Lugn dag på Magnolia Brewpub

Dagen efter dubbel-ipa-festival på The Bistro. Dagen före Sour Monday på Triple Rock och Jupiter i universitetsstaden Berkeley. En trötthet som slagit till efter en närmare dygnslång resa följt av tre kvällars och två dagars ölprovande och kalasande. Inga planer för dagen. Kvällen planerad på Toronado med Port Berwing/Lost Abbey night.

Vad göra?
Ta en promenad till att börja med så att det inte slutar med total koma på hotellrummet, det finns alldeles för mycket att se och göra (läs: dricka öl) för att det ska hinnas med. Vackert väder dessutom. Jacka av, t-shirt på, nästan synd att shortsen inte var nedpackade i väskan, ut i solskenet!

En stund i alla fall, för efter ett par timmars promenad och besök på bland annat ölbutiken Healthy Spirits hade tröttheten dämpats, magen började kurra och strupen var torr. Dags för både solid och flytande föda alltså! Magnolia låg inte särskilt långt borta, jag hade aldrig varit där och februari på Magnolia innebär Strong Beer Month som de samkör med 21st Amendment. Givet att prova!
Insåg efter att ha studerat ölmenyn för dagen att det här kunde gå käpprätt åt...om inte största försiktighet iakttogs. 4 standaröl på fat, 6 öl i konceptet Strong Beer Month samt 4 öl på cask.

Jag var kanske lite trött ändå...för av någon anledning började jag med att beställa in ett glas av Promised Land Imperial IPA, samtidigt som en Fried Flounder Sandwich beställdes.Smart. En DIPA med brutal beska som dagens första öl med planer på att prova fler, kanske någon med lägre alkoholhalt och subtila smaker. Nåväl. Ölen doftade helt underbart tropisk humle, grönt, färskt, gott, och jag kunde inte låta bli att mungiporna drogs uppåt i ett litet leende. Den smakade också gott, men var FÖR brutalt besk, så att läpparna nästan domnade bort. Den rann ner i strupen relativt snabbt och utan att jag protesterade. Maten kom in. Som andra öl tog jag ett glas Smokestack Lightning Imperial Stout. Okej, har man börjat stort och starkt är det väl lika bra att fortsätta på den inslagna banan.
Plattfisksmackan lyckades faktiskt bryta igenom både humlechocken och de kraftiga kaffetonerna i imperial stouten och smakade riktigt gott. Snygg var maten också. Såg mer ut som när man går på finrestaurang och inte på pub. Det verkar vara lite åt det hållet Magnolias kök satsar: Mindre portioner, lite dyrare, vackra uppläggningar och spännande kombinationer. Måste nog säga att jag gillar både konceptet och deras mat. Åt här två gånger till och blev inte besviken någon gång.

Halvvägs genom min Smokestack gjorde sig alkoholen sig påmind. Inte i smaken, utan i min kropp genom en sån där liten avslappnande känsla. Drack upp och insåg att det nog inte var särskilt smart att beställa in en till tioprocentare. Lät paletten vila en stund medan vatten konsumerades och en tidning lästes, för att sedan avsluta lunchen med en Cole Porter på cask. Trots att jag misshandlat mina egna smaklökar med humle i överflöd, alkohol och tunga smaker var den här riktigt god! Med sina 4,8 % alkohol var den oväntat fyllig, närmast kolsvart i färgen med ett fint, gräddigt, brunt skum. Gott!

Ut i solen igen, fulltankad med energi (eller full och tankad kanske...) för en eftermiddags upptäcktsfärd. Senare på kvällen var det planerat ett antal öl på Toronado, det blev två innan jag inte klarade av trängseln och ljudvolymen där inne längre, Yellow Bus och Veritas (vilken årgång av de tre som serverades vet jag inte dock...det var svårt att göra sig hörd där inne). Tacksam för att ha fått prova Yellow Bus på fat och väldigt trött lunkade jag tillbaka mot hotellet för en lång natts välförtjänt sömn.