någonstans kan vi gå in på vilka slags öl jag brukar tycka bäst om. India pale ale i amerikansk stil, imperial stouts och suröl i olika skepnader är det jag tänker på först. Tanken hänger kvar lite extra länge vid just suröl och när jag tänker efter en stund till inser jag att det är nog den slags öl jag absolut gillar mest, som funkar vid de flesta tillfällen. Blotta tanken på att jag kanske ska öppna något gott från Cantillon får det att läskas i munnen och dras i smilbanden. Eller varför inte en "lambic" från Kalifornien. Jag undrar hur en gammal, balanserad gueuze, torrhumlad med en riktigt fruktig humle skulle funka? I min värld skulle det ha potential att kunna skapa en högljudd symfoni av kärlek. Det skulle kunna vara den perfekta ölen för mig. Min drömöl. Den som just för mig är alla ölens moder och får mig att drömma våta drömmar. Den som får mig att gång på gång höjas till njutningens skyar och lätt balansera på fjäderlätta moln. Den som gör just mig mig uppfylld av lycka.

Jag vet inte vad Fredrik hade väntat sig av mig, men bättre än så blir det inte i alla fall. Jag skulle vilja skicka vidare stafettpinnen, vid det här laget doppad i suröl och kryddad med humle, till Allt Om öl / Humulus Lupulus och Pelle Stridh. Jag är intresserad av din tidiga ölbakgrund, när tog ölintresset fart och vilka skillnader var det i utbud då mot nu, främst vad det gäller inhemsk öl. Tolka ämnet fritt.

Nu är det dags för fotbolls-VM på TV med en hembryggd i näven. Vem vet, just den här hembryggden kanske är min drömöl...

Sensommarölsträff med Amylase och SHBF

2010-06-02T11:29:00.002+02:00

Av olika anledningar blev det ingen sommarölsträff med Amylase i Göteborg i juni i år. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle bli någon över huvudtaget i år så det kändes extra roligt när det damp ner en e-post för ett par dagar sedan.

Amylase och SHBF bjuder in till sommarölsträff i Göteborg!
Lördagen den 25:e september 2010 kl 13-16.30.

Antar att det bara är att börja brygga några öl då och för första gången vara med och bjuda på något i stället för att bara vara där och dricka alla goda öl som andra bryggt, även om det nog ska hinnas med också!

Lost Abbey Framboise di Amorosa - Kärlek i ett glas

2010-04-14T12:26:00.005+02:00

Ett av de bästa surölen, defintivt det vackraste, jag fick chansen att prova i San Francisco i februari var Lost Abbeys Framboise di Amorosa, en oud bruin med hallon. Det fanns kvar på fat på City Beer dagen efter de hade haft sin Port Brewing/Lost Abbey Night som jag inte kunde vara med på eftersom jag var i Berkeley på en surölsorgie, mer om det senare...

Vid upphällning får man intrycket av att vätskan är tjock, nästan som en hallonsmoothie. Skummet är obefintligt. Ölen är härligt, gräddigt tjock i glaset med en otroligt vacker brunröd färg. Så jäkla inbjudande! Sen gör det inte saken sämre att det dessutom både doftar och smakar lika gott som det ser ut, surt och sött på samma gång, en intensiv bärkaraktär, världsklass. Framboise släpps på små flaskor på bryggeriet nu på fredag (tillsammans med Veritas 007), förmodligen kommer den sälja slut omedelbart. Säkerligen kommer en del flaskor finnas att trejda till sig för den som har något att erbjuda en amerikansk ölnörd.
I glaset bredvid Framboise på bilden är det Alesmith Lil' Devil, en rätt trevlig ljus belgare som dock bleknade fullständigt i jämförelse med Framboise De Amarosa.

Hembryggt med nya etiketter

2010-04-13T22:00:00.003+02:00

Hade inte tänkt fixa med några etiketter till de senaste brygderna, men insåg sedan att det faktiskt ser mycket trevligare ut att hälla upp öl från något annat än en naken, brun, tråkig flaska. Även om mina etiketter, snabbt ihopknåpade i går, inte är så speciella.
I glaset idag finns Hopsan!, en rätt trevlig india pale ale. I går provade jag Blått Brett som vi buteljeringen för två månader sedan var i det närmaste odrickbar. Nu är den drickbar, faktiskt nästan lite god. Får se om några månader till kan göra den bättre. Hoppas.

Fine dining med god öl i New York

2010-04-10T17:33:00.003+02:00

I tisdags tog vår värdinna i New York, Arleen, med oss till restaurangen Gramercy Tavern (som har en stjärna i en känd restaurangguide) där hon arbetat som kock under en tid. Tanken var att äta i den "finare" matsalsdelen men där var det flera veckors väntetid och inga återbud kom till tisdagskvällen så vi fick "nöja" oss med den lite mer avslappnade bistrodelen. Bistrodelen tar dock inte bokningar så det var bara att hoppas på att det fanns plats. Vi skulle träffas klockan åtta och frun och jag var på plats tidigare tidigare eftersom vi ändå var i närheten och lika gärna kunde sätta oss i baren i väntan på ett bord. Ungefär en halvtimmes väntan trodde restaurangpersonalen, lagom tid för en öl i baren alltså. Det var nog tur att vi kom när vi gjorde, för strax efter att vi satt oss blev baren kom ett antal sällskap in och väntelistan på bord växte snabbt. En snabb titt på ölmenyn gjorde att jag snabbt såg fram mot en kväll med inte bara god mat utan även god öl. Min (lilla) erfarenhet av "finare" klassrestauranger är att det oftast finns en imponerande vinlista, är man sugen på öl finns det däremot inte mycket spännande att välja på. Kanske någon makrolager på fat och något ungefär lika spännande på flaska. Sjömagasinet i Göteborg är ett utmärkt exempel på detta. Naturligtvis finns undantag till denna "regel".

Hur som helst, Gramercy Tavern hade 9 öl på fat:
Stoudt's Pils, Stone Pale Ale, Brooklyn Blast, Pretty Things Jack d'Or, Ommegang Rare VOS, Bear Republic Racer 5, Allagash Tripel, Captain Lawrence Smoked Porter samt Sixpoint Diesel Stout.
Utöver fatölen erbjöds ett 25-tal öl på flaska av olika nationaliteter samt runt 25 lagrade "vintage"-öl inkluderande bland annat World Wide Stout från 2006 och lite spännande från Cantillon. Det blev för mig Brooklyn Blast i baren, en riktigt god dubbel-ipa och nog det bästa jag drack under kvällen. Vi fick sätta oss till bords lagom när glaset var tomt och ersattes med ett glas Racer 5. Mat beställdes. När servitrisen först tog in en aptitretare, tre olika små fiskkroketter och sedan kom med fem olika förrätter insåg jag att det var rätt trevligt att gå på finrestaurang med någon som jobbat där tidigare. Kvällen kom sen att handla mer om mat än om dryck. Samtliga förrätter var riktigt bra där anklevermoussen med tillbehör stack ut mest, så otroligt gott! Varmrätt för min del blev flundra med karamelliserad jordärtskocka, musslor och spenat. Maten var så god så jag glömde nästan helt bort den för den här typen av restauranger ovanligt digra ölmenyn. Ett glas Captain Lawrence Smoked Porter beställdes dock in halvägs in i varmrätten och detta blev också kvällens sista dryck förutom vatten.
Även till efterrätten skickade kocken in lite extra och mellan oss tre vid bordet delades en tallrik blandade småkakor, tysk chokladkaka (vad som var tyskt med den vet jag inte...) med choklad- och kokosnötsglass, och någon brödpuddinghistoria med körsbär och glass. Allt riktigt, riktigt smaskigt.
Sammanfattningsvis en riktigt god middag med trevligt sällskap och timmarna flög snabbt iväg. Gramercy Tavern rekommenderas starkt till New York-resenären.

Öltips i New York?

2010-03-28T22:41:00.002+02:00

På torsdag tar jag med frun över pölen för en vecka i New York. Hennes julklapp från undertecknad. Vi ska bland annat gå på ett par musikaler på Broadway, frun älskar musikaler. Hockey i Madison Square Garden blir det också, det gillar jag. TV-publik ska vi vara också, på inspelning av Martha Stewart Show och det är inte jag som tagit initiativet till det. Naturligtvis blir det även tid för lite ölrelaterade aktiviteter. New Beer Distributors och Rattle 'N' Hum är inbokade, men det kommer finnas tid till mer ölorientering. Någon som har tips på pubar, ölbutiker och andra öletablissemang? Gärna lite anoorlunda och/eller utanför Manhattans citykärna.

Lugn dag på Magnolia Brewpub

2010-03-26T17:09:00.005+01:00

Dagen efter dubbel-ipa-festival på The Bistro. Dagen före Sour Monday på Triple Rock och Jupiter i universitetsstaden Berkeley. En trötthet som slagit till efter en närmare dygnslång resa följt av tre kvällars och två dagars ölprovande och kalasande. Inga planer för dagen. Kvällen planerad på Toronado med Port Berwing/Lost Abbey night.

Vad göra?
Ta en promenad till att börja med så att det inte slutar med total koma på hotellrummet, det finns alldeles för mycket att se och göra (läs: dricka öl) för att det ska hinnas med. Vackert väder dessutom. Jacka av, t-shirt på, nästan synd att shortsen inte var nedpackade i väskan, ut i solskenet!

En stund i alla fall, för efter ett par timmars promenad och besök på bland annat ölbutiken Healthy Spirits hade tröttheten dämpats, magen började kurra och strupen var torr. Dags för både solid och flytande föda alltså! Magnolia låg inte särskilt långt borta, jag hade aldrig varit där och februari på Magnolia innebär Strong Beer Month som de samkör med 21st Amendment. Givet att prova!
Insåg efter att ha studerat ölmenyn för dagen att det här kunde gå käpprätt åt...om inte största försiktighet iakttogs. 4 standaröl på fat, 6 öl i konceptet Strong Beer Month samt 4 öl på cask.

Jag var kanske lite trött ändå...för av någon anledning började jag med att beställa in ett glas av Promised Land Imperial IPA, samtidigt som en Fried Flounder Sandwich beställdes.Smart. En DIPA med brutal beska som dagens första öl med planer på att prova fler, kanske någon med lägre alkoholhalt och subtila smaker. Nåväl. Ölen doftade helt underbart tropisk humle, grönt, färskt, gott, och jag kunde inte låta bli att mungiporna drogs uppåt i ett litet leende. Den smakade också gott, men var FÖR brutalt besk, så att läpparna nästan domnade bort. Den rann ner i strupen relativt snabbt och utan att jag protesterade. Maten kom in. Som andra öl tog jag ett glas Smokestack Lightning Imperial Stout. Okej, har man börjat stort och starkt är det väl lika bra att fortsätta på den inslagna banan.
Plattfisksmackan lyckades faktiskt bryta igenom både humlechocken och de kraftiga kaffetonerna i imperial stouten och smakade riktigt gott. Snygg var maten också. Såg mer ut som när man går på finrestaurang och inte på pub. Det verkar vara lite åt det hållet Magnolias kök satsar: Mindre portioner, lite dyrare, vackra uppläggningar och spännande kombinationer. Måste nog säga att jag gillar både konceptet och deras mat. Åt här två gånger till och blev inte besviken någon gång.

Halvvägs genom min Smokestack gjorde sig alkoholen sig påmind. Inte i smaken, utan i min kropp genom en sån där liten avslappnande känsla. Drack upp och insåg att det nog inte var särskilt smart att beställa in en till tioprocentare. Lät paletten vila en stund medan vatten konsumerades och en tidning lästes, för att sedan avsluta lunchen med en Cole Porter på cask. Trots att jag misshandlat mina egna smaklökar med humle i överflöd, alkohol och tunga smaker var den här riktigt god! Med sina 4,8 % alkohol var den oväntat fyllig, närmast kolsvart i färgen med ett fint, gräddigt, brunt skum. Gott!

Ut i solen igen, fulltankad med energi (eller full och tankad kanske...) för en eftermiddags upptäcktsfärd. Senare på kvällen var det planerat ett antal öl på Toronado, det blev två innan jag inte klarade av trängseln och ljudvolymen där inne längre, Yellow Bus och Veritas (vilken årgång av de tre som serverades vet jag inte dock...det var svårt att göra sig hörd där inne). Tacksam för att ha fått prova Yellow Bus på fat och väldigt trött lunkade jag tillbaka mot hotellet för en lång natts välförtjänt sömn.

På ett hotellrum i San Francisco

2010-03-26T16:11:00.002+01:00

Hopsan!

2010-03-22T12:25:00.002+01:00

Det är namnet på min senaste hembryggda india pale ale. Jag tycker den blev riktigt lyckad och kommer byta bort några flaskor och bjuda på när tillfälle ges. Så här ser i alla fall receptet ut:

Hopsan!
OG: 1062
ABV: 6,4 %
IBU: 59
Volym: 20 liter
Koktid: 75 min
Bryggdatum: 2010-01-23
Tappdatum: 2010-02-20

Malt
4 kg pale alemalt (Weyermann)
0,5 kg Wienermalt (Weyermann)
0,5 kg Carapils (Weyermann)
0,5 kg Caraamber (Weyermann)

Humle
10 g Columbus (pellets 14,2%) 60 min
10 g Pacific Gem (pellets 14,4 %) 30 min
25 g Riwaka (kottar5,1%) 20 min
20 g Cascade (kottar 7,8 %) 15 min
20 g Pacific Gem (pellets 14,4 %) 5 min
20 g Riwaka (kottar5,1%) 5 min
35 g Centennial (kottar 9,5%) 2 min
10 g Pacific Gem (pellets 14,4 %) 0 min
30 g Riwaka (pellets 5,9%) 0 min
Torrhumlad med 70 g Riwaka (kottar) och 100 g Nelson (pellets) 18 dagar i sekundären.

Jäst
Safale US-05

Mäskning m m
Försockringsrast 69 grader 70 min. Utmäskning 78 grader. Lakning med 77-gradigt vatten, lakat ur 25 liter under 60 min. Primärjäsning 16 grader i 10 dagar. Tappad till sekundär, torrhumlad i 18 dagar. 18 liter tappat på flaska, primat med 100 gram strösocker.

Vet inte om Amarillo skulle passa i den här humleprofilen, men jag tänkte ge mig på att brygga en Hopsan! #2 med lite högre beska samt torrhumla med just Amarillo. Nåja, det är väl bara att prova!

Double IPA Festival @ The Bistro

2010-03-21T16:53:00.014+01:00

Det går visst inte så snabbt för mig att få upp några inlägg från februari månads ölspektakel i och runt San Francisco, ska försöka bättra mig och få upp tempot lite!
Nåväl. Lördag 6 februari var det dags för en av många höjdpunkter under San Francisco Beer Week, nämligen dubbel-IPA festivalen på The Bistro, en liten krog i Hayward strax utanför San Francisco.The Bistro startades 1994 av paret Vic och Cynthia Kralj och de driver fortarande krogen med stor entusiasm. De har genom åren arrangerat små "festivaler" och flera har blivit årligen återkommande. IPA-festivalen hölls för tolfte året i rad i fjol, dags för den trettonde i ordningen i augusti, Barrel Aged Festival är i år inne på sin fjärde uppsättning och Double IPA Festival firade i år tioårsjubileum.

En kall och regntung morgon lovade inte särskilt gott när jag satte mig på BART för en 15 minuters tågresa till Hayward. Regnjacka på. Lätt duggregn när jag god tid kom till The Bistro vid halv elva där festivalen skulle köra igång klockan 11 och hålla på i 8 timmar. Jag träffade direkt ratebeerianen och Hop Press skribenten Ken Weaver som jag umgåtts med dagen innan på Russian Rivers bryggeripub.Allt var tydligen redan klart för servering så biljettförsäljning, utdelning av provningsglas och servering satte igång innan utsatt tid. För 35 dollar ingick glas och fem provningsbiljetter, ytterligare 15 dollar för tio biljetter till. Hela 58 olika öl ingick i årets uppställning! Hmm...vad börjar man med då? Finns inte en chans i världen att orka med så många alkoholstarka humlebomber på en och samma dag...Det var bara att köra igång! Första ölen blev, på rekommendation av Ken, Breakwater Brewings Maverick's Double IPA (en reinkarnation av Pizza Port Frank, samma bryggare och samma recept). En helt suverän västkust-dubbel-IPA som skulle visa sig bli svårslagen av de totalt 16 ölen jag till slut hann/orkade med, totalt nästan 2 1/2 liter munbedövande humlemonster!

Det lätta regnet gav med sig och himlen började långsamt spricka upp och det blev så småningom en riktigt skön eftermiddag med värmande sol isället för spöregnet som prognoserna talade om och det var tur, eftersom festivalen till stor del hålls på gatan utanför den relativt lilla puben.

Ölen serverades i små 15-centiliters glas, fyllda till toppen. Dessutom var alla öl på tok för kalla för att komma till sin rätt. Det var bara att värma upp, prata med någon i närheten och fördriva tiden en stund, för att sedan återgå till lite seriöst provande.Det var kanske tur att ölen serverades för kall, annars är jag nog rädd att skulle hållit ett allt för högt tempo i min iver att prova sånt som jag aldrig sett innan! Dessutom fanns en hel del sköna människor på plats, bryggare, ölnördar, hembryggare, barägare, ölbloggare.

Vilka öl provades sen då, efter Maverick's Double IPA (som för övrigt fick högsta betyg av mig)? Jo, i tur och ordning:
Lagunitas Hop Porno (klent med aromhumle, bättre smak, okej öl, 7/10)
Port Brewing Mongo IPA (tropiska frukter, god, värmande alkohol, 8/10)
Glacier Brewhouse Double IPA (grön humle, fin maltprofil, men mördande beska 6.5/10)
21st Amendment Two Lane Blacktop Imperial Black (mörkbrun, dagens skönaste doft?, spretar åt olika håll med humlebeska, jästighet, choklad, kaffe ,7/10)
Russian River Pliny the Younger (mmm...gott, 9.5/10)
Black Diamond Imperial IPA (ananas, persika, balanserad, god, 8/10)
Blue Frog The Big DIPA #3 (maltig, söt, 6/10)
Speakeasy IIIPA (härlig tropisk humlejuice i doften, något för söt, antydan till felsmaker, 7.5/10)
Stone Sublimely Self-Righteous Ale (härlig doft, humle, kaffe, blommor, cholkad, gott, 9/10)
Drake's Quasar (citrus, brödig, hallongodis, något klen beska, 7.5/10)
Drake's Hopocalypse (tallbarr, grapefrukt, ananas, besk, 9.5/10)
Drake's Denogginizer (härlig humleprofil, något för söt, 9/10)
Triple Rock IIMAXX (Tropiska frukter, peppar, gräs, skön beska, 9/10)
New Belgium Ranger IPA (känns mer som en vanlig IPA, tallbarr, frukt, 7.5/10)
Rubicon Hop Sauce (färsk humle, grapefrukt, mango, kryddig, 9/10)

Ja, det var de 16 av 58 som jag orkade med på de knappt sju timmarna jag var där. Det ska erkännas att jag var rätt humlebedövad efteråt och skulle nog inte velat hålla ett högre tempo än så. Nu kunde jag ända dricka mycket och låta smaklökarna vila en stund efter varje öl. Kände mig dock rätt nöjd med humlemonster för den här dagen och satte mig på första BART-tåget tillbaka till San Francisco och City Beer, där Ken Weaver och hans fru Ali hade varit med på en Alesmithprovning. Jag missade den provningen, men Ken såg till att det fanns kvar ett glas av fatet med Alesmith Barrel Aged Speedway Stout de hade på provningen och Craig på Citybeer hade precis kopplat på ett nytt fat med den vanliga Speedway, så jag fick chansen att parallellprova dessa båda Speedway. Tack till Ken och till Jessica från Alesmith som sparade ett glas till mig bara för att jag rest så långt, ända från Sverige! Den vanliga Speedway var jag inte särskilt imponerad av, tyckte det var FÖR mycket kaffe i smaken. BA Speedway imponerade dock, den var riktigt jävla bra! Skönt att bryta av också efter humlechocken tidigare på dagen. Kvällen fortsatte sedan med Ken, Ali och ölbloggaren Mark Dredge från England på Toronado, där det bland annat blev suröl från New Belgium innan vi vinglade åt olika håll i mörkret.
Hur gick det i tävlingen på dubbel-IPA festivalen då?
Guld: Pizza Port Carlsbad, Welcome Back Wipeout
Silver: Rubicon, Hop Sauce
Brons: Triple Rock, IIMAXX Imperial IPA
Folkets val: Russian River, Pliny the Younger

Idel glada miner i partytälten

Fullt med flytande kärlek

En av många sköna människor jag stötte på.
En inbiten hembryggare och ölnörd som var här med sin fru.

Brian Thorson, bryggare på Drake's i klädsamt pipskägg, med polare.

En heldag på jobbet...

2010-03-14T20:07:00.008+01:00

...men en rätt okej dag! Ska man sitta på jobbet en lördag är det mycket trevligare att dricka öl än att sitta och slita framför datorn. I går samlades Dempa, Rojo, Weine och undertecknad för att dofta på, prata om och framför allt dricka ett gäng blandade öl. Totalt 13 köpeöl och 8 hembrygder hanns med under de cirka åtta timmar vi satt till bords. En hel arbetsdag.

Kvällen innehöll en hel del toppar, några dalar och ett par besvikelser. Min rangordning av de tio bästa:
1 Fifty Fifty Eclipse Imperial Stout 2009 (Elijah Craig-fat)
2 Dark Lord 08
3 Cuvee de Tomme
4 Seven Imperial Stout, Bordeaux barrel
5 Uberhoppy
6 Beer Hop Breakfast
7 Black Xantus
8 Seven Imperial Stout, Niepoort barrel
9 Cohoho Imperial IPA
10 3767 Belgian IPA with Brett

Precis utanför topp tio, men riktigt goda och stabila öl, hamnar Hopsan! och Thornbridge Bracia. Aprihop från Dogfish Head var lite...tråkig...inget fel på den och säkert en bra gräsklipparöl. Obliteration VI från Midnight Sun, en dubbelipa med enbart Summit-humle, var väldigt skum. Jag kom inte alls överens med den, smakerna var nästan obehagliga.

Kul med så många hembryggder tillsammans med de kommersiella bryggerierna. De åtta hemgjorda för kvällen:
Fabrikör Ekstedts Ordinarie Bitter
Fabrikör Ekstedts Havrestout
Godzilla
Hopsan!
Saison #1
Fett Brett
Hamner
Baggens Mumsiga Julöl

Av dessa uppskattade jag den mumsiga julölen och Hopsan! mest. Kunde också konstatera att min Saison (som tyvärr är rätt spritig i smaken och för stark för att vara en saison är den också, ca 8.4 %) som fått efterjäsa med brettanomyces i tre månader har utvecklats från en medioker öl till att bli både intressant och god. Hamner och Fabrikör Ekstedts Havrestout var okej. Godzilla har inte blivit bättre med lagring, men heller inte sämre. Lågalkoholsbitter var ingen höjdare den här kvällen. Lite roligt var att Hopsan! inte alls behövde skämmas för sig när en andra flaska öppnades efter att både Dark Lord och Eclipse inmundigats.

En perfekt avslutning på kvällen blev Cuvee de Tomme från Lost Abbey, en riktigt elegant suröl som öppnades på initiativ från Rojo, som så många gånger svurit över de hemska felsmakerna som han tyckt surölen representerar. Tack ska ni ha för en suverän lördag på jobbet!

Edit: Glömde att jag öppnade en hembryggd mango-papaya-wit också under kvällen.

Finns världens godaste pizza i Kanada?

2010-03-03T17:23:00.009+01:00

Ja, inte vet jag. Men den godaste pizzan jag hittills har ätit i mitt liv var i alla fall i Kanada. På Canoe Brewpub i Victoria på Vancouver Island i somras. Första försöket att äta och dricka på den här bryggeripuben gick inte så bra, men ett par dagar senare slank vi dit lagom i tid för en tidig lunch. Puben ligger i en gammal (med kanadensiska mått) byggnad från 1894, alldeles nere vid vattnet. På den tiden inrymde byggnaden koleldade elgeneratorer som användes för att hålla gatubelysningen i Victoria igång.
1996 renoverades hela huset och idag håller Canoe till här i ljusa, fräscha lokaler.
Det kändes direkt som att det nog skulle bli en rätt trevlig lunch. Ölen först: Jag provade deras Red Canoe Lager, Sires's Song Pale Ale och Beaver Brown Ale. De två förstnämnda kan jag inte säga så mycket om, två rätt tråkiga öl utan felsmaker. Deras Beaver Brown Ale var dock riktigt trevlig en härlig sommardag som denna, en len och inbjudande öl, nötig, chokladig, en del rostad malt. Passade även riktigt bra till maten som för min del bestod av marinerade, grillade kycklingvingar till förrätt samt en gudasänd Meat Lovers pizza efter det. En riktig gourmetpizza som var helt sprängfylld med smaker som attackerade hela spektrat i doft- och smaksinnet. Inte så konstigt att jag kände mig mer än nöjd trots att ölen som helhet var sådär. Maten är lite dyrare än på andra pubar i Victoria men det är det helt klart värt om den håller en så hög restaurangklass.När maten nästan var slut hade servitrisen nog förstått att jag var intresserad av öl eftersom jag satt där och sniffade i glasen och antecknade frenetiskt i mitt lilla block. Hon frågade försiktigt om jag skulle vilja träffa bryggaren. Javisst, varför inte. Han, Sean Hoyne, höll precis på och fyllde sommarölen Summer Honey Wheat Ale på flaskor men tog sig gärna tid en pratstund. Själva bryggeriet ligger i ett litet, litet källarrum under baren. Ett otroligt kompakt och välorganiserat litet bryggeri med bryggverket i källaren och ett antal lagringstankar hängande en våning upp oven baren.

För att få en uppfattning om hur litet bryggeri det faktiskt var är det bara att titta på de två bilderna nedanför. Den första bilden är tagen i princip där Sean och hans kollega står på andra bilden och vice versa. Sen återstår bara ett kokkärl och liten, liten buteljeringslina innan det är fullt. Står man mitt på golvet kan man nästan komma åt allt som finns där nere.

Summer Honey Wheat Ale färdiga för att få etiketter på sig

Bryggaren Sean Hoyne i rutig skjorta med kollega

Trots att jag bara fått i mig en öl som var någorlunda god lämnade jag lunchen på Canoe Brewpub med ett stort leende på läpparna, på grund av atmosfären och den underbart goda pizzan. Runt hörnet låg dessutom en Volvoverkstad som gjorde att man nästan kände sig hemma.

Köpenhamn i helgen?

2010-03-02T22:13:00.002+01:00

Vi åker med jobbet på konferensresa till Köpenhamn fredag-lördag. Det är ett späckat schema (som bland annat innehåller rundtur på Nörrebro Bryghus...vad oväntat när undertecknad ansvarar för programmet) där det ska jobbas hårt, lite tid bör dock finnas för att slinka iväg till Jeppe på Ölbutikken på fredag eftermiddag samt besöka några ölställen efter middagen. Jag har inte så bra koll på vilka ställen som kan vara bra efter kl 22 en fredagkväll, gärna lugn, avslappnad atmosfär och god öl. Inte alltför stimmigt a la Toronado. Vi får väl se vad det blir. Några tips?

På lördag hade jag väldigt gärna besökt Örsted Ölbar där det bjuds tio öl från Mikkellers single hop-serie. (Tyvärr) har vi arbetsaktiviteter inbokade mellan kl 14-17 som Örsted kör humliga öl.

Ställa upp i SM?

2010-03-02T12:11:00.003+01:00

24 april avgörs SM i Hembryggd Öl 2010, för första gången på 10 år i Göteborg. Min egen hembryggarkarriär är inte särskilt lång och förra året var det inte aktuellt att ställa upp med några brygder, jag hade helt enkelt inte någon öl som jag riktigt kunde stå för. I år känns läget bättre och jag hade tänkt ställa upp med öl i tre klasser: 4B India pale ale, 7D Porter sam 11C Modifierade öl (tror jag i alla fall). Något osäker på om min supersaison med brettanomyces och som också torrhumlats passar bäst i klass 11C eller om den funkar i klass 9J Supersaison.

IPA:n och portern bryggdes 22 och 23 januari och tappades på flaska för en vecka sedan, saisonen bryggdes i oktober och har stått och gottat sig med brett sedan i början av november. Lite humle fick gå med sista veckan innan även den kom på flaska för en vecka sedan. Jag har inga förhoppningar om framskjutna placeringar i SM för någon av ölen, men det ska bli skoj att få en bedömning på sina alster. Jag kommer dock inte att ställa upp med något i folkets val, mitt lilla lägenhetsbryggeri producerar i dagsläget inte så pass mycket att det känns meningsfullt.

Är det någon annan som tänkt ställa upp i SM för första gången? Eller några gamla rävar som varit med hundra gånger innan?

Vi syns 24 april i Göteborg!

SF Beer Week Opening Gala

2010-02-28T18:18:00.020+01:00

Efter att ha fått en rejäl dos av Pliny x 2 och ett gäng suröl på Russian River fick jag skjuts av Mario Rubio, ölbloggare och redaktör för ratebeer-spinoffen Hoppress, tillbaka till San Francisco för att hinna till den officiella invigningsgalan i tid. Jag visste inte så mycket mer om galan innan än att festivalens samarbetsöl Imperial Common skulle släppas, samt att ett 30-tal bryggerier skulle finnas på plats och bjuda på diverse öl. 45 dollar i inträde, sen ingick all dricka och underhållning.
Denna "gala" hölls i en stor sal på Yerba Buena Center, bryggerierna var uppradade längs väggarna samt i mitten av salen, med gott om plats emellan för att kunna röra sig utan trängsel.
Valley Brewing Co var det första jag fick syn på när jag fått mitt glas och klivit in genom dörrarna, ett bryggeri jag knappt hört talas om innan.
Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det var tur att jag upptäckte Valley Brewing och smakade mig igenom det de hade plockat med sig för kvällen. Fyra av deras öl provades och tre av dessa hamnade på min topp 10-lista av de 22 jag hann med innan galan var över:
Calambic, grym suröl.
Decadent Darkness, en blend av fatlagrad Imperial Stout, Old Inventory Barleywine och Black Cat Foreign Stout.
Überhoppy, riktigt fräsch dubbel-IPA.
Sen, vad säger man. En massa grymma bryggerier, sköna bryggare, genomtrevliga ölnördar och en allmänt härlig stämning. De drygt fyra timmarna gick alldeles för fort. Kvällens topp 11, utan inbördes rangordning:
Valley Brewing Calambic (AKA Bill Brand-bic)
Valley Brewing Überhoppy
Valley Brewing Decadent Darkness
Lagunitas Hop Stoopid
Triple Rock Orion
Moylan's Hopsickle
North Coast Old Rasputin XII
Black Diamond Brewing Tenzing Imperial Porter
Valley Brewing Old Inventory Ale
Sierra Nevada Hopstar
Bear Republic Barrel Aged Heritage Scotch Wee Heavy

Några bilder från kvällen, ursäkta kvaliten på vissa, jag var inte riktigt kompis med min lilla pocketkamera...

Orion från Triple Rock, ett tokhumlat, mörkt barleywine. Gott!!!

Derek Smith, bryggare på Black Diamond Brewing
presenterar stolt sin senaste skapelse...

...Tenzing Imperial Porter. Snygg vaxad flaska, snygg etikett
och en riktigt jävla bra öl!

Första gången som Old Stock Ale 2010 serveras. Kul och rätt gott.

Priset för bästa mustasch går till denna herre från Bear Republic.

Mycket god öl från småfat i kylväskor blev det.

Hop Stoopid. Gott.

SF Beer Weeks officiella festivalöl, barrel-aged Imperial Common.

Ny burk från Oskar Blues: Gubna

2010-02-25T15:06:00.003+01:00

En imperial IPA på 10 % ABV, 100 IBU, med Summit-humle. Ölen låg i lagringstank härom veckan och är tänkt att släppas 1 mars. Tanken är att den ska ska finnas tillgänglig under sommarhalvåret och då ersätta Ten Fidy, som fortsättningsvis kommer bryggas under årets mörkare del. Jag gillar kvalitet på burk och hoppas att Gubna finns att få tag på i New York i början av april när jag tar med mig frun och åker dit. Drack för övrigt Ten Fidy, Gordon, Dale's Pale Ale, Old Chub och Mama's little Yella Pils på en burkölsprovning under San Francisco beer week, mer om det en annan gång.

Pliny the Younger Release Day och kvällen före

2010-02-21T15:01:00.013+01:00

Jag checkade in på mitt hotell vid 16-tiden på torsdag 4/2 efter en LÅNG resa. Bestämde mig för att ta en sväng till City Beer för att säga hej till Craig och Beth och för att kanske ta en öl eller två och gick på vägen dit förbi närmsta Whole Foods för att kolla in ölutbudet och kanske köpa något. Blev kvar en stund på Whole Foods SoMa och tjatade med den ansvarige för ölavdelningen, en väldigt trevlig prick som jag tyvärr glömt namnet på, och köpte till slut ett par flaskor och begav mig vidare. Träffade honom dagen efter också på Russian River.
På City Beer blev det fyra öl och en massa prat med lite lokala ölnördar, bland annat Chris (med alias cloudskipper på ratebeer) som senare under veckan skulle komma att bjuda på bland annat Black Tuesday från The Bruery, en underbar öl.
Hur som helst, med rätt tom mage och ingen sömn på närmare ett dygn kände jag mig förvånansvärt pigg även efter jag druckit kvällens öl:
Deschutes Black Butte Porter på fat
Russian River Supplication (flaska, batch 04x3)
Valley Brewing Überhoppy (flaska, riktigt god var den!)
Fifty Fifty Concentrated Evil (fat)
Stannade och tjatade med diverse folk en stund till innan jag kände att ögonen började grusa igen och köpte med mig några öl och lunkade sakta tillbaka mot hotellet med pitstop för mat på vägen.
Nöjd med att ha fått i mig lite mat, några goda öl och med några flaskor öl på hotellrummet somnade jag riktigt gott.

Jag sov så gott att jag missade den buss jag tänkt ta nästa morgon, samma buss som Chris som jag träffade kvällen innan skulle ta, för att komma till Russian River i god tid innan öppning. Ja, ja, bara att vänta en dryg timme och hoppa på nästa buss för den drygt två timmar långa resan.
Väl framme möttes jag av en lång, ringlande kö utanför puben. Hmm...hur lång tid kommer det här ta...dumt att försova sig! Chris som redan varit inne och provat Younger samt köpt ett par growlers för att trada var redan på väg därifrån, han ville se till att skicka ölen med post samma dag så att de skulle komma fram så snabbt som möjligt.

Jaha, bara att vänta då.

NEJ!

För ungefär 45 sekunder senare kom en man i ratebeerskjorta och såg ut som att han letade efter någon i kön, kom fram till mig och undrade försiktigt...are you from Sweden. Javisst! Det var Joe Tucker som styr och ställer ratebeer och har gjort det i princip från början när siten startade för tio år sedan. Det var ju tur att jag i förhand gjort upp med Joe att jag skulle ta med mig lite Dugges m m. Några ratebeerianer och ett par bryggare satt redan där inne vid ett stort bord och hade sparat plats till mig, så det var bara att säga hejdå till kön och knata in.

Vid baren var det rätt trångt, men vid borden var det riktigt gott om plats eftersom de inte tillät fler gäster där än antalet stolar, dessutom var det riktigt snabb service också.

Det här är sjätte året som Pliny the Younger bryggts, men alla år innan, inklusive ifjol, har det inte varit i närheten av det tryck som det var i år när ölen släpptes. De lokala ölnördarna berättar att de förra året kunde slinka in när som helst på dagen för att ta ett glas eller två, fylla en growler och bara koppla av en stund. I år var det lång kö redan innan öppningsdags. Younger fanns på två tappar (vilket räckt till utan problem tidigare år), men så snart puben öppnade och de flesta som kom in beställde sin maxkvot (4 growlers) agerade Vinnie och Natalie snabbt, satte på en kran till på lagret där man fyllde growlers så att svetten sprutade samt kopplade loss en annan öl i puben och i princip fyllde på growlers även där så fort det bara gick. Trots detta var det just fyllningen av growlers som blev den stora flaskhalsen, för mig tog det 2 1/2 timmar från det att jag beställde mina tills jag faktisk hade de i handen. Allt annat gick dock förvånansvärt snabbt. De öl vi beställde på glas till bordet stod där fulla med öl nästan innnan man hann reagera. Så efter att beställt 3 growlers med Pliny the Younger blev det för min del i lugn och ro under några timmar:
Rejection
Pliny the Younger
Temptation
Supplication
Pliny the Elder
Consecration

Att dricka såna öl och samtidigt träffa en massa sköna människor är inte det sämsta man kan kan göra en fredagseftermiddag i februari. Alla growlers var tydligen slut vid tretiden på eftermiddagen och innan klockan tio på kvällen fanns inte en droppe Pliny the Younger kvar i huset. Närmare 40 000 liter hade sålt slut på 10 timmar och kön ringlade tydligen forfarande lång utanför med folk som ville in för att prova just den ölen. Jag var inte där då, utan i stället på den officiella invigningsgalan för SF Beer Week, men det är en annan historia.

För att det inte ska bli ett alltför jäkla långt och tråkigt inlägg kör vi några bilder från dagen.

Dagens ölutbud. Supplication på 3-litersflaska skulle sitta fint!

Joe Tucker tittar fram bakom hatten och bredvid honom sitter Dan Del Grande, Bison Brewing.
En systembolagspåse har även letat sig upp på bordet.

Mario Rubio, ölbloggare och HopPress-redaktör
Peter Hoey, Odonata Beer Co

Marios fru bjöd på mini-morotsmuffins bakade med bland annat Pliny the Elder.
Perfekt snacks till Pliny the Younger!

Dan på Bison Brewing dricker Pliny the Younger och åter minimuffins.

Spännande ny bryggeripub i New York

2010-02-21T12:41:00.004+01:00

Den italienska lyx-matvarukedjan Eataly som startades i Turin för två år sedan av Oscar Farinetti, är på gång att öppna en stor affär/saluhall/matmecca i New York, på 200 Fifth Avenue. Invigning kommer ske senare i år. På byggnadens tak ska stjärnkockarna Mario Batali och Joe Bastianich driva krog och så långt allt gott, men det hade nog inte varit nog för att väcka mitt intresse.
Men krogen på taket är tänkt att vara en lite lyxigare gourmet-bryggeripub där själva bryggeriet också kommer husera på taket och när man läser vilka bryggare som stjärnkockarna samarbetar med blir inte intresset mindre.

Vinnie Cilurzo, Russian River
Sam Calagione, Dogfish Head
Teo Musso, Birrifico Le Baladin
Leonardo Di Vincenzo, Birra del Borgo

Gänget samlades i Boston tidigare i veckan för att brygga den första ölen tillsammans, en English Mild med italienska kastanjer.
Förutom egenbryggd öl kommer man servera både amerikansk och italiensk öl från mikrobryggerier. Jag har en känsla av att det kommer svida lite i plånboken om man vill äta på den här "bryggeripuben", men personligen tycker jag att det låter riktigt spännande.

Mer info finns att läsa på Russian Rivers och Dogfish Heads hemsidor och HÄR.

(Nästan) komplett lista på provade öl i USA

2010-02-17T17:41:00.004+01:00

Innan jag hunnit tömma kameran och sorterat intrycken från nyss avslutade San Francisco Beer Week kan jag i alla fall i kronologisk ordning redogöra för vilka öl som konsumerats de senaste veckorna. Vissa öl har druckits vid flera tillfällen varför de också förekommer fler gånger i listan.

Deschutes Black Butte Porter (fat)
Russian River Supplication batch 04x3 (flaska)
Valley Brewing Überhoppy (flaska)
Fifty Fifty Concentrated Evil (fat)
Russian River Rejection (fat)
Russian River Pliny the Younger (fat)
Russian River Temptation (fat)
Russian River Supplication (fat)
Russian River Pliny the Elder (fat)
Russian River Consecration (fat)
Sierra Nevada Hopstar (fat)
Valley Brewing Decadence Pomegranate Saison (fat)
Devil's Canyon Lager Diabla (fat)
Devil's Canyon Full Boar Scotch Ale
Valley Brewing Calambic/Bill Brand-bic (flaska)
Valley Brewing Decadent Darkness (fat)
Bear Republic Barrel Aged Heritage (fat)
Drake's Brewing 1500 (fat)
Lagunitas Hairy Eyeball (fat)
Lost Coast Brewing Fog Cutter (fat)
Lagunitas Hop Stoopid (fat)
Valley Brewing Überhoppy (fat)
SF Brewers Guild Imperial Common (fat, SF Beer Weeks officiella festivalöl)
North Coast Old Stock Ale 2010 (fat, första gången årets version tappats från fat)
Moylans Hopsickle (fat)
21st Amendment Diesel Imperial Smoked Porter (fat)
Anchor Brewing Humming Ale (fat)
Valley Brewing Old Inventory Ale (flaska)
North Coast Old Rasputin (flaska)
North Coast Old Rasputin XII (flaska)
Firestone Walker Lil' Opal Saison (fat)
Black Diamond Brewing Tenzing Imperial Porter (fat)
Triple Rock Orion (fat)
Breakwater Brewing Maverick's DIPA (fat)
Lagunitas Hop Porno (fat)
Port Brewing Mongo IPA (fat)
Glacier Brewhouse Double IPA (fat)
21st Amendment Two Lane Blacktop Imperial Black (fat)
Russian River Pliny the Younger (fat)
Russian River Pliny the Elder (fat)
Black Diamond Imperial IPA (fat)
Blue Fog The Big DIPA #3 (fat)
Speakeasy IIIPA (fat)
Stone Sublimely Self-Righteous Ale (fat)
Drake's Brewing Quasar (fat)
Drake's Brewing Hopocalypse (fat)
Drake's Brewing Denogginizer (fat)
Triple Rock IIMAXX (fat)
New Belgium Ranger IPA (fat)
Rubicon Brewing Hop Sauce (fat)
Alesmith Speedway Stout (fat)
Alesmith Barrel Aged Speedway Stout (fat)
New Belgium La Folie (fat)
New Belgium Biere de Mars (fat)
Magnolia Promised Land Imperial IPA (fat)
Magnolia Smokestack Imperial Stout (fat)
Magnolia Cole Porter (fat)
Triple Rock IIMAXX (fat)
Triple Rock Keyser Soze (fat)
Triple Rock Titanium (fat)
Triple Rock Black Rock Porter (fat)
Triple Rock Orion (fat)
Triple Rock Stonehenge (fat)
Port Brewing/Lost Abbey Yellow Bus (fat)
Port Brewing/Lost Abbey Duck Duck Goose (flaska)
Bethlehem Kriek (flaska)
Cascade Kriek (flaska)
Port Brewing/Lost Abbey Cuvee de Tomme (flaska)
Green Flash Super Freak (fat)
Odonata Beer Co Rosa #9 (fat)
Ithaca Excelsior! Brute (flaska)
Ithaca Excelsior! Le Bleu (flaska)
3 Fonteinen Doesjel (flaska)
Brewdog Tokyo * (flaska)
Brewdog Tactical Nuclear Penguing (flaska)
Saint Somewhere Pays Du Soleil (flaska)
Ballast Point Black Currant Hout (fat)
Triple Rock Sour Stone (fat)
Cascade Winter Gose (fat)
Moonlight Brewing 60 to Life (fat)
Drake's Brewig Strawberry Blondes Forever
Brouwerij Van Honsebrouk St Louis Gueuze Fond Tradition (flaska)
Moonlight Brewing Bony Fingers (fat)
Moonligt Brewing Working for Tips (fat)
Moolnight Brewing Realtity Czeck (fat)
Moonlight Brewing Death and Taxes (fat)
Firestone Walker Union Jack IPA (cask)
Moonlght Brewing Twist of Fate Bitter (cask)
Marin Brewing Point Reyes Porter (cask)
Bear Republic 11 (cask)
Lagunitas Barrel Aged Ruben & The Jets (cask)
Lost Abbey Framboise de Amorosa (fat)
Lost Abbey Sinners Blend 09 (fat)
SF Brewers Guild Imperial Common (fat)
Thirsty Bear Valencia Wheat (fat)
Thirsty Bear Golden Vanilla (fat)
Thirsty Bear Winter Warmer (fat)
Thirsty Bear Kozlov Stout (fat)
Thirsty Bear Red Stave (smakprov direkt från lagringsfat)
Thirsty Bear ESB in bourbon cask (smakprov direkt från lagringsfat)
21st Amendment Two Lane Blacktop Imperial Black (cask)
21st Amendment Hop Crisis (fat)
21st Amendment Blind Lust (fat)
Stone Pale Ale (fat)
Speakeasy Big Daddy IPA (fat)
Anchor Steam Beer (fat)
Anchor Liberty Ale (fat)
Anchor Humming Ale (fat)
Anchor Bock (fat)
Anchor Porter (fat)
Anchor Old Foghorn (fat)
Allagash Interlude Wild (fat)
Pliny the Elder (fat)
Lagunitas Hairy Eyeball (fat)
Lagunitas New Dogtown Pale (fat)
Magnolia Saison de Lily 2010 (fat)
Magnolia Ruby's Dark Mild (cask)
Magnolia Let it Rauch (fat)
Magnolia Old Thunderpussy (fat)
Magnolia Promised Land IPA (fat)
Magnolia Prescpription Pale Ale (fat)
Lost Abbey Red Barn Ale (fat)
Green Flash 7th Anniversary (fat)
CascadeGold Yeller (fat)
Allagash Confluence (fat)
Cascade Blackberry 2009 (fat)
Cascade Sang Noir (fat)
Odonata Beersel (fat)
Elysian Saffron Wheat (fat)
Cascade Fall Gose (fat)
Cascade Apricot (fat)
Gordon Biersch Barrel Aged Hefeweisse (fat)
New Belgium La Folie (fat)
Odonata Rosa (fat)
Valley Brewing Bill Brand-bic (fat)
Cascade Winter Gose (fat)
Russian River Supplication (fat)
Sierra Nevada Golden Ticket Porter (fat)
Sierra Nevada Edge of Darkness Brown (fat)
Russian River Mortification (fat)
Speakeasy Scarface Stout (fat)
Speakeasy Zin-Barrel Aged Payback Porter (fat)
Speakeasy Double Daddy (fat)
Speakeasy IIIPA (fat)
Alpine Beer Chez Monieux (flaska)
Founders Kentucky Breakfast Stout (flaska)
Jolly Pumpkin Luciernaga (flaska)
Cigar City Capricho Oscuzo, batch #2/2009 (flaska)
Kuhnenn Brewing Jessies Road Rush (flaska)
The Bruery Black Tuesday (flaska)
Midnight Sun Treat (flaska)
Haandbryggeriet Barrel Aged Porter (flaska)
The Bruery Mischief (flaska)
The Bruery Oude Tart (flaska)
The Bruery Saison Rue (flaska)
Midnight Sun Panty Peeler (fat)
21st Amendment Hell or High Whatermelon Wheat (burk)
Maui Brewing Bikine Blonde Lager (burk)
Maui Brewing Big Swell IPA (burk)
Big Sky Brewing Montana Trout Slayer Ale (burk)
Big Sky Brewing Fat Tire Amber Ale (burk)
Oskar Blues Mama's Little Yella Pils (burk)
Uncommon Brewers Siamese Twin Ale (burk)
Big Sky Brewing Moose Drool Brown (burk)
21st Amendment Brew Free or Die IPA (burk)
Maui Brewing Coconut Porter (burk)
Oskar Blues Dale's Pale Ale (burk)
Oskar Blues Old Chub (burk)
Oskar Blues Gordon (burk)
Oskar Blues Ten Fidy (burk)
Rogue Morimoto Imperial Pilsner (fat)
Rogue American Amber Ale (fat)
Rogue Mogul Madness (fat)
Drake's Brewing Imperial Stout (fat)
Russian River Temptation (fat)
Omnegang Chocolate Indulgence (fat)
Triple Rock IPAX (fat)
Triple Rock Dimmer Switch (fat)
Triple Rock Orion (fat)
Triple Rock Keyser Soze 2010 (fat)
Sierra Nevada Harvest (flaska)
Sierra Nevada Bigfoot 2010 (flaska)
Pyramid Breweris Ignition series 2010 Imperial Hefeweisse (fat)
Bridgeport Hop Szar (fat)
Bridgeport Highland Ambush (fat)
Russian River Rejection (fat)
Russian River Pliny the Elder (fat)
Moylans Hopsickle (fat)
Bear Republic Toyon Brut (fat)
Marin Brewing Cuveé Rogé (fat)
Russian River Consecration (flaska)
Green Flash Grand Cru (fat)
North Coast Old Rasputin (fat)
Thirsty Bear Bearly Legal (fat)
Thirsty Bear Barleywine (fat)
Dogfish Head Palo Santo Marron (flaska)
Eel River Porter (fat)
Sudwerk Dunkel Weiss Bock (fat)
Drake's Hopocalypse (fat)
Elysian Dragonstooth Stout

Hoppsan, en riktigt lång lista blev det visst...

Livstecken från San Francisco

2010-02-11T01:21:00.002+01:00

Halva San Francisco Beer Week har gått. Kan redan nu säga att jag verkligen kommer försöka återvända nästa år. Jag har inte haft tillgång till någon dator och ej heller haft någon tid eller lust att sätta mig och skriva något när dagar, kvällar och till viss del nätter varit fyllda av andra aktiviteter.
Kommer dock rapportera med text och bilder från det jag varit på här i området när jag kommit hem. Kan kort säga att det är sjukt mycket god öl, bryggare, ölnördar, ölmiddagar, minifestivaler, provsmakningar och annat i San Francisco för tillfället.

För närmast sörjande kommer det bland annat bli provsmakning av Pliny the Younger hos Reza inom de närmsta veckorna. Pliny sålde för övrigt slut första dagen, 38 000 liter var borta inom tio timmar på Russian Rivers släpp och köerna ringlade långa utanför puben hela dagen.

Har inte tid att skriva mer nu, ska iväg på Mostly Barrel Aged Beer Dinner vars meny hittas HÄR. Gott ska det bli!

Weines Imponerande Stout

2010-01-30T19:18:00.005+01:00

I går knäckte jag den flaska av Weines Imponerande Stout som jag fått av Weine. Ölen bryggdes i mars förra året av Rick och Weine hos Drakens Ångbryggeri i Mölndal.

Det är en vacker öl som presenterar sig i glaset, en svart best med ett drygt centimetertjockt, brunt skum som rätt snart sjunker tillbaka. Doften bjuder på rostat kaffe, choklad, muscovadosocker, lite lakrits. Smaken tyder på en hög restsötma, ölet är fylligt, smak av muscuvadosocker, choklad, värmande alkohol, lakrits och en aning sälta. Munnen fylls av sköna, men ändå rätt tillbakadragna smaker. Det här var riktigt gott! Ett bra exempel på en stabil imperial stout. Samtidigt ångrar jag nästan att jag druckit upp min flaska, för jag tror nämligen att den här ölen kommer lagras med värdighet. Ge den ett par år så är jag övertygad om att den kommer utveckla härliga toner av torkade frukter, russin och portvin. Kanske något för SM 2012? Jag vet inte hur många flaskor Rick och Weine har kvar, men jag vill gärna höra hur den smakar om ett par år om några flaskor finns kvar då!

Spontanprovning

2010-01-25T18:39:00.007+01:00

I lördags bryggde jag öl på dagen och hade inga planer för kvällen. Med frun bortrest och inga vänner som jag visste var hemma slängde jag iväg ett sms till Weine för att se om han hade lust att gå och ta en öl nånstans. Javisst hade han lust med det. Vi bestämde oss för att träffas hemma hos mig när jag städat undan efter dagens bryggning (en IPA med arbetsnamnet Hoppsan!) för att öppna ett par godsaker innan vi skulle bege oss ut i den kylslagna Göteborgskvällen.

Några timmar senare ställde jag in en flaska Consecration från Russian River i kylen och strax därefter kom Weine med Kate the Great från Portsmouth Brewery och La Folie från New Belgium Brewing Co.Tre mycket intressanta öl där jag bara druckit Consecration innan.
Först till slakt blev Consecration (i efterhand ångrades att vi inte började med surölen från New Belgium) som var rätt vild vid avkorkningen och inte riktigt ville stanna kvar i flaskan. Väl i glaset och efter doftande och smuttande kunde jag dock konstatera att den var lika bra som jag minns den. Doft av ett mustigt rödvin nästan, mycket syra, mörka bär. Smakerna gottar till sig länge i hela munnen, den här ölen har ett riktigt skönt, surt, häng. Gott! Alkoholhalt på 10 % märks inte alls, mer än att ölen känns väldigt fyllig.

Nästa öl blev Kate the Great för att bryta av det sura lite. En öl som jag tyckte var riktigt snygg, både till utseendet och smakmässigt. En imperial stout som inte har så stora käftsmällssymtom som många amerikanare kan ha ibland, utan en riktigt snygg, mjuk, rund, drickvänlig impstout. Dova men väldigt sköna toner av mörk choklad, rostad malt, bränt socker, lite lakrits i bakgrunden. Ingen tjockflytande, eldbränd spillolja. I like!

Den tredje ölen blev således La Folie som inledningsvis tyvärr kändes lite platt så snabbt efter Consecration. Där Consecration hängde kvar i hela munnen nästan lika länge som bävergäll gör försvann La Folie lika snabbt som en barbröstad silikonpumpad Big Brotherdeltagare i media. Det var lite synd, eftersom det trots allt var en riktigt bra öl. Den växte efter en stund och höjde sig rejält från första intrycket. Av de tre ölen var det dock denna som var "minst världsklass". För mig var Consecration bäst (och det känns skönt att jag ska dricka både den och Temptation, Supplication, Sanctification, Pliny the Younger, Pliny the Elder och Blind Pig hos samma bryggeri nästa vecka) med Kate the Great som en god tvåa. Det är trots allt rätt sjukt att man kan sitta hemma och dricka tre såna här öl en lördag på en ren spontanprovning.

Även en flaska Smörpundet Porter 2007 hanns med innan vi vandrade ut i kylan och kvällen bjöd senare på Liefmans Kriek och Ölfabrikken Porter (riktigt bra var den) på fat, Stormaktsporter och Kaggen, blindprovning av Peche Mortel, Anderson Valley ESB och Old Rasputin samt några andra goda öl. En riktigt skön kväll och tack till Weine för sällskapet

Hoegaarden Rosée

2010-01-22T17:40:00.005+01:00

Satt och tittade på handboll på TV för ett par dagar sedan. Blev sugen på något lätt och svalkande, men i kylen fanns bara några bombers med blandade barleywine och ett par tunga stouts. Samt en bortglömd liten burk med Hoegaarden Rosée. Ja okej då, det är väl bara att öppna och hälla upp. Jag köpte två burkar när den släpptes i juni förra året. En stor del av innehållet i den första fick bekanta sig med glufs-glufs i slasken, men alla förtjänar ju en andra chans...

Ölen är faktiskt lite småvacker när den landar i glaset och producerar ett lätt, fluffigt skum som dock rätt snabbt sjunker tillbaka och endast efterlämnar lite skumrester på glaskanten. Men doften är inte angenäm, det doftar...vått damm. Ja, precis som en gammal dammhög som nyligen sprayats med vatten. Smaken är inte särskilt mycket bättre, jag associerar fortfarande till samma dammhög, lätt hallonsmak, samt en lustig, konstgjord sötma. Nej fy, hoppas att slasken är törstig!

Riktigt så här dålig minns jag den inte. Den gick i alla fall (nästan) att dricka i somras, men den här unkna, hemska dammdoften och smaken var verkligen vidrig!

DIPA Festival eller godsaker från Alesmith?

2010-01-21T12:21:00.005+01:00

På The Bistro är det den 6 februari dags för deras 10th Anniversal Double IPA festival (lite bilder från förra årets fest kan ses HÄR) och jag har tänkt vara där och prova en massa goda humlebomber. Men...samtidigt anordnar City Beer Store en Alesmith-provning med bland annat Speedway Stout, Barrel Aged Speedway Stout (båda på fat), Decadence samt ett antal överraskningar, som alla ska provas med chokladinspirerade smårätter. Låter onekligen otroligt spännande!
Det lutor nog trots allt att det blir en dag fylld med färska humlebomber, varav en hel del i princip bryggts enbart till festivalen. Men 2xSpeedway på fat...

Fusion Multikulti Pale Ale med några månader på nacken

2010-01-17T19:46:00.002+01:00

För bra precis 2 1/2 månader sedan lanserade Dugges Fusion, ett samarbete med Reza på 3 små rum. Jag provade den då och gillade den starkt, det enda som störde tyckte jag var en allt för kraftig smak av grapefrukt som satte sig som en hinna i gommen och förstörde smakupplevelsen efter några klunkar.

Var hos Reza i går och tycker att smakerna rundats till nu när ölen fått ligga till sig ett tag. Grapefrukten är nedtonad och alla övriga smaker finns kvar. Gott!

San Francisco Beer Week 2010

2010-01-14T12:11:00.005+01:00

Det har varit blogg-lugnt ett tag nu och det är inte på grund av jag gått och blivit nykterist. Helger och ledigheter och resande har dock gjort att det inte blivit så mycket fokuserande på ölfronten.

Nu är det fullt fokus på planering av årets första ölhändelse för min del, San Francisco Beer Week som håller på mellan 5-14 februari. För att inte missa något kommer jag vara på plats 4-15. Programmet håller på att fyllas på för fullt och man räknar med att det kommer finnas runt 200 officiella programpunkter. Trots att spektaklet heter San Francisco Beer Week ingår en massa event i stora delar av Bay Area, från Santa Rosa i norr till San Jose i söder.
Ingen som är sugen på att hänga på? Som det ser ut nu kommer jag vara solo fram till 9 februari då bror kommer och fyller på för resten av veckan.

Jag håller på att göra ett personligt schema som säkerligen kommer förändras en hel del i takt med att fler programpunkter läggs in (http://www.sfbeerweek.org/schedule), några saker som jag dock med säkerhet kommer närvara på är:

Double IPA Festival på The Bistro, Hayward. Ett 50-tal av västkustens bästa dubbel-IPOR på fat! Mmmmm....
Pliny the Younger Release Day på Russian River Brewpub. Samtidigt släpps en ny batch Supplication samt Sanctification som är jäst enbart med Brettanomyces. Pliny väntas finnas till försäljning endast under några dagar efter den släppts.
SF Beer Week Opening Gala. Invigningsfest med SF Brewers Guild där festivalens officiella öl presenteras, en fatlagrad Imperial Common som bryggts till galan av medlemmarna i SF Brewers Guild. Dessutom finns ett 30-tal bryggerier på plats och serverar nyheter, rariteter och annat gott.
Celebrator Beer News Anniversary Party. Avslutningsfest 14 februari med mycket av det bästa från traktens bryggerier.
Barleywine Festival på Toronado
Sour Fest hos Triple Rock Brewery and Alehouse, Berkeley
South Bay Brewer's Showcase hos Tied House Brewery, San Jose. Bryggerierna i South Bay och Santa Cruz presenterar det bästa de kan erbjuda.
Anchor Brewing Co, bryggeribesök.
Brewer's Dinners. Utbudet är stort, får se vilka som hinns med.
Meet the Brewer. Ska försöka lyssna på bryggarna och dricka öl från Allagash, Russian River och några till.

Listan kan göras mycket längre så det blir nog svårt att hinna med allt man vill på "bara" 10 dagar. Som sagt, vill nån hänga på och göra mig sällskap är det bara att boka flyg! Annars berättar jag i efterhand hur det var.

Julbord och öl

2009-12-22T11:25:00.004+01:00

I går hade vi julkalas på jobbet tillsammans med fruar, flickvänner och pojkvänner. Det är något vi gör varje år och vanligtvis brukar vi gå och äta (och dricka) på Sjömagasinet, en rätt känd krog med mat i världsklass. Ölutbudet på nämnda krog brukar dock lämna en hel del att önska och förra året valde vi att köra catering, hålla till i fikarummet på vårt kontor och fixa dricka själv. Helt oväntat tog undertecknad det som sin uppgift att försöka sprida lite dryckeskultur i samband med julfirandet. Den caterade maten var dessutom väldigt god förra året. I år var det tänkt att vi skulle besöka Sjömagasinet igen men på allmän begäran blev det i stället kalas på hemmaplan i år igen. Samma goda mat (från Kock och rock catering), ny dryckesmeny med lite blandat, mest öl, som uppskattades av de flesta.
Förutom det som finns på barmenyn bjöds det på Hy Super Beer till välkomstdrink samt High Tide Fresh Hop IPA lagom till eftersnacket. En riktigt lyckad och rätt så sen kväll blev det, tack till alla som var med! Nu börjar det bli dags att lägga jobb åt sidan i några dagar och fira jul.

Aphrodisiaque

2009-12-19T19:45:00.005+01:00

Eller afrodisiakum på svenska. Ett medel för att framkalla kärlek eller lust. I flytande form helt enkelt en kärleksdryck. Just i detta fall en alkoholhaltig dryck, maltbaserad, en stout med kakao och vanilj.

Ölen liksom etiketten är vacker vacker att titta på. Den är lätt humlad och har således liten humlebeska. En del beska från kakaon, mycket vaniljsmak, tydligen ska det även vara bourbon i denna men det har i alla fall jag lite svårt att känna.
Den här ölen lever kvar länge i främre delen av munhålan, kakaon och vaniljen klamrar sig fast på tungan och gommen på ett riktigt trevligt sätt. Blir nästan lite godiskänsla efter en stund och jag känner mig fräsch i munnen. Det smakar gott.

Återigen en stabil öl från (förmodligen) det i dagsläget bästa kanadensiska bryggeriet, detta var min sjätte öl från de franskspråkiga kanadensarna (De övriga är Blanche du Paradis, Corne du diable, Péché Mortel, Rigor Mortis ABT samt Solstice d'hiver).
Jag verkligen älskar Dieu du Ciels etiketter också. De fullkomligen osar klass!

Lever ölen upp sitt namn? Nja, lite småpilsk är jag kanske efter att ha stirrat på etiketten en liten stund.

Mer Torpedo till folket

2009-12-17T08:11:00.003+01:00

Sådär, nu är hyllorna åter fyllda av Torpedo Extra IPA från Sierra Nevada på Systembolaget.
Jag tycker det är väldigt roligt att den sålde slut så väldigt snabbt när den kom i oktober och hoppas på fortsatt hög försäljning för den stabila IPA:n så den inte står och dammar till sig i hyllorna. Det blir defintivt en låda till nästa måndags julfest på jobbet, naturligtvis tillsammans med en massa andra goda drycker före, under och efter maten. Det finns vissa fördelar med att vara dryckesansvarig på företagets kalas, då kan man se till att köpa något man själv gärna vill ha. Hmm, vi får se vilka drycker årets julfest kommer bjuda på...

Ingen Rudolf till julbordet

2009-12-09T08:04:00.002+01:00

Eller, ja, en flaska har jag i alla fall kvar som jag kan spara till dess som jag köpte i Nordstan i lördags när jag förvånat hittade den i hyllorna där. Den är tyvärr helt slutsåld redan hälsar Brill. Väldigt roligt för Dugges tycker jag, men jag skulle gärna ha sett att några flaskor finns att uppbringa då jag tänkt ta med mig både Rudolf och Ocean julöl till Jämtland där jag kommer fira helgerna och äta skinka. Det får bli folkölsvarianten av Rudolf i stället om nu den finns kvar. Tur i alla fall att inte systembolagets ölsortiment står och faller med just Rudolf. En liten hälsning till Dugges: Brygg mer julöl nästa år om kapacitet finns!

Efter jobb kommer lek

2009-12-03T17:03:00.002+01:00

Skickade ett större jobb i tisdags morse och den kommande helgen blir den första sedan Stockholm Beer som jag inte tänkt jobba. Känns nästan lite konstigt att vara ledig två dagar i rad. Blir nog en rätt lugn helg som jag mest tänkt spendera med frun som jag knappt sett på sex veckor.

Efter jul får det nog bli en weekend- eller veckoresa någonstans med frun. Icke-öl-resa så vi kan hitta på något tillsammans som vi båda uppskattar. Sen är jag väldigt sugen på att dra iväg på en liten ölresa också. Frågan är vart jag ska åka? Är väldigt sugen på att ta en USA-tripp, men USA är stort och jag vet inte riktigt vart jag vill. Någon som hänger med? Ytterligare en tripp till San Francisco med återbesök på Russian River och besök på ett antal pubar och bryggerier jag inte hann med senast? Seattle? Los Angeles? Portland? San Diego? New York? Det finns så mycket att välja på. Tips mottages tacksamt.

Jag lutar mig tillbaka i soffan så länge och öppnar lite hembryggt.

Hitachino Nest Espresso Stout

2009-11-23T20:12:00.003+01:00

Kom precis hem från jobbet och har inte fått något att äta till middag ännu, så det får bli ett kort inlägg. Det här är min första mörka japanska öl. Inhandlades på City Beer i San Francisco i somras. Det är ett mörkt, vackert öl som presenterar sig i glaset. Doftar helt underbart! Mindre kaffe än jag väntat mig, torkad frukt, russin, soja, madeira, rostat bröd. Vinösa toner, smaker av madeira. Den här både doftar och smakar som att den lagrats ett tag! Har ingen aning om när den här bryggdes, kanske kan koden ES 8.3.2 ge någon hint? Jag vet inte. Blir lite ledsen över att jag inte har en flaska till. Det här var riktigt bra! Undrar hur en färsk flaska är?

Jäsande blåbär på vit vägg...

2009-11-17T18:38:00.001+01:00

...ger en arg fru. Bara så att ni vet. Om nu någon får för sig att vilja prova.

Ny gourmetpub i Göteborg?

2009-11-14T23:15:00.002+01:00

Promenerade runt i centrala Göteborg i dag tillsammans med frun. Runt lunchtid började magen kurra och vi beslutade oss för att leta oss ifrån stråket kring Avenyn för att få oss något att äta. På Vallgatan 8 ramlade vi över en blivande "gourmetpub", i lokalerna som innan huserade Warehouse #2 och innan dess restaurangen Jord. Shoppinglunch serverades, för egen del del blev det oxbringa med äpplen och senapssås och frun valde dagens fisk, lubb. Fick en pratstund med krögaren (som jag för övrigt redan glömt namnet på...varför ska det vara så svårt med namn ibland?) som kort förklarade idén med det nya stället "På hörnet": En pub med spännande öl kombinerat med högklassig mat. Låter spännande tycker jag. En pub som satsar på högklassig restaurangmat med passande öl till. Finns vad jag vet inget liknande ställe för tillfället i Göteborg. Vi får väl se vad det blir. Alkoholtillståndet är inte klart ännu och puben/restaurangen beräknas öppna om ett par veckor, tills dess är det lunch med vatten eller lättöl som gäller. Kvaliteten på lunchmaten lovar gott och om de lyckas få dit passande öl också kommer jag göra ett besök om några veckor. Med tanke på antalet installerade kranar (4 st) bör de flesta ölen bli på flaska. Ja, hm, vi får väl se.

Dansk frukoststout på fat, en halv besvikelse

2009-10-31T15:21:00.002+01:00

Det har blivit väldigt mycket förvärvsarbetande den senaste tiden och pubbesöken har blivit få. I torsdags lämnade jag dock kontoret vid femtiden och tyckte det var dags att besöka Reza på Tre små rum och se om han hade något nytt spännande. Och visst hade han det! Mikellers Beer Geek Breakfast på fat, kul! Reza hällde upp ett glas under tystnad och iakttog mig när jag tryckte ner näsan långt ner i glaset, doftade, smakade...och...jag vet inte, det var absolut inget fel på ölen, men den kändes nästan lite vattnig och inte alls lika rund i smaken som jag minns den. Reza höll med och han var lite upprörd då han inte riktigt var nöjd med faten han hade fått levererade.
Eftersom jag har ett par flaskor hemma var jag tvungen att öppna en när jag kom hem och den var precis lika god som jag mindes den. Har Mikkeller kanske ändrat i receptet? Eller är det bara en mindre lyckad batch? Är den bryggd på samma bryggeri som tidigare?

Jag som älskar suröl ser fram emot fler Cantillon-öl hos Reza. Han försöker få både fat samt en stor del av Cantillons sortiment på flaska. Jag går gärna dit och dricker upp de härliga surisarna!

Belgisk trippel battle: Stone/Mikkeller/Alesmith vs Grön flaska med Grön Kapsyl

2009-10-23T22:44:00.005+02:00

Har bytt till mig lite öl i veckan från rickgordon. Tre tripplar från samma brygd, jäst med olika jäststammar. Det enda jag vet är att mina tre flaskor har grön, röd och blå kapsyl (den blå dessutom med etikett Mackinac summer ale, hoppas och tror att innehållet är något annat...). Egentligen hade jag tänkt parallellprova dessa tre, men i stället ryckte jag i kväll den Gröna flaskan med Grön Kapsyl med okänt trippel-innehåll och bestämde mig för att jämföra den med en flaska Stone/Mikkeller/Alesmith Belgian Style Triple Ale (satan vilket långt namn, vi kallar den S/M/A hädanefter).

Vi inleder med utseende:
Väldigt lika i färgen, Grön flaska med Grön Kapsyl aningens mörkare. S/M/A (ahh vad skönt att korta ner namnet) har ett väldigt ojämt skum med stora bubblor som försvinner snabbt. Grön flaska med Grön Kapsyl har ett mycket mer inbjudande skum med små, smutsvita bubblor som hänger kvar länge.
1-0 till Grön flaska.

Doft:
S/M/A: Kryddor, citrus, apelsin, färsk tall, gräs. Är det mycket humle i den här? Rätt "liten" och tillbakadragen doft för en trippel.
Grön flaska med Grön Kapsyl: Skumbanan, frukt, jäst, våt disktrasa (ja...när den faktiskt luktar rätt gott, innan den går över gränsen...).
Ställning 1-1

Smak:
S/M/A: Balanserad, rätt besk (ovanligt besk för en trippel?), värmande alkohol, torr, gräs/halm.
Grön flaska med Grön Kapsyl: Fruktig, torr, alkohol, gott.
Båda smakar gott, kanske favoriserar jag Grön flaska något.
Ställning 1,5-1,5

Ja, det blir inte bättre (eller sämre) än så. Ingen tydlig vinnare och förlorare. Två goda öl där jag vet en hel del om den ena. Om den andra vet jag bara att den bryggts av Rick Gordon på Drakens Ångbryggeri i Mölndal och att den var buteljerad i en Grön flaska med Grön Kapsyl. Det ska bli spännande att prova även Röd och Blå Kapsyl.

Måste brygga mer så jag kan byta fler roliga öl!

Bryggprotokoll Halvblek

2009-10-18T14:30:00.003+02:00

Några kompisar och bloggläsare har frågat om receptet till APA:n Halvblek, så det är väl lika bra att jag postar det här då för synpunkter:

Halvblek (amerikansk pale ale)
OG: 1056
ABV: 5,9 %
IBU: 58
Volym: 16 liter
Koktid: 75 min
Bryggdatum: 2009-08-30
Tappdatum: 2009-09-20

Malt
3,5 kg pilsnermalt (Weyermann)
0,3 kg Crystal Malt 120-140 EBC (Muntons)
0,1 kg Carapils (Weyermann)

Humle
15 g Columbus (pellets 14,2%) 30 min
20 g Centennial (kottar 9,0%) 15 min
25 g Cascade (pellets 7,6%) 10 min
25 g Riwaka (pellets 5,1%) 10 min
20 g Riwaka (pellets 5,1%) 5 min
25 g Cascade (pellets 7,6 %) 2 min
20 g Centennial (kottar 9,0%) 0 min
25 g Riwaka (pellets 5,1%) 0 min
Torrhumlad med 50 g Riwaka (kottar) 10 dagar i sekundären.

Jäst
Safale US-05

Mäskning m m
Försockringsrast 67 grader 70 min. Utmäskning 78 grader. Lakning med 77-gradigt vatten, lakat ur 20 liter under 60 min. Primärjäsning 10 dagar. Tappad till sekundär, torrhumlad i 10 dagar. 15 liter tappat på flaska, primat med 100 gram strösocker.

Jag kommer nog göra en lite alkoholstarkare version med högre beska och mer torrhumling för att försöka få till en riktigt skön IPA, då jag tycker grunden i Halvblek blev rätt lyckad. Kanske något som kan funka till maten i jul?

Exklusivt släpp: Long Street Pale Ale

2009-10-16T16:22:00.003+02:00

Om sisådär en halvtimme släpps Long Street Pale Ale, en amerikansk pale ale bryggd av vvs-konsulterna på AGERA VVS-Design i pentryt på Första Långgatan 19. Riktigt kul ska det bli att prova ölen med kollegorna då den är riktigt fin (som ansvarig bryggare har jag ju varit tvungen att provsmaka en gång eller...hrm...ett par kanske). Det är i stort samma recept som Halvblek som jag bryggde själv en vecka innan bryggningen med kollegorna, med skillnaden att Halvblek är torrhumlad och har lite mer och mörkare karamellmalt. Long Street är ljusare och inte lika djup och komplex i smaken som Halvblek. Jag räknar med att vi i dag kommer dricka upp det mesta av Long Street, förutom några flaskor som jag sparar för att byta med andra hembryggare. Ett par bloggarkollegor har redan fått en flaska, men en av dessa åkte tydligen i backen i ett parkeringshus. Aj, aj, aj vilket alkoholmissbruk Doublebastard! Ni som fått prova Halvblek och gillar den skulle förmodligen även tycka om Long Street.

Eftermiddagen kommer förutom hembryggt inkludera Behemoth, Hitachino Nest Espresso Stout, Dark Hops, Bam Biere, Fru Frederiksen, italienska kvalitetsviner, tequilagryta som stått och puttrat sedan lunchtid, samt förhoppningsvis ett besök senare på Ölrepubliken. Det ser ut att kunna bli en riktigt bra ölkväll!

Kaggen -07, OG 1009???

2009-10-01T21:50:00.003+02:00

Ja precis. Jag har druckit Kaggen -07 på flaska några gånger nu. I kväll på Rover var dock första gången jag såg "OG 1009" på etiketten, och min undran är naturligtvis om detta tryckfel finns på samtliga flaskor buteljerade december 2007?? Nåväl, en flaska Kaggen delades med mina Agera-ägar-kollegor till desserten, choklafondant med vaniljglass, en riktigt fin kombination.

Chefen bestämde restaurang efter dagens ägarmöte och jag kan ju inte direkt påstå att jag blev besviken när valet föll på Rover (med förutsättningen att jag skulle välja öl till alla, något som jag inte riktigt tycker om när jag inte riktigt vet vad alla gillar). För egen del öppnade jag med en Oppigårds 7th Anniversary Ale, något jag också rekommenderade till två av mina kollegor. En som ville börja lite lättare fick en Avenyn Ale och för en chaufför blev det en alkoholfri Jever Fun som han tycktes uppskatta. Den sista i sällskapet fick beställa en lager på fat helt själv.

Oppigårds följdes av en René Cuveé från Lindemans som jag faktiskt aldrig provat innan (egentligen ville jag ha en Hanssens Oude Gueuze eller något från Cantillon...men det fanns inte) René Cuveé var dock en fin ny bekantskap, kändes nästan som att dricka en fin champagne, dock med lite mer djup än en champagne. Surölen följdes av en Gordons IIPA från Oskar Blues till maten. Tyvärr kändes den rätt trött, inte alls samma fräscha humledoft som hos smakprovet som Great Brands bjöd på under mässan.

Efter maten avslutades det med Peche Mortel och en Stone Ruination Ale, samtidigt som kollegorna fick sig några kupor Never mind the Bollox från Dugges, väldigt uppskattat.

Kvällens höjdpunkt: Att få bjuda på Kaggen till fyra personer som aldrig provat den innan, inte vet vad det är för något. Mina ägarkollegor har dock vett att uppskatta livsnjutningar, så samtliga imponerades av de stora smakerna och djupet i Kaggen

Halvblek

2009-09-30T20:32:00.003+02:00

Dags att provsmaka näst senaste hembryggden. Halvblek. En ljus ale, rätt så välhumlad för stilen, amerikansk pale ale. Egentligen är väl både alkoholstyrkan (5,9 %) och beskan (58 BU) för höga för att gå under klassen amerikank pale ale, men strunt samma, det är inget jag ska tävla med, utan bara dricka själv och förhoppningsvis tycka är gott.
Hur är den då? I lördags provade jag en miniflaska (10 cl) med en kompis i Stockholm, då hade den fortfarande kvar en del restsötma, fin humlekaraktär och en hel del smak och doft av...hallon.

I dag känner jag inte riktigt samma hallontoner som i lördags. Restsötman är i princip borta. Doften är fin med tall, citrus och grapefrukt. Beskan fyller munhålan vid första klunken och den smakar rätt så gott, men jag hade förväntat mig lite mer, en del citrus/grapefrukt och lite nyklippt gräs finns där. Jag antar att den kommer ändra profil ytterligare med lite lagring innan den har rundat till sig. I dagsläget är mitt eget betyg på ölet OK, blir förhoppningsvis bättre med lite lagring. Nu blir det inte humledominerade öl närmast på bryggschemat, de två nästkommande bryggningarna blir Röd-Vit (körsbärswit) samt en saison. Efter det får vi se vad det blir. Öl blir det garanterat.

Fullt på SBWF på lördag

2009-09-23T16:48:00.003+02:00

Om ni inte köpt biljett till mässan på lördag men tänkt gå kan det bli tufft, det är nämligen helt slutsålt fick jag höra av min kompis som försökte köpa biljett i dag. Torsdag och fredag finns det dock fortfarande plats. Jag som gärna avnjuter min öl i en inte alltför stimmig miljö där man kan konversera med varandra på samma sätt som i soffan hemma har på känn att det nog kommer bli ett relativt kort mässbesök sista dagen. Lördag, lönehelg, apmycket folk, varmt, stimmigt, hög ljudnivå, trängsel....Jag kommer hänga på låset och prova många öl i vansinnestempo för att kunna smita iväg innan värsta flocken kommer.

Nu är det dags att buteljera öl tillsammans med kollegorna.

VVS-konsulter brygger öl

2009-09-13T20:19:00.005+02:00

Mina kollegor har på senaste tiden frågat rätt mycket om hembryggning och imponerats av att man faktiskt kan brygga riktigt gott öl hemma i sitt lägenhetskök. Jag föreslog i våras att vi kunde brygga en öl tillsammans för att sedan avnjuta över en after work. I torsdags eftermiddag var det så dags och drygt halva företaget (AGERA VVS-Design) samlades i kontorets kök för att brygga öl tillsammans, kul med så bra uppslutning! Redan för några veckor sedan fick alla komma med förslag på vilken typ av öl vi skulle brygga. De flesta var inne på "en ljus ale, gärna med mycket humle och rätt besk, nåt som man kan dricka ett gäng flaskor av".

Vi enades om att brygga en pale ale i amerikansk stil och jag ska väl erkänna att jag påverkade lite åt det hållet... Jag hade förberett ett receptutkast och tänkte att vi kunde komma överens om det slutgiltiga receptet tillsammans. Innan vi satte igång blev det smakprov av Sierra Nevadas pale ale som jag tycker är en bra representant för stilen (och dessutom lättillgänglig på bolaget) och vi diskuterade hur vi ville ha vår after work-öl i jämförelse med SN:s pale ale. Samtliga verkade vara överens, "gärna mer beska, annars är den här riktigt god". Vi diskuterade torrhumling eller inte och det bestämdes att vi inte skulle torrhumla (likt SN:s som inte heller torhumlas) för att få det så enkelt som möjligt. Vi korrigerade maltmängd, mäskschema och humlemängder för att få det som vi tillsammans ville ha, men kanske mest för att alla skulle känna sig mer delaktiga i slutresultatet som är en ljus sak med pilsnermalt, carapils, lite ambermalt, humlad med Chinook, Cascade, Centennial och Riwaka med generösa givor Cascade och Riwaka i slutet av koket.

Pizza och öl hanns med under lakningen där alla turades om att se till att lakningen gick som den skulle medan resten åt. Eftersom bryggarsällskapet i dag bestod av ett tiotal intresserade ingenjörer haglade frågorna om allt möjligt kring bryggprocessen, olika maltsorter, jäst och jäsning, m m, m m. Jag svarade naturligtvis på allt jag kunde, men jag känner mig nog fortfarande som en riktig hembryggarnovis efter dryga tiotalet helmaltsbryggningar.

Hela bryggningen flöt på bra och strax efter klockan nio hade vi städat undan och delade på lite Hoegaarden, Bedarö Bitter och min hembryggda Höstmörker för att fira en riktigt trevlig bryggning. De första kommentarerna efteråt var "kan vi inte brygga en julöl också", "kan vi inte brygga öl till när vi har öppet hus och bjuda på", "det här måste vi göra om".

Vi får väl se om APA:n smakar gott först, men det var riktigt skoj att det var så uppskattat av samtliga och det kommer garanterat bli fler AGERA-bryggningar i framtiden! APA:n saknar dock ett namn, det är kanske någon som har ett bra namn? En öl eller två utlovas för bra tips.

Brewmaster Dinner med Budweiser?

2009-09-07T16:49:00.002+02:00

Inbjudan damp ner i inkorgen. Ölmiddag med Budweiser i samband med Stockholm Beer? Ja, faktiskt skulle jag gärna gå dit den 17 september och se om de kan överraska, kanske kommer någon spännande nyhet, vem vet, men tyvärr är jag inte i Stockholm den helgen. Åker dit först torsdagen veckan efter.

Sommaren är snart blott ett minne...

2009-09-02T18:50:00.006+02:00

...och jag saknar den redan. Fem veckors ledighet med bland annat en massa spännande fiske ofta kombinerat med konsumerande av diverse maltdrycker. Snart är det höst och vinter, med många, långa, mörka dagar. Det är bara att försöka övervintra med lite (mycket) imperial stouts, kryddade julöl, porter och andra mörka dryckesvaror. Tur att det kommer så mycket godsaker på vårt alkoholmonopol. Vi överlever nog till nästa år!

Jag bjuder på några sommarbilder från Wasley Lake på Douglas Lake Ranch i Kanada, där jag i början av juli spenderade en helg med nio andra pojkar/män/gubbar. God mat, bra fiske, massa öl, en del whisky, kortspel och nattlig ljugarbänk.

Phillips IPA funkar ypperligt att fånga i håven

Ingen el + vildmark = Se till att ta med mycket is!

En sjö full med regnbåge. Öl i solen. Kött på grillen.

Är det mörkt ute ska man dricka mörk öl

Söndagsbryggnings-APA och höstbryggningar

2009-08-30T21:51:00.004+02:00

Var tvungen att få lite gjort på jobbet i dag och passade då samtidigt på att brygga lite öl. En APA som bör landa på ca 5,5 %, rätt välhumlad, i amerikansk stil. Columbus, Riwaka, Cascade och Centennial är den humlad med. Kan hända att den ska torrhumlas också, har inte riktigt bestämt mig ännu, men i så fall blir det lite Cascade och Riwaka i sekundären. Den är tänkt att främst bjudas på till mat till mina (ännu) ej riktigt ölfrälsta vänner som oftast köper Sofiero och Norrlands Guld. Vi får väl se vad det blir av det. Blir den bra får jag väl även försöka byta till mig lite öl från andra hembryggare, för jag tycker det är så skoj att prova andras skapelser.

Torsdag nästa vecka blir det bryggning på jobbet igen. Efter önskemål mina kollegor ska vi köra en kort bryggkurs och brygga "en ljus ale, gärna med mycket beska, typ Sierra Nevada Pale Ale eller nåt, men inte för extremt, det ska gå att dricka också". Eftersom jag själv tycker det är så gott blir det nog nåt liknande som jag bryggde i dag. En ljus välhumlad ale på runt 5 % alkohol. Bör kunna gå hem hos de flesta. Tanken är att vi sen samlas över en after work när ölen fått ligga till sig på flaska ett tag och dricker upp resultatet. Kul när kollegorna intresserar sig!

Är riktigt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får läsa på lite och se vad det kan bli. En Wit ska det bli i höst också. Tänkte göra en version av Höstmörker också, med lite mer rostad malt och mindre kaffe.

Julöl kanske man skulle göra också? Hmm...kanske får bli en annan gång, vet inte hur mycket tid och ork jag kommer ha i höst utöver de brygder jag redan planerat. Verkar som det kommer bli en tuff period på jobbet med några större projekt som skall färdigställas i november. Nej, jag låter nog de kommersiella bryggerierna stå för julölen i år, sen kan man ju alltid plocka fram en APA till julegrisen och en imperial stout till nattsurret.

Hembryggd britt i götet.

2009-08-28T21:33:00.004+02:00

Brittisk alkoholsvag öl har aldrig riktigt varit någon favorit för mig. Ibland har jag nästan känt mig lite skeptisk till att prova något nytt och det har nog till stor del att göra med att jag stött på en hel del bottennapp i form av riktigt dålig real ale de senaste åren i England. Ska dock tilläggas att jag genom åren också druckit en hel del goda britter.

Det är riktigt roligt att brygga öl själv tycker jag. Det ger utrymme till en hel del experimenterande för att hitta goda smaker i olika öltyper. Roligt är också att få prova andra hembryggares hopkok. Mitt senaste utbyte var med Jonte som erbjöd Gråbergets Late Summer Bitter mot en stout som jag bryggt. Jag måste erkänna att jag inte hade några större förväntningar på den alkoholsvaga sommarbittern i brittisk stil.
Desto roligare blev det när jag öppnade flaskan och hällde upp halvlitern i mitt TILL-bryggerierglas från mitten av 80-talet. Det såg väldigt inbjudande ut och doftade härligt fruktigt och gräs/halm. Jordgubbar och banan på ett bra sätt. Lite vete tyckte jag mig känna också. Smaken var minst lika skön, mycket fruktig/bärig och med tydliga humletoner. Önskar att jag hade en flaska till för den första tog slut väldigt fort. Skulle gladeligen köpt den här ölen på en schysst pub i England. Får väl leta efter nåt liknande nästa helg då jag åker till Ascot utanför London för att hälsa på vänner.

Hoppas verkligen att det blir fler utbyten framöver. Själv har jag planer på att i höst brygga en APA med kollegorna på jobbet samt själv brygga wit, kryddad julöl, IPA, stout och nåt mer. Är jävligt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får väl ta mig en köpeöl så länge.

Fredagsprovning: Kanada med gäster

2009-08-23T21:47:00.006+02:00

I fredags var det dags att dricka lite kanadensisk öl. Dempa har redan skrivit lite om det här. Weine, Dempa, Rojo och undertecknad träffades lite tidigare för att prova ett par godsaker innan det var dags att ge sig på flaskorna från Kanada. Innan godsakerna öppnade vi också Hemp Ale från Humboldt Brewing (jag har inte riktigt förstått om Humboldt har ett eget bryggeri nu för tiden eller om det är Firestone Walker som brygger deras öl). Hemp Ale har jag inte så mycket att säga om, en rätt tråkig öl. Efter den kom Sculpin IPA från Ballast Point, en öl som jag hade höga förväntningar på och mina förväntningar överträffades med råge! En sån härlig tropisk nektar-humlestinn IPA. Vi kunde inte undgå att sitta där och fnittra tillsammans ungefär som fyra tonårstjejer som sitter och skvallrar om snygga killar. Glasen tömdes alldeles för snabbt och jag önskar att vi hade ett par flaskor till att öppna. En klar fullpoängare och klart den bästa IPA jag druckit hittills. Dagen efter såg jag att det faktiskt fanns två droppar kvar i flaskan och såg naturligvis till att dricka upp dessa, det doftade och smakade fortfarande helt underbart.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.

Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!

Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.

I väntan på Kanadaprovning

2009-08-20T22:10:00.003+02:00

Det är Midnattsloppet på lördag så därför har jag sett till att kolhydratladda och druckit en massa vatten i kväll. Men, är det inte bara torsdag i kväll? Jo, men i morgon tänkte jag bjuda ett gäng sköna lirare på lite öl av blandad kvalitet från British Columbia, sen är det väl inte helt omöjligt att det blir någon icke-kanadensare också och förmodligen fortsättning hos Reza, på Rover eller nåt så därför får jag löpladda i kväll. Har även hört rykte om att det blir smakprov av hembryggd cider och mjöd också förutom öl. Och frun fixar lite snacks i form av Seven layer dip med nachochips. Kan nog bli en rätt trevlig fredag. Ett av ölen som skall drickas är den barley wine som är på bilden. Vad jag tycker om det håller jag för mig själv till i morgon.

City Beer, San Francisco

2009-08-17T20:25:00.004+02:00

Direkt efter jag och frun lämnat Toronado (ett inte helt angenämt besök som jag skrivit om HÄR) styrde vi våra steg mot City Beer på Folsom Street. En rätt kort promenad på nån kilometer genom ett antal ruffiga områden. På Folsom Street gick vi nästan förbi City Beer (jag hade glömt memorera den exakta adressen, visste bara att det låg på Folsom) som inte var mer än ett hål i väggen, typ 3 små rum i Göteborg. Det var faktiskt frun som stoppade mig när jag raskt gick förbi. En halvtrappa ner gick jag in i en liten lokal som mest kändes som någons vardagsrum, med skillnaden att det här fanns en minimal bardisk med ett par barstolar och en handfull kranar, några fåtöljer och ett litet bord samt ölkylar och hyllor fyllda med öl längs den lilla väggytan som fanns.

Det var lugnt här denna kväll, ett par lokala ölnördar som plockade åt sig lite nyheter, två punkar-brudar som drack något mörkt ur sina glas, ägaren till butiken/baren och så jag och frun. Jag kände direkt att "här kan jag stanna hela natten", eller i alla fall till klockan tio då stället stänger. Som en nyfödd kalv som precis insett hur grönt och inbjudande gräset är gick jag runt bland kylarna och suktade efter de olika dryckerna på andra sidan glaset. Jag insåg dock ganska snabbt att frun helst ville gå tillbaka till hotellet efter upplevelsen på Toronado och beslutade mig för att dricka två öl och inte köpa med mig mer än jag kunde få plats i resväskan tillbaka till Canada (1 väska där redan alla kläder, 2 flaskor Consecration, 2 flaskor Pliny the Elder och en flaska Hop Stoopid skulle få plats). Kanske inte helt optimalt att under tidspress gå runt och titta på allt man vill ha och sålla bort det mesta på ett rationellt sett...

Jag beställde in en pint Stone 13th Anniversary Ale för att ha något att stilla törsten med. En riktigt god, humlig, american strong ale var det. Väldigt lättdrucken och jag insåg inte att alkoholhalten var så pass hög förrän det började snurra till i skallen. Frun började nu undra om det var dags att gå snart och eftersom hon redan ställt upp på ett antal ölrelaterade aktiviteter under våra tre dagar i San Francisco insåg jag att det var dags att skynda. Ryckte så en Hair of the Dog Adam ur en av kylarna och drack den snabbare än vad man bör för att kunna uppskatta den härliga, mörka besten. En riktigt bra öl, men nästa gång ska jag ta lång tid på mig för att dricka en flaska och dessutom anteckna mina upplevelser.

Och vad blev det då köpt för flygtransport i resväskan? Jo, trots det oerhört stressiga besöket i den lilla, härliga ölbutiken fick jag med mig några godsaker. Bland annat Firestone Walker 12, Deschutes Mirror Mirror, Dogfish Head 90 min IIPA, Ballast Point Sculpin IPA, Jolly Pumpkin Madrugada Obscura, Hitachino Nest Espresso Stout, samt lite annat gott som kanske tittar fram nån gång... Nästa gång på City Beer ska jag se till att vara där tidigare på dagen, utan fru och laddad för ölshopping och öldrickning. Ett riktigt härligt litet vardagsrum är det! Dessutom en väldigt trevlig och pratsam ägare. Tyvärr var varken anteckningsblock eller kamera med så jag med bilder kan försöka förmedla hur stället såg ut, men slut ögonen och tänk på ett härligt vardagsrum i källaren, fyllt med en massa härlig öl som man både vill dricka upp och ha kvar, tänk lågmäld schysst musik i högtalarna och en positiv stämning i rummet. Just det, precis så kändes det på City Beer.

Innis & Gunn Canadian Cask

2009-08-17T18:18:00.005+02:00

Innan jag fortsätter måste jag säga att jag alltid haft svårt för de ekfatslagrade Innis & Gunn-ölen från Skottland. Den "vanliga" ekfatslagrade som finns i systembolagets ordinarie sortiment tycker jag smakar mer som något sött karamellslisk än öl. Rum Cask-versionen och Island Cask-versionen, också från systembolaget, har även de blivit ovänner med mina smaklökar, samma sötslisk men med antydan till rökig whisky och spritig rom.
I Kanada sprang jag på ytterligare en whiskyfatslagrad Innis & Gunn och det var mest av nyfikenhet än förväntan om något gott som två flaskor slank ner i shoppingkorgen vid ett besök på BC Liquor Store i Powell River. Den här versionen är lagrad på kanadensiska whiskyfat (antar att det är rye whisky) och lanserades till Canada Day 1 juli 2009. En solig och het eftermiddag var det så dags att öppna en flaska.

Ett kopparfärgat öl med rätt vackert, vitt skum presenterade sig. Såg rätt inbjudande ut faktiskt. Doft av smör, ek, karamell. Smak av honung, rostade nötter, och en lätt ton av whisky. Inte alls så sliskig som jag tycker de andra är, och faktiskt drack jag upp även min andra flaska samma kväll! (Rum Cask och Island Cask har jag delat ungefär hälften/hälften med min slask i köket hemma.) Canadian Cask är förvånande nog rätt överens med mina smaklökar från början och de två blir snabbt kompisar. Inte bästa kompisar, utan, såna som det kan vara kul att träffa nån gång per år och prata strunt med, annars blir det för mycket. Det är definitivt en öl jag skulle kunna dela med mig av här hemma för att visa att det faktiskt finns rätt okej Innis & Gunn (min ursäkt till alla er som gillar även de andra, men smaken är som...ja, ni vet), om inte mina väskor redan hade varit så överfulla på vägen hem...

Longwood Brewpub, Nanaimo

2009-08-12T17:08:00.006+02:00

Tillbaka till 7 juli. På väg till Victoria på Vancouver Island hade vi (eller främst jag kanske...) bestämt att vi skulle stanna till hos Longwood Brewpub i Nanaimo för att äta lunch och dricka lite öl. Det var en av de få dagarna i sommar som det var lite svalare och till och med regnade några droppar, så vi gick in och satte oss i puben i "källaren". Bryggverket står alldeles innanför ytterdörren och är det första man ser när man kommer in, sånt gillar jag. Hade aldrig druckit något från Longwood innan så det kändes spännande att se vad som bjöds. Just i dag fanns fyra öl på fat: India Pale Ale, ESB, Wit och Russian Imperial Stout. Klart man måste prova dessa fyra då! Vi beställde också in några förrätter för att stilla hungern med, bland annat helt underbara whisky/bbq/alemarinerade kycklingvingar. Perfekt komplement till ölen!
Hur var ölen då?
ESB: Nej, det här var inte gott. Mycket metallsmak, karamell, rostad malt. Påminner om en bitter jag bryggde själv i vintras som jag aldrig riktigt kom överens med.
IPA: Ljus färg, något grumlig. Väldigt lätt kropp, mycket citrus i doft och smak, måste vara Cascade i denna. God och lättdrucken, men med 6,5 % alkohol skulle jag gärna haft mer beska i ölen. Känns mer som en rätt bra pale ale. Skulle aldrig ha klassat den här som en IPA vid blindtest.
Wit: Bryggd med apelsinskal och koriander. Fräsch och god men håller inte riktigt samma klass som en bra belgisk witbier.
Russian Imperial Stout: Den här gillade jag! Mörk i färgen, nästan helt svart, med liten, kompakt skumkrona. 7,5 % alkohol. Fina lakritstoner i både doft och smak, mycket rostad/bränd malt och kaffe. Lätt syrlighet som jag misstänker kommer från rätt mycket svartmalt. En väldigt god öl som dock ligger på gränsen för att jag håller med om att det faktiskt är en imperial stout och inte bara en "vanlig stout".

Kände mig rätt nöjd efter dessa fyra öl och köpte i stället med mig två bombers av deras Framboise, en blond ale som fått sekundärjäsa med hela hallon. Öppnade den ena flaskan när vi var tillbaka i Powell River igen några dagar senare och en härligt ljusröd dryck presenterade sig i glaset, med en syrlig doft av vilda hallon. En skön sommaröl som är god om man gillar bär i sin blonde, och det gör jag.
För att sammanfatta Longwood: Av det lilla jag sett och provat (5 öl) har de helt okej öl i olika stilar, en trevlig pub och riktigt god mat (precis som de flesta pubar jag besökt de senaste 7 åren i British Columbia och det börjar bli några stycken...)

Göteborgs Kulturkalas. Var är ölkulturen?

2009-08-11T21:19:00.003+02:00

I dag börjar Göteborgskalaset, förlåt, Göteborgs Kulturkalas ska det vara sedan ett par år tillbaka. 2007 ersattes Göteborgskalaset av Göteborgs Kulturkalas då stadens politiker tyckte det var för mycket fylla, bråk och brott under Göteborgskalaset och det skulle bli en mer städad prägel på festen. Det skulle bli mer "kultur" och mindre fylla och svineri sa kalasledningen och bytte namn på spektaklet till Kulturkalaset. Enligt min mening är den största skillnaden mot tidigare att kalaset nu håller på i sex dagar i stället för tidigare tio.

Var ner efter jobbet i dag. Lyssnade lite på Veronica Maggio som jag tycker är riktigt skön. En öl skulle väl smaka gott till musiken på Kungstorget. Men nej, jag stod över, för tyvärr serveras endast piss-lager på fat i plastglas och det känns ju sådär lagom spännande. Enligt fler av mina äldre kollegor som är födda Göteborgare var det annorlunda när Kalaset började 1992. Då kunde man i många av de tillfälliga tältrestaurangerna och barerna besälla allehanda olika öl. Det kanske inte var samma utbud som hos en ansedd ölpub men trots allt fanns ett flertal ölsorter att välja mellan och säkerligen flera som jag gärna skulle ha druckit i dag till Veronica Maggio. Förmodligen var det också bättre än dagens sortiment hos de flesta krogarna på Avenyn...

Om man nu vill ha mer kultur och mindre fylla bör man väl kunna servera NÅNTING annat än stor stark i NÅGOT av de provisoriska tälten. Det tycker i alla fall inte jag är för mycket begärt och jag skulle med glädje betala några kronor mer för att faktiskt få något gott i glaset. Dessutom är det fler och fler som får upp ögonen för att det till exempel finns riktigt god lageröl i stället för budget-stor-stark (borträknat de två blondinerna som i fredags satte sig ner på Tre små rums uteservering, en gick in för att beställa, kom snabbt ut igen och viskade till sin kompis "de har inga vanliga öl här , vi går nån annanstans"). Så politiker och kalasarrangörer, vill ni ha mer kultur och mindre: Fyll faten med något som faktiskt smakar gott. Jag lovar att det blir bättre stämning och mindre bråk. Tills dess dricker jag hellre vatten eller läsk på Kulturkalaset.

För övrigt blir det nog Hammerfall, Bob Hund, Europe och kanske något mer senare i veckan samt några glas vatten.

Höstmörker

2009-08-07T15:26:00.004+02:00

Har provat ett par flaskor av senaste hembrygden, Höstmörker. Det här är mitt första försök att brygga något mörkare och tyngre än bitter, pale ale och ipa som jag mest bryggt innan. Det blev lite av en skåprensningsstout för att göra slut på humle och malt innan brygguppehåll över sommaren. Dessutom blev det lite tidsbrist innan semestern och jag tvingades buteljera ölen när det fortfarande var rätt mycket grums kvar som inte hunnit förstå att det var dags att sjunka till botten av jäshinken och sälla sig till den stora jästkakan. Rätt mycket rostade havregryn användes som orsakade lite problem med lakningen och gjorde att det tog väldigt lång tid, men annars flöt bryggningen på rätt bra och jag kom i tid till Amylases sommarölsträff så att jag i lugn och ro kunde prova allt jag ville där.

Resultatet då? Jo, en inbjudande mörk öl med lite grums (kaffe, humlerester, jäst) i glaset efter upphällning, vackert brunt skum som dock lägger sig rätt snabbt. Doft av choklad, grillad korv och kaffe. I smaken är det kaffet som dominerar. Den rostade malten känns också tydligt. Jag hade hoppats på mer chokladtoner, men förhoppningsvis kommer det fram mer med lite lagring då kaffet får tid att lugna ner sig lite och ge utrymme till andra smaker som vill komma fram. Det som slår mig är att den är förrädiskt lättdrucken. En bomber försvann innan jag hann förstå det och rätt snart kände jag mig mer påverkad av alkoholen än jag ville. Ibland önskar jag faktiskt att alkoholen inte gör en så påverkad och smakavtrubbad för efter ett par alkoholstarka öl är det svårt att känna de subtila smakerna som kan göra ett öl (eller vin för den delen) helt fantastiskt.

Det blir nog till att dricka en Höstmörker varje vecka till hösten och vintern faktiskt är här. Eller kanske jag ska spara alla ett tag...Jag både hoppas och tror att det kommer vara som bäst om några månader, kanske kan vara värt att se till att ha gäng till jul.

Nästa bryggning blir nog en APA med kollegorna på jobbet som fått smaka ett par hembrygder och gärna vill lära sig mer om hur bryggning går till. En till imperial stout ska nog hinnas med i höst också, för Höstmörker ger definitivt mersmak!

Toronado Pub, San Francisco

2009-08-05T17:37:00.003+02:00

Innan vi åkte till San Francisco fick vi tips att puben Toronado bör besökas. Toronado är en kvalitetsölpub några kilometer från stadskärnan kring Union Square som öppnade för 22 år sedan och som det verkar har blivit en institution för ölälskare i San Francisco, tillresta ölnördar och diverse annat pack. Utifrån ser puben väldigt anspråkslös ut och det är lätt att missa den om man är ute och och promenerar på Haight Street. Jag och frun (eller, hrm...bara jag kanske) bestämde på torsdagseftermiddagen att vi skulle leta upp någon schysst restaurang i området för att äta middag och sedan spendera några timmar på Toronado. Promenaden från city gick genom ett par rätt ruffiga kvarter på Market Street och Haight, vi hittade en mysig restaurang som dock var tom när vi kom vid femtiden. Lagunitas IPA på fat blev min dryck till den utomordentligt goda maten. Just Lagunitas IPA verkar finnas på de väldigt många restauranger och barer i San Francisco.

Efter avslutad måltid blev det 10 minuters promenad till Toronado som vi gått förbi tidigare. Det var rätt mycket folk därinne, men långt ifrån packat. Hög (väldigt hög) obestämbar rockmusik spelades i högtalarna och ett tag trodde jag att det var ett live-band som spelade. Det doftade dessutom en blandning av gammal svett och utspilld öl i lokalen (förmodligen hade spillts en del öl tidigare eftersom golvet var så där ohärligt klibbigt som det kan vara ibland...). Eftersom jag gärna vill sitta ner och kunna föra en konversation (inte skrika) när jag är på en pub, särskilt tidigt en torsdagkväll, och gärna dricker min öl utan att störas av att det luktar apa kände jag att jag kanske inte kommer att stanna så länge i kväll. När min blick istället lyfte till fatölslistan kunde jag inte hjälpa att leendet växte snabbt. Tippar på att det fanns 40-50 öl på fat. En hel del belgiskt men ännu mer gott amerikanskt som var anledningen till att jag var här. Mycket som jag aldrig druckit innan. Flaskutbudet var om möjligt ännu mer spännande med rariteter och godsaker från bland annat Lost Abbey, Russian River, Drie Fonteinen med flera. Jag hämtade mig något från det första intrycket när jag klev in och vi tog plats i baren. Det var inte alls något tryck i baren och jag hade inte hunnit bestämma mig ännu när damen bakom bardisken frågade vad jag ville ha. Hon hann fråga ännu en gång innan jag bestämt mig och av någon anledning började hon bli märkbart irriterad så jag tog in ett glas med en tillfällig dubbel-IPA från Port Brewing som jag inte kommer ihåg namnet på (tillägg: Det var deras 3rd Anniversary DIPA, riktigt god). När frun som var nöjd och inte ville ha något för tillfället snällt sa det flippade det helt för damen (Pam, Pat?) som serverat mig. "If you're going go be in my fucking bar you fucking have to drink something". Hade väl varit okej om det var skämtsamt hon sa detta, men det var snarare argt och hotfullt. Hon fortsatte att skrika ett gäng elakheter till min fru och jag tappade nästan hakan helt. Frun blev ledsen, jag kände att jag inte ville sitta kvar i den stinkande ljudlådan och dricka finöl med otrevlig personal så jag drog snabbt i mig mitt pintglas och mindre än 30 minuter efter att vi klivit in på puben var vi tillbaka på gatan igen.
Ingen särskilt trevlig upplevelse alltså, men jag kommer definitivt besöka Toronado igen om jag kommer till San Francisco fler gånger. Då kanske tidigare på dagen och hoppas att musiken inte spelas så jävla högt, barpersonalen är lite trevligare och ölutbudet är minst lika bra som tidigare. För det är riktig världsklass.

I stället slutade kvällen på City Beer på Folsom Street och fy fan vad bra det vad där. Men det är en annan historia.

Tillbaka från västerland

2009-07-30T17:45:00.003+02:00

Hemma igen efter knappt fem hektiska veckor med sol, sommarvärme, varmare sommarvärme, ännu varmare sommarvärme, en väldig massa öl, några drinkar, tre fiskeresor, nya bekantskaper och lite annat skoj. Ska försöka pränta ner lite intryck närmsta veckan med hjälp av anteckningsblocket innan allt för mycket glöms bort.

Nu tänkte jag dock öppna en 90 min Imperial IPA som stått i kylen en stund....
...
...
...Gott!

Bud Light Lime. En styggelse.

2009-07-30T17:26:00.002+02:00

Varför göra ett öl som detta? Jo, förmodligen för att det finns rätt så många människor som faktiskt tycker att det är "gott". Det förstår jag inte heller när det smakar som lättsockrat mineralvatten med tillsats av lime på flaska, typ ReaLime och någon konstig, obestämbar, kemisk bismak. Usch och fy. Detta verkade vara mångmiljonären Caseys favoritsommardryck och han hade köpt med sig tre lådor till vår fiskeresa till Bamfield på Vancouver Island. Han fick ha sina "öl" för sig själv efter jag och övriga reskamrater snällt smakat på det 4%-iga artificiella blasket.

Att sen BL Lime nära fryspunkten svalkade bra i magen i värmeböljan som för närvarande råder i British Columbia med temperaturer över 40 grader är en annan historia. Isvatten svalkar också och smakar dessutom bättre.

Invigning av Lagunitas bryggeripub

2009-07-23T05:02:00.008+02:00

Lagunitas Brewing Company startades 1993 i det lilla samhället Lagunitas i Kalifornien av hembryggaren Tony Magee. Rätt snart var lokalerna för små och bryggeriet flyttades till den närbelägna staden Petaluma. Ungefär 16 år senare, i onsdags förra veckan, var det invigning för deras pub belägen vid bryggeriet. Av en ren slump var det just den dagen som jag planerat in att besöka bryggeriet och kanske få ett smakprov av något gott...

Frun och jag kom dit vid halv tre-tiden, en halvtimme för tidigt för den inbokade bryggerituren som skulle börja klockan tre. När jag efter ett snabbt toalettbesök satte mig ner för att vänta en stund började jag prata med en medelålders, väldigt sympatisk, ölintresserad man som höll på att skruva upp ett par neonskyltar. Naturligtvis handlade samtalet mest om...öl...oväntat. Efter en stunds diskussion om mikrobryggerier, Sverige, USA, Kanada, hembryggning, olika öltyper m m insåg jag att det var just Tony Magee som stod där och jobbade för att puben skulle öppna i dag. När alla skruvarna satt fast och skyltarna var uppe hällde han upp ett litet glas Cappucino Stout, en rätt trevlig stout med fin kaffesmak och även vanilj- och chokladtoner. Efter jag bara hunnit sniffa i glaset och knappt fått ner en enda droppe i strupen hällde han upp ytterligare ett glas och bjöd på. "Hop Stoopid, har du provat den?" Nej, det hade jag inte, men nu har jag det. En riktigt bra dubbel-IPA som jag dock inte gillar lika skarpt som några av de andra jag druckit. Det var dags att dricka upp och börja turen som var anledningen till att jag var här. Jag tackade för samtalet och ölen och följde med den lilla grupp som anslutit till mig och frun.

Innan rundturen skulle det tydligen bli ölprovning på andra våningen inne på bryggeriet. I en rätt så mysig bar som kändes sval och skön jämfört med sommarhettan ute serverades så rätt generösa glas av Pils, the Censored Ale, IPA, IPA Maximus, Imperial Red och A little Sumpin Sumpin. Som vanligt inga långa recensioner när det blir så många öl, men några korta reflektioner: Pilsen var helt ok, smakade bra efter en stund i solen, the Censored Ale (Copper Ale) var frisk, mycket rostad malt, men inte rikigt min stil. IPA:n, som för övrigt verkar vara den mest säljande IPA:n i Kalifornien var perfekt för att släcka törsten. Maximus var riktigt bra och jag gillar texten på flaskan, "This Hopped-up Monster has been known to remove enamel from ones teeth, but has pleasant aromas of burning tractor tires and flavors reminiscent of broccoli and kerosene. Doggone Good Beer." Låter som en dålig hembryggd. Så smakade det inte alls. Imperial Red som buteljerades dagen innan blev en av dagens favoriter, en otroligt härlig, grön humlearom, brunröd färg med liten skumkrona, smak av citrus, tallbarr, torkad frukt, karamell nybakat bröd. Avslutande A little Sumpin Sumpin med 50 % veteöl var fräsch och god, men veteölen kändes inte alls i en öl där humlen spelar ledmotiv.

Efter dessa sex öl var det dags för rundtur i det stora lilla bryggeriet mellan mäskkärl, lagringstunnor, buteljeringsanläggning m m. En intressant tur även om jag skulle önskat att damen som guidade oss runt kunde svara på lite fler av mina frågor. Det märktes att hon inte var någon direkt expert på

ölbryggning. En hel del spännande öl låg på lagring i tunnor mitt inne i bryggeriet.

Efter avslutad rundtur blev det en pint Cappucino Stout i den nya puben och ytterligare samtalande med Tony Magee och hans bryggarvänner samt lite poserande framför kameran med Tony innan vi satte oss i bilen för en biltur tillbaka till San Francisco. Hade gärna stannat där hela natten och druckit öl men då kanske jag fått börja leta ny fru...

Tack till Lagunitas för vänligheten och den goda ölen. Jag kan bara ge samma råd som till Russian River, besök om ni är i närheten!

Russian River Brewpub. Öl i världsklass. Kärlek.

2009-07-20T16:53:00.006+02:00

Frun ställde snällt upp och körde hyrbil en dag från San Francisco för att transportera runt mig till lite schyssta ölställen. Första ölstoppet på vår mini-road trip var bryggeripuben hos Russian River Brewing Company i Santa Rosa, knappt 10 mil norr om San Francisco. Eftersom jag ville ha tid att prova så mycket som möjligt hängde vi på låset strax före öppningsdags klockan 11 och var de första att bli serverade öl denna varma onsdagmorgon.

Mindre samplers serverades och jag var inte sen med att beställa in samtliga öl som för tillfället fanns på fat vilket för dagen var:

Consecration

Damnation

Blind Pig IPA

Pliny the Elder

Salvation

Aud Blonde

Beer Esteam

Perdition

Sanctification

O.V.L Stout

Russian River IPA

samt en saison som jag inser att jag inte noterat namnet på...

Ett antal öl i absolut världsklass, några som var riktigt bra, ett par som var "bara" bra och ett fåtal som inte riktigt fick det att rycka till i mina kalsonger. Dagens tre favoriter, utan tvekan surölen Sanctification och Consecration samt dubbel-IPAn Pliny the Elder (undrar om den kan bli mycket färskare än så här, den bästa dubbel-IPAn jag hittills druckit). Blind Pig IPA kommer inte långt efter med en sån härligt skön, grön humlekaraktär och inte heller saisonen som var en riktigt fräsch, somrig öl. Fem öl som jag är otroligt glad att ha fått chansen

att prova och garanterat kommer dricka igen (Pliny och Consecration ligger i resväskan för transport till Götet). De tre "sämsta" var i mina ögon Aud Blonde (intetsägande), O.V.L. Stout (bra smak till en början men med obefintlig kropp) samt Beer Esteam (bismaker som jag inte kommer överens med). Eller...dåliga var de ju inte, men inte så bra som resten.

Även Russian River IPA (smaskig men inte samma klass som Blind Pig), Damnation, Salvation och Perdition smakade bra i skuggan på uteserveringen. Till denna orgie i Russian River-öl åts en pizza som var riktigt bra, men inte i närheten av den underbara meat lovers-pizzan som intogs veckan innan på Canoe Brewpub i Victoria.

Jag skulle gärna ha stannat hela dagen och även nästa dag och druckit öl på puben, men efter knappt tre timmar på Russian River och ytterligare ett par halvpints av Consecration och Blind Pig var det dags att bege sig vidare till nästa anhalt.

En helnöjd Christer och till synes även en rätt så nöjd fru lämnar Santa Rosa för en stunds bilfärd till Petaluma och Lagunitas som skulle visa sig blev ytterligare en av höjdpunkerna på resan.

Om någon har vägarna förbi Santa Rosa, tveka inte att svänga in på 4th Street för att sitta ner en stund och njuta. Så mycket god öl. Kärlek. Tror nästan jag ska gå och öppna en Pliny och drömma mig bort.

Spinnakers Gastro Brewpub

2009-07-11T17:21:00.005+02:00

Frun och jag tog i veckan bilen ner till Victoria på Vancouver Island, provinshuvudstad i British Columbia, för att hälsa på lite vänner. Min plan var även att besöka några av de bryggerier (Driftwood Brewery, Phillips Brewing, Lighthouse Brewing, Vancouver Island Brewing Co) och brewpubs (Spinnakers, Canoe, Swans) som finns i staden. Rätt imponerande med så många bryggeriställen i en stad av Göteborgs storlek. Lägg därtill en hel drös schyssta restauranger och pubar och en allmänt väldigt vacker stad så är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo.

Vi kom till Victoria i tisdags eftermiddag och mötte upp med våra vänner som precis slutat jobbet för dagen. Planen var att äta middag på Canoe Brewpub som tydligen skulle ha riktigt bra mat. Det var dock überfullt på Canoe så vi knatade istället vidare till Spinnakers som är beläget vid vattnet en kort promenad från centrum. Inne i puben/restaurangen ligger maltsäckar staplade längs väggarna, det är högt i tak och atmosfären är riktigt härlig. Vi skyndade oss snabbt ut på altanen mot vattnet där ett par bord var lediga.

Jag bestämde mig för husets val av 6 smakprov som för dagen bestod av tre real ale (Nut Brown Ale, Mount Tolmie Dark, ESB), Hefeweizen, IPA samt Blue Bridge DIPA.

Vår servitris hade dock inte full koll när hon presenterade ölen, Mount Tolmie blev till IPA och dubbel-IPAn blev en Mount Tolmie. Det var dock inte särskilt svårt att själv lista ut vilka glas som innehöll de sex olika ölen. Tråkigt bara om någon icke-ölnörd blir lurad och tror att "jäklar vilken god weissbier, härligt besk och en massa citrus, gräs och blommor i smaken. Den måste jag köpa en låda av."

Det blir inga långa recensioner av ölen utan endast en väldigt kort sammanfattning.

Samtliga tre real ales var bra, Nut Brown Alen stack ut lite extra med sköna toner av choklad och hasselnötter. Hefeweizen hade en riktigt skön doft och smakade ok. IPAn och dubbel-IPAn var ok sessionöl och funkade bra ihop med maten som bestod av lax, fiskkakor och musslor till förrätt och för min del hamburgare (jävlar vilken god burgare!) till varmrätt. Jag skulle nog dock vilja klassa ölen som Pale Ale respektive IPA även om alkolholhalten är för hög för detta, 7.1% och 8.5%. Det blev en pint till av IPAn innan det var dags att lämna Spinnakers som stängde klockan 11. Intryck: Genomgånde välgjorda öl, bra men utan några riktiga toppar som sticker ut, och än en gång riktigt, riktigt bra pubmat.

Diverse öl från British Columbia och lite annat som slank med

2009-07-10T20:31:00.007+02:00

De senaste dagarna har spenderats med fru och vänner i Victoria på Vancouver Island. En del bryggeribesök, pubar, öl och annat kul har det blivit, återkommer till det senare. Passade på att köpa på mig lite lokala brygder dels för att dricka upp här, men också för att ta med mig hem och bjuda på. Har en känsla av att det kommer bli rätt många fynd i San Francisco nästa vecka också...

Kan i alla fall bjuda på en liten laguppställning av det jag köpte på the Island.

Black Toque India Dark Ale, Phillips Brewing

Berry Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

Extra IPA, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

Oatmeal Stout, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

IPA, Fat Cat Brewery

Pompous Pompadour Porter, Fat Cat Brewery

Éphémére, Unibroue

Don de Dieu, Unibroue - Belgisk strong ale

Saltspring Porter, Gulf Island Brewery

Raspberry Porter, Tree Brewing

Surly Blonde, Phillips Brewing - Belgisk trippel

Innis & Gunn Canadian Cask Limited Edition (bryggd till Canada Day 2009) - Förväntar mig inte att den kommer vara god, köpte den mest för att det kändes kul.

Summer Honey Wheat Ale, Canoe Brewpub - Weissbier smaksatt med honung.

Longboat Chocolate Porter, Phillips Brewing

Maple Stout, Cannery Brewing - Stout smaksatt med lönnsirap.

Brother Barts, Driftwood Brewery - Belgisk Brown Ale

Crooked Coast Amber Ale, Driftwood Brewery

Garibaldi Honey Pale Ale, Howe Sound Brewing Co

Buckerfields Legacy Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery - Barley wine

Hop Rod Rye, Bear Republic (USA)

Fraoch Heather Ale, Williams Brothers (Skottland)

Ej med på bild: Framboise, Longwood Brewpub

Ja, det är väl bara att börja dricka och se vilka som är riktiga bottennapp och om det finns några höga toppar. Eftersom de flesta flaskorna är bombers har jag att göra i några dagar...

Devils Elbow IPA

2009-07-01T17:56:00.005+02:00

Tisdag eftermiddag i värmen och jag behöver något svalkande. Drar fram en 1-litersflaska Devils Elbow IPA från Howe Sound Brewing . Av någon anledning buteljerar de endast på litersflaskor vilket kan bli lite väl mycket om man ska dricka hela själv. Flaskorna har dock patentkork så det går ju faktiskt att sprida ut en flaska över två dagar om man känner för det.

Jag har tidigare druckit Father Johns Winter Ale från bryggeriet som ligger i Squamish ca 50 km norr om Vancouver. En kryddig julöl som jag gillade rätt mycket och tog med ett par flaskor hem av.

OK, dags för lite Devils Elbow. En småtrevlig IPA som är klart drickbar men ingen riktig höjdare. Den har en rätt kraftig beska som lägger sig som ett lock i gommen, men tyvärr finns det inte så mycket som kan balansera humlebeskan. Lite för mycket smörkola. Blygsamma citrustoner i smak och doft. Överlag känns det här lite som en brittisk IPA som inte brukar min favorit. Jag dricker upp flaskan för att stilla min törst och sammanfattar. Helt okej, men inte så mycket mer.

Cannery Brewing Blackberry Porter

2009-06-30T06:47:00.006+02:00

Kom för ett par dagar sedan fram till svärföräldrarna i Powell River, en liten stad på västkusten strax norr om Vancouver i västra Kanada. Det har sedan jag kom hit i ölväg inte konsumerats så mycket mer spännande än kanadensisk pisslager, något bättre än Budweiser och Coors från USA, men inte särskilt mycket.

I dag efter en tur med kajaken och underhållande av fruns brorsdöttrar var det dock dags för en ny bekantskap, Blackberry Porter från Cannery Brewing. En porter på 6,5 % smaksatt med björnbär, låter på förhand rätt spännande.

Ölen är mörkbrun med lite rött i kanterna, vacker ljust brun skumkrona. Doftar rostad malt, choklad och rätt mycket björnbär. Något orolig blir jag eftersom jag är rädd för att björnbären gör att det kommer smaka för sött och sliskigt. Men nej, där har jag fel. Det här är intressant, annorlunda och faktiskt rätt gott! Smaken och sötman från bären passar riktigt bra ihop med den rätt så robusta portern där de mörkt rostade maltsorterna ger ölen en fin bränd ton. Choklad och mörkrostat kaffe finns, och jag känner att jag blir glad sittandes i skuggan på altanen och bombern tar slut alldeles för snabbt. Kul! Definitivt en kandidat för resväskan.

Inte gör det heller saken sämre att ölen dricks på svärföräldrarnas altan alldeles vid havet en vacker sommardag. Kolibris flyger runt bara någon meter från huvudet, majestätiska vithövdade havsörnar håller sig högre när de inte gör utfall ner mot vattnet för att fånga fisk. Utsikten är minst sagt spännande. Det kommer nog provas ett antal nya öl i skuggan på altanen de kommande fyra veckorna.

Gå på pub i Göteborg midsommarafton? Nej.

2009-06-22T22:35:00.006+02:00

Bror tillsammans med kompisar var i Göteborg och hälsade på i helgen, primärt för att vi skulle gå på Ullevi och lyssna på AC/DC på söndagen. I fredags hade vi tänkt dra oss ut till skärgården men valde på grund av det ostabila vädret att inta midsommarmaten hemma i lägenheten. Efter middag med hembryggd IPA och Champagne Jacquart brut rosé samt lite efterföljande öl och whisky bestämde vi oss för att se om Göteborg kan erbjuda några schyssta pubar en midsommaraftonskväll. Med tanke på hur dött det sägs ska vara i Göteborg under denna helg var väl förväntningarna inte så höga, men nåt halvschysst ställe måste väl vara öppet?!

Javisst, efter en rätt skön promenad på en knapp timme kunde vi konstatera att följande krogar i hemmets närhet höll öppet: Cross Kitchen på Linnégatan, Galliano vid Masthuggstorget samt Stars N Bars vid Järntorget. Något som kändes lockande? Nej. Även strippklubbarna på Andra Långgatan höll öppet. Lockade inte heller. Fick bli hemgång i stället och lite avslutande gott innan sängen lockade oväntat tidigt.

Lördagen spenderades ute på Styrsö med strålande sol och goda drycker. Senare på kvällen drog vi oss ner till Bishops Arms Järntorget och jag blev riktigt glad när jag såg att Anchors Old Foghorn samt Mikkellers Monks Elixir fanns på fat. Ja, fanns på fat visade det sig. De var båda alldeles nyss tömda... Fick bli lite annat gott i stället.

Kort om konserten med AC/DC: Största behållningen, defintivt Angus Young. Imponerande att gubben kan inleda i ett tempo högre än en påtänd duracellkanin för att sedan bara öka takten under två timmars tid. Respekt. I övrigt som förväntat. Förutsägbart. Tacky. Skitbra!

Ilias Princess Ale

2009-06-18T20:56:00.004+02:00

För fem dagar sedan buteljerade jag knappt 20 liter IPA. Eftersom jag lovat att bjuda på lite hembryggt till midsommar och förråden är tomma på gamla brygder kunde jag antingen säga tyvärr, det blir "bara" köpeöl till sillen, eller bjuda på IPAn som egentligen inte är klar. Om jag ens ska fundera på hembrygden måste jag ju i alla fall prova den innan för att se om den överhuvudtaget är drickbar.
Jag blir förvånad när jag häller upp ölen och den redan efter fem dagars flaskjäsning presenterar en riktigt inbjudande skumkrona som hänger kvar länge innan den så sakteliga börjar sjunka undan och lämnar spår efter sig på glaset. Doften känns fräsch, lätta karamelltoner och Cascadehumlen presenterar sig snällt....och någon övrig recension tänkte jag inte ta här och nu, dels för att det alltid är svårt att recensera sin egen öl och dels för att jag tycker den här bör ligga i några veckor till innan konsumtion. Jag kan dock konstatera att den här ölen blev ungefär som jag tänkt mig, en lättdrucken, somrig öl med karaktär som kanske kan fungera som inkörsport till lite roligare saker för de av mina vänner och kollegor som fortfarande i princip tror att man bara kan dricka lager på burk.

Den var så lättdrucken så den slank ner snabbt, tror bestämt att jag får ta en till för att vara säker på att den är OK ;-)

Och ja, jag tänker nog bjuda på några flaskor till sillen i morgon. Sen tar jag med några till Kanada för att bjuda Ilias föräldrar (Ilia själv får som mest lukta på kapsylen eftersom hon är bara 5 år gammal) och mina svärföräldrar. Resten får ligga i källaren tills jag kommer hem igen i slutet av juli och då kanske jag kan komma med en någorlunda rättvis recension. Då är det kanske också läge för ett första smakprov av Höstmörker, en Imperial Stout för de kalla och regniga göteborgskvällarna.

En hektisk lördag...

2009-06-15T18:04:00.008+02:00

I lördags var det som bekant sommarölsträff med Amylase och svenska hembryggarföreningen. 31 olika brygder som generellt höll hög klass med några toppar som var bättre än resten och ett par lite sämre (av de dryga femtontal som jag provade). Den mycket trevliga sammankomsten slog upp portarna klockan ett, men innan det hann jag faktiskt uträtta en hel del...
Strax efter klockan 5 på morgonen befann jag mig på jobbet. Inte för att jobba, utan för att brygga lite höst/vinteröl. Anledningen till att jag släpat malt, kastruller och annan utrustning hemifrån är att vi på jobbet har ett källarförråd som håller konstant ca 19 grader, medan det hemma i lägenheten kan bli en bra bit över 25 om värmeböljan slår till. Sista bryggningen innan sommarlov var tanken, i och med det tänkte jag ta en liten skåprensning. Så...jag mäskade in en härlig blandning av pilsnermalt, pale alemalt, chokladmalt, ljus och mörkare karamellmalt, hemrostade havregryn, rostat korn samt en slatt puffat vete som låg kvar i en låda. Hade tänkt ha med lite svartmalt också, men hittade den inte när det var dags för bryggning. Det fick gå ändå och medan mäsken stod och gottade till sig klämde jag in en buteljering av senaste brygden: Ilias Princess Ale. En IPA på 6%, OG 1060, IBU 55, humlad med Chinook, Centennial och Cascade. Den smakade riktigt lovande för att bli det som var tänkt, en läskande sommaröl som jag tänkt bjuda lite "burklagerdrickare" på. Ilia är för övrigt frugans femåriga brorsdotter som älskar rosa över alla andra färger och som även är med på etiketten.Tillbaka till skåprensbryggningen och dags för lakning. Första gången jag bryggde med havre och naturligtvis satte lakningen satte igen ett par gånger innan det blev bra snurr och jag kände att det skulle nog bli svårt att hinna till sommarölsträffen vid öppningsdags klockan ett. Jag har dock märkt en gång tidigare att tidspress och ölbryggning inte är någon bra kombination (ju mer man stressar desto mer verkar gå galet) så därför tog jag det lugnt och fint, sommarölsträffen skulle ju faktiskt hålla på hela eftermiddagen.
När väl lakningen var klar efter en lång väntan (lakade ut totalt 22 liter) gick det riktigt snabbt att få igång koket på jobbets nya induktionshäll. Hemma i lägenheten går det bra mycket långsammare! Efter totalt ca 75 min kokning med tillsats av humle (Northern Brewer, Chinook och EKG), choklad och kaffe, kylning, mätning (OG 1084), smakprov, och tillsättande av jäst (Wyeasts American Ale II, tagen från Ilias Princess Ale som buteljerades innan) fick det bli en snabbstädning, rask promenad hem, snabbducsch, klockan halv ett och jag insåg att jag inte ätit frukost ännu trots att jag steg upp för över sju timmar sedan.

Det var kanske bäst att äta något innan det var dags att cykla iväg för att prova en massa god, hembryggd öl. Fem minuter och ett par mackor senare satt jag på cykeln med ett äpple i handen. Kom till sommarölsträffen vid halv två och hade gott om tid att prova det som lät intressant både en och två gånger.

Dagen och kvällen fortsatte med mycket öl och gott sällskap (eller var det tvärtom?...) in på småtimmarna, men mer om det en annan gång...

Och skåprensningsölen tror jag kan bli en bra stout/imperial stout för de blåsiga, regniga göteborgshöstkvällarna som det brukar bli en hel del av.

Budweiser Battle: 3,5% vs 5,0%

2009-06-11T21:54:00.008+02:00

Dags för en kamp på liv och död mellan lillebror och storebror Bud från megabryggerikoncernen Anheuser-Busch InBev. Hur ska det gå när dessa två tungviktare drabbar samman en regnig torsdagkväll i juni? För att göra det ännu mer spännande får dessutom Bud och Bud ytterligare en motståndare i form av Ramlösa Original som kvalat in genom ett Wild Card. Inget mer struntprat, utan direkt över till den spännande tävlingen.
Utseende: Ramlösa tappar direkt från start när den inte lyckas prestera minsta tillstymmelse till skum, samtidigt som Bud och Bud lyckas presentera en rätt inbjudande, ljusvit skumkrona och det är faktiskt lillebror Bud som presterar bäst här. Det är dock inte av typen härligt skum som hänger kvar i glaset i vad som kan kännas som en evighet. Nej, rätt snabbt är allt det fina skummet borta och kvar i glasen ligger något som mest ser ut som...diskvatten eller nåt. Med allt skum borta är det nog trots allt Ramlösa som ser mest inbjudande ut, med klara speglingar av omgivningen i glaset. 1 poäng till Ramlösa
Doft: Ramlösa doftar helt oväntat inte särskilt mycket. Känns fräscht om man gillar kolsyrat vatten. Lillebror Bud är inte särkilt mycket mer spännande, lätta majstoner tycker jag mig känna, bryggs den här ölen med majs? Tillägg: Om jag hade läst på flaskan skulle jag sett att den bryggs med ris, inte majs. Storebror Bud har en lätt, lätt, lätt (om man har lite fantasi) citruston, lite alkohol finns också i doften. Doften är faktiskt lite mer spännande än hos Ramlösa. 1 poäng till storebror Bud.
Smak: Lillebror Bud smakar nästan som vatten, med förbundna ögon hade jag nog knappt känt att det var öl jag drack. Smakar faktiskt nästan vattnigare än Ramlösa. Storebror Bud har faktiskt något (igen, om man har lite fantasi) som påminner om smak av öl. Eftersom det är ölprovning och Ramlösa slank in på ett bananskal är det storebror Bud som tar hem poängen.

Helhetsintryck: Ja, Ramlösa håller vad den lovar, "kolsyrat naturligt mineralvatten", medan Budflaskorna (det enda som skiljer etiketterna är datummärkningen samt att det på den ena står ALK. 3.5% VOL och på den andra ALK. 5.0% VOL) stolt proklamerar "FRESH BEER TASTES BETTER, At Budweiser, our freshness policy is for consumers to enjoy our beer within 110 days from packaging. Along with our born on dating, this means you can experience the clean, crisp, refreshingly different, brewery fresh taste of Budweiser at its finest". Ja tack för den, hade det varit en humlebomb är jag mer än beredd att hålla med, men fan vet om inte både lillebror och storebror Bud kunde må bra av att ligga ett tag på flaska och utveckla lite felsmaker. Det kan ju inte vara sämre än inga smaker. Minuspoäng till Bud och Bud för den osanna texten.

Man kan väl sammanfatta det som att det blir dött lopp mellan Ramlösa och Bud den äldre i denna lilla öltävling. Rätt bra jobbat av en flaska mineralvatten faktiskt! Jag skyndar mig och häller ut det av diskvattnet som finns kvar i glasen och ersätter det med Sierra Nevadas ESB för att skölja munnen och oj vilken smakbomb det är i jämförelse med Bud och Bud!

Folköl från Jämtlands

2009-06-09T21:54:00.005+02:00

Det verkar bli fler och fler av våra svenska bryggerier som brygger alkoholsvagt för försäljning i dagvaruhandeln. Även Jämtlands Bryggeri hakar på och brygger för första gången sedan starten -96 folköl kommersiellt. Jag hoppas att Jämtlands President 3,5 % är lite mer intressant än sin alkoholstarkare namne. Blir till att prova nästa gång jag åker hemöver till Jämtland.

Öltips i San Francisco?

2009-06-03T22:15:00.004+02:00

Sommar och semester är snart här. Om tre veckor drar jag västerut för att spendera fem veckor i företrädesvis sydvästra Kanada, med en del rundturer i British Columbia, mer om det senare. Det blir även en sväng till San Francisco och möjligen Seattle.

Jag har så smått börjat planera mitt SF-besök och av någon outgrundlig anledning verkar det bli väldigt många ölrelaterade aktiviteter. Får se om frugan tycker det är bra eller anus...
Två bryggeri-/bryggeripubsbesök har jag spikat än så länge, Russian River Brewing i Santa Rosa och Lagunitas i Petaluma. Först och främst är det bryggeripuben på Russian River som lockar med sitt härliga fatutbud, sen ligger Lagunitas längs Highway 101 på väg dit från San Francisco. Eftersom det nog blir en del öldrickande (...) är hyrbil uteslutet så det får nog bli buss till Santa Rosa. Kollektivtrafiken i Nordamerika är väl rent allmänt inte den bästa som finns i världen och inte heller mellan dessa städer verkar det vara särskilt smidigt att ta sig. Nästan 3 timmar tar de knappt 10 milen, en snittfart på cirka 30 km/h, nästan så att en snabb kenyan skulle kunna hålla jämna steg med bussen en bra stund. Det gäller att starta tidigt så man hänger på låset när puben öppnar kl 11... Ska undersöka om det finns möjlighet till en rundvandring i bryggeriet också.

Men det var ju inte egentligen de planerade aktiviteterna jag ville berätta om i det här inlägget. Nej, jag behöver hjälp, tips på pubar, bryggerier och ölaffärer som är värda att besöka i San Francisco. Finns något som är direkt dåligt så jag kan stryka det från min växande lista på "saker som finns"? Någon som varit där och kan tipsa om några guldkorn? Och skulle någon ha tips på spännande saker att göra i San Francisco som inte innefattar att dofta på och dricka öl tar jag gärna emot dessa. Frugan måste ju blidkas med något...

Soutern Tier Choklat

2009-06-01T17:55:00.003+02:00

Jag tycker den är så smaskig när jag är på godishumör. Choklad, choklad, choklad....mmm...
Tyvärr har jag druckit upp de fyra flaskor jag sparade åt mig själv vid senaste privatimporten. Två flaskor står dock kvar hemma, reserverade åt Carl. Vi får se om jag kan motstå chokladsuget när det kommer...

Rogue Chocolate Stout

2009-05-31T22:20:00.003+02:00

Rogues Chocolate Stout kommer som tillfällig nyhet på bolagets mitt-i-månaden-släpp i juni. Jag har inte provat den förut och hade nog tänkt köpa en flaska eller två. Blev sugen i går och tog in en bomber hos Reza på 3 små rum. Doften var verkligen underbar, härlig mörk choklad, nästan som Choklat från Southern Tier, svag ton av kaffe och brända karameller. Åh vad gott det här ska bli, tänkte jag, bara för att sen känna att ölen dör direkt vid första klunken... Den känns bara väldigt platt och tråkig och det som de sköna dofterna utlovar finns inte alls i smaken. Om öldrickande gick ut på att dofta i glaset och sedan hälla ut ölen skulle den här få ett toppbetyg. Men nej, den här kommer jag inte att köpa 15 juni. Bjöd bort några smakprov och kunde inte med att dricka upp. Fick i stället bli lite Behemoth och sedan en avslutande Boon Geuze för att runda av kvällen som började med en spännande ost- och ölprovning med Dugges bärsklubb. Gick hem rätt tidigt eftersom jag hade tänkt brygga två öl i dag som blev till en på grund av tidsbrist (var kanske något av en tidsoptimist då jag tänkt brygga två öl, jobba en stund och hinna bli bortbjuden på middag...) En IPA med Chinook, Centennial och Cascade-humle blev det i alla fall. Kaffestouten med choklad från Afrika får jag ta en annan dag.

Födelsedag och blindprovning

2009-05-23T15:07:00.007+02:00

I torsdags blev jag på papperet ett år äldre igen. Hade inget särskilt planerat för dagen mer än att spendera en lugn långhelgstorsdag med frun och kanske träffa Victor och Weine för utbyte av diverse öl. Dagen började med frukost på Biscuit på Sprängkullsgatan, en av de bättre caféfrukostar jag ätit i Göteborg. Dagen fortsatte i ett lagom lugnt tempo. Victor bestämde att vi skulle träffas på Rover för att byta flaskor med varandra, Weine mötte upp och även Marsiblursi dök upp för ett par öl och lite prat. Jag drack själv Ocean Amber Lager, humlad med enbart Cascade och den var väl sådär... Efter det fick det bli en Peche Mortel från bryggeriet Dieu du Ciel som håller hög klass om man ska gå efter de öl jag druckit hittills (Peche Mortel, Corne du diable och Solstice d´Hiver).
Jag fick också smaka lite Pickla Pils och jag kan bara hålla med Marsiblursi om att det är en av Nynäshamns bättre öl.

Någonstans här föreslog jag att vi skulle förflytta oss hem till mig för att prova lite diverse godsaker och eftersom frun hade kvar i sitt glas var vi ju tvungna att runda av med en öl till så att hon inte skulle behöva sitta ensam och dricka. Grabbarna i sällskapet tyckte det var på sin plats att ta in en Kaggen Stormaktsporter (2007) till mig eftersom jag trots allt fyllde år. Tack ska ni ha! Kaggen är ju riktig buteljerad sexighet som inviterar till en kärleksstund med så underbart förföriska aromer direkt när den börjar hällas upp. Har bara provat Kaggen -06 innan och 07-an är inte (ännu) i riktigt samma klass, men med lite längre lagring så kan den nog bli minst lika bra som sin föregångare. Frun som nu druckit upp skyndade sig iväg för att se till så att vi hade diverse snacks till vår improviserade ölprovning hemma i vardagsrummet.

Hemmaprovningen inleddes med vertikalprovning av en färsk Carnegie Starkporter från 2009 och en från 2002. Den lagrade var en klar vinnare med doft och smak av torkade frukter, russin, soja och en lätt ton av vinäger. Den färska var bara tråkig och intetsägande i jämförelse.
Efter detta sa någon blindprovning, javisst, varför inte? Så två och två öl åt gången, helt utan uttänkt schema fick Weine, Marsiblursi och Victor prova diverse öl blint enbart med informationen köpt på bolaget. För att inte bli allt för långrandig i mitt inlägg sammanfattar jag blindprovningen väldigt kort:
-Rogue XS Imperial IPA överraskade alla, den kändes riktigt färsk och fin! Dracks parallellt med Hop 15 som också den höll riktigt hög klass!
-Victor och Marsiblursi imponerade med att gissa rätt på ett flertal bryggerier.
-Alla tre tog Yeti Oak Aged Imperial Stout utan problem.
-Nils Oscar julöl 2007 har lagrats riktigt fint!
-Unibroue 15 börjar bli ordentligt god, ett par år till i källaren så kan det bli kanonbra!
-Övriga öl (La Roja, Old Ruffian, Yulesmith och Fullers Vintage Ale 2007) var samtliga riktigt bra.
-Den enda öl som hälldes ut under kvällen var den färska Carnegie Starkportern.
Hoppas att mina gäster hade en trevlig kväll, det hade i alla fall jag. Och jag avundas inte Victor som skulle upp och jobba på fredagen...
Tack ska ni ha för sällskapet, det gjorde definitivt min födelsedag roligare än jag hade tänkt mig!

Dugges High Five

2009-05-20T17:14:00.005+02:00

Äntligen är High Five tillbaka på Systembolaget i Mölndal! Tänkte dra dit och köpa några för att få en smaskig, lagom lättdrucken fredagsöl i kväll (ja, jag vet att det är onsdag...men arbetsveckan är ju slut...). Hoppas verkligen att den smakar minst lika som senast jag drack den i fjol. Även Holy Cow är på ingång och bör väl finnas på Brogatan i Mölndal nästa vecka kanske?

Tillägg: Även Avenyn Ale, Johannas Bästa och Gustafs Finger bör finnas tillgängliga snart eftersom de nyligen buteljerats.