Ölbloggarstafett: Den perfekta ölen - Eller en hop(p)lös sökan på en icke-existerande utopi?

Den perfekta ölen. Den som just för mig är alla ölens moder och får mig att drömma våta drömmar. Den som får mig att gång på gång höjas till njutningens skyar och lätt balansera på fjäderlätta moln. Den som gör mig uppfylld av lycka. Finns den? Eller...ja...riktigt den kraftiga kaskaden av känslor kanske inte en simpel alkoholhaltig dryck gjord med sädesslag och lite blomkottar frammanar, men ni förstår vad jag menar. En riktigt jävla god öl som är så mycket mer än en kolsyrad dryck som släcker törsten. Så, finns den då? Den där? Och om den inte finns, hur skulle den se ut för att vara just mitt drömöl? Jag har aldrig varit i närheten av, och tror ej heller att jag någonsin kommer, att hitta en öl som jag kan säga är den bästa i alla sammanhang, den som jag alltid suktar efter och den som får saliven att rinna till av längtan. Däremot har jag vid en antal tillfällen druckit det som just där och då, var en drömöl i rätt tillfälle, som framkallade en massa härliga känslor. För det är just omgivningen, tillfället, sällskapet, humöret med mera som spelar så stor roll för den totala upplevelsen. I alla fall för mig. Sedan är naturligtvis ett riktigt gott öl alltid ett gott öl oberoende om det regnar eller om solen skiner, om jag sitter i en bunker eller på en bergstopp.

Nu har jag nog tappat tråden lite, men ge det en stund så kommer jag säkert tillbaka. I väntan på det kan jag ge några exempel på "den perfekta ölen" som jag upplevt hittills.

1. Fredag efter jobbet, på jobbet, för snart ett år sedan. Fyra killar/grabbar/pojkar/män/gubbar dricker några öl av varierande kvalitet som ingen av dem druckit innan. En flaska Sculpin öppnas och stämningen förändras direkt. Jag kommer på mig själv med att fnittra som en nervös liten skolflicka. Underbart.
2. På ett berg i Australiens vildmarker, minst ett par dagars marsch ifrån civilisationen. Ormbiten. Panik i några timmar innan ett visst lugn infinner sig. Sista burklagern fram ur den tunga ryggsäcken, lagom småvarm. Nektar för en torr strupe. Underbart.
3. Tre ord. Russian River Brewpub. Underbart.
Vad var det egentligen vi pratade om. Just det ja, hur mitt drömöl ser ut. Tillbaka till verkligheten. För att gaffla in oss någonstans kan vi gå in på vilka slags öl jag brukar tycka bäst om. India pale ale i amerikansk stil, imperial stouts och suröl i olika skepnader är det jag tänker på först. Tanken hänger kvar lite extra länge vid just suröl och när jag tänker efter en stund till inser jag att det är nog den slags öl jag absolut gillar mest, som funkar vid de flesta tillfällen. Blotta tanken på att jag kanske ska öppna något gott från Cantillon får det att läskas i munnen och dras i smilbanden. Eller varför inte en "lambic" från Kalifornien. Jag undrar hur en gammal, balanserad gueuze, torrhumlad med en riktigt fruktig humle skulle funka? I min värld skulle det ha potential att kunna skapa en högljudd symfoni av kärlek. Det skulle kunna vara den perfekta ölen för mig. Min drömöl. Den som just för mig är alla ölens moder och får mig att drömma våta drömmar. Den som får mig att gång på gång höjas till njutningens skyar och lätt balansera på fjäderlätta moln. Den som gör just mig mig uppfylld av lycka.

Jag vet inte vad Fredrik hade väntat sig av mig, men bättre än så blir det inte i alla fall. Jag skulle vilja skicka vidare stafettpinnen, vid det här laget doppad i suröl och kryddad med humle, till Allt Om öl / Humulus Lupulus och Pelle Stridh. Jag är intresserad av din tidiga ölbakgrund, när tog ölintresset fart och vilka skillnader var det i utbud då mot nu, främst vad det gäller inhemsk öl. Tolka ämnet fritt.

Nu är det dags för fotbolls-VM på TV med en hembryggd i näven. Vem vet, just den här hembryggden kanske är min drömöl...