Den gångna helgen var det som många säkert vet SM i hembryggning. Själv hade jag inte tänkt ställa upp med några öl i år, helt enkelt för att jag knappt bryggt något sedan min son Charlie Frosti föddes i augusti. I slutet av mars rensade jag dock i förrådet och hittade några gamla bortglömda humlepåsar (100 g vardera av Motueka, Riwaka och Nelson Sauvin) samt några öppnade påsar med krossad malt (pale alemalt krossad i april 2010, pilsnermalt krossad i mars 2010 och vetemalt krossad i juni 2009). Instinktivt tänkte jag först kasta bort dessa gamla maltrester, men ändrade mig snabbt och beslutade mig för att brygga en öl med de stackars bortglömda ingredienserna. Jag förväntade mig inte att det skulle bli något bra av det, med så pass gammal krossad malt som legat i ett förråd där temperaturen varierar mellan minusgrader och +30 grader. Det borde väl på något sätt slå igenom som oxidation eller andra felsmaker. Eller?
En IPA blev det, Charlie Frosti #2, eftersom det är den andra ölen jag bryggt med min son (den första var med på Amylases sensommarölsträff förra året och fick ett bra mottagande där).
Efter bryggning, jäsning, torrhumling, flasktapning och kolsyrejäsning var det med förvåning jag provade den första flaskan. Resultatet hade blivit en ljus, torr, krispig, fräsch, törstsläckar-ipa med en mjuk beska. Riktigt gott. Inte ett endaste spår av gammal malt. Hmm. Fick mig att lite omvärdera hur "färsk" malt man alla gånger behöver ha i sina brygder. Kanske skulle resultatet blivit ett annat om jag bryggt en annan öltyp. Jag vet inte.
Jag skickade för skojs skull in de obligatoriska fem flaskorna till SM:s domartävling och i dag kom domarprotokollet med posten. Domarna verkar ha haft ungefär samma uppfattning som jag. Ölet har av samtliga domare klassats som mycket bra, med mestadels positiva omdömen som "mycket ananas i doften, blommig och fruktig", "fräscht öl", "blommigt humlig", "mycket intressant öl", "härligt skarp terpentindoft" (hmm...är detta positivt?), "bra ipa". Inte en endaste kommentar om någon gammal, oxiderad, ofräsch malt. Kul och för mig lite oväntat.
Två av domarna tycker ölen är för ljus för stilen, något jag håller med om, det är bara att jag gillar mina ipor ljusa. En domare vill ha mer smakhumle. För fyra veckor sedan skulle jag inte alls hållit med där. Nu gör jag det. Charlie Frosti #2 lider av samma problem som flertalet av mina välhumlade öl; doft och smakhumlen klingar snabbt av kraftigt. En flaska 2 veckor efter flasktappning är något helt annat än en flaska från samma batch bara ett par veckor senare och jag vet inte vad jag ska göra för att få ölen att "hålla" längre. Jag drack precis en flaska, en av de sista (bara tre kvar nu). Jag tycker fortfarande att det är en bra, god, öl. Men bara för 2-3 veckor sedan var den så mycket bättre. Ja, ja. Lösningen för mig kanske är att brygga riktigt små batcher av mina IPA och DIPA, 5-10 liter, så att de tar slut snabbt. Men är det gott vill man ju gärna kunna ha ett gäng flaskor i kylen ett tag...
tisdag 10 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Testa att köra hopbursting på slutet. Dvs dubblera mängde humle var 5:e minut från 15 minuter innan kokslut. Sedan massor vid flameout + torrhumling.
SvaraRadera