Fine dining med god öl i New York

I tisdags tog vår värdinna i New York, Arleen, med oss till restaurangen Gramercy Tavern (som har en stjärna i en känd restaurangguide) där hon arbetat som kock under en tid. Tanken var att äta i den "finare" matsalsdelen men där var det flera veckors väntetid och inga återbud kom till tisdagskvällen så vi fick "nöja" oss med den lite mer avslappnade bistrodelen. Bistrodelen tar dock inte bokningar så det var bara att hoppas på att det fanns plats. Vi skulle träffas klockan åtta och frun och jag var på plats tidigare tidigare eftersom vi ändå var i närheten och lika gärna kunde sätta oss i baren i väntan på ett bord. Ungefär en halvtimmes väntan trodde restaurangpersonalen, lagom tid för en öl i baren alltså. Det var nog tur att vi kom när vi gjorde, för strax efter att vi satt oss blev baren kom ett antal sällskap in och väntelistan på bord växte snabbt. En snabb titt på ölmenyn gjorde att jag snabbt såg fram mot en kväll med inte bara god mat utan även god öl. Min (lilla) erfarenhet av "finare" klassrestauranger är att det oftast finns en imponerande vinlista, är man sugen på öl finns det däremot inte mycket spännande att välja på. Kanske någon makrolager på fat och något ungefär lika spännande på flaska. Sjömagasinet i Göteborg är ett utmärkt exempel på detta. Naturligtvis finns undantag till denna "regel".

Hur som helst, Gramercy Tavern hade 9 öl på fat:
Stoudt's Pils, Stone Pale Ale, Brooklyn Blast, Pretty Things Jack d'Or, Ommegang Rare VOS, Bear Republic Racer 5, Allagash Tripel, Captain Lawrence Smoked Porter samt Sixpoint Diesel Stout.
Utöver fatölen erbjöds ett 25-tal öl på flaska av olika nationaliteter samt runt 25 lagrade "vintage"-öl inkluderande bland annat World Wide Stout från 2006 och lite spännande från Cantillon. Det blev för mig Brooklyn Blast i baren, en riktigt god dubbel-ipa och nog det bästa jag drack under kvällen. Vi fick sätta oss till bords lagom när glaset var tomt och ersattes med ett glas Racer 5. Mat beställdes. När servitrisen först tog in en aptitretare, tre olika små fiskkroketter och sedan kom med fem olika förrätter insåg jag att det var rätt trevligt att gå på finrestaurang med någon som jobbat där tidigare. Kvällen kom sen att handla mer om mat än om dryck. Samtliga förrätter var riktigt bra där anklevermoussen med tillbehör stack ut mest, så otroligt gott! Varmrätt för min del blev flundra med karamelliserad jordärtskocka, musslor och spenat. Maten var så god så jag glömde nästan helt bort den för den här typen av restauranger ovanligt digra ölmenyn. Ett glas Captain Lawrence Smoked Porter beställdes dock in halvägs in i varmrätten och detta blev också kvällens sista dryck förutom vatten.
Även till efterrätten skickade kocken in lite extra och mellan oss tre vid bordet delades en tallrik blandade småkakor, tysk chokladkaka (vad som var tyskt med den vet jag inte...) med choklad- och kokosnötsglass, och någon brödpuddinghistoria med körsbär och glass. Allt riktigt, riktigt smaskigt.
Sammanfattningsvis en riktigt god middag med trevligt sällskap och timmarna flög snabbt iväg. Gramercy Tavern rekommenderas starkt till New York-resenären.