Jamtland, Jamtland, jamt å ständut!

Mitt ölintresse började så smått under gymnasietiden i mitten av nittiotalet. Då fanns det inte i närheten av det utbud vi har i dag på Systembolaget och krogar och internets spridning där man lätt kan hitta likasinnande fanns inte på samma sätt som nu. Det var också under den här tiden diverse småbryggerier startade (t ex Slottskällans, Nynäshamn, Ahlafors och Kungsholmens Kvartersbryggeri som sedermera blev Nils Oscar) och eftersom jag kommer från Jämtland var det extra spännande när Jämtlands Bryggeri slog upp portarna 1996, startat av två entusiaster, en hotellägare och en grossist. Första produkten blev Jämtlands President som inte sålde så bra som man hoppats. Man insåg kanske att man inte skulle lyckas på egen hand för samma år anställdes bryggaren David Jones som fortfarande finns kvar på bryggeriet i Pilgrimstad. Han ändrade receptet på President och senare samma år kom även Pilgrim Ale. Från den stunden var jag frälst och jag kände mig stolt att vi hade så god öl som gjordes på hemmaplan. Under åren sedan dess har det många gånger druckits Pilgrim, Hell, Oatmeal Porter, Postiljon, Bärnsten, Julöl och annat från Jämtlands hemma hos mig. Jag gillade också 10-taggaren som bryggdes till bryggeriets 10-årsjubileum 2006 drack min sista flaska i slutet av förra året och kunde konstatera att det var tur att jag inte sparat fler. Den hade tappat mycket på ett par år.

Eftersom jag haft så många sköna stunder med Jämtlands öl var förväntningarna rätt höga när bryggeriet i höstas släppte två nya sorter, Oatmeal Bitter och India Pale Ale. Jävlar vad gott det ska bli, tänkte jag, och nu har de säkert tagit ut svängarna lite. Nej. Inte. Blev rätt besviken på båda två även om jag trots allt gillar Oatmeal Bittern till grillning. Kan nog funka i sommar. IPA:n dricker jag nog upp de tre flaskor jag har kvar och sen får det vara. Varför har de inte vågat ta i lite mer när de nu äntligen valde att släppa nya sorter? Kanske är det medvetet för att kunna tilltala den stora skaran som det trots allt är som fortarande helst dricker öl i halvlitersburkar som gärna kostar under 10 kronor och i princip struntar i hur det smakar, full blir man ju ändå? Vad vet jag? Nej, David Jones och ni andra på bryggeriet, nästa gång ni släpper nytt vill jag gärna se en dubbel-IPA med rejäl käftsmällsbeska, en stout svart som mörkaste natten, eller nåt annat som sticker ut lite.

Men jag gillar er trots allt ändå, jag är ju patriostisk jämtlänning, måhända i exil i Göteborg och jag köper fortfarande en hel del av främst Hell, Pilgrim, Bärnsten och julölen förstås som på egen hand eller tillsammans med mat ger mig sköna stunder. Men kanske kan JRA med sina slokhattar och högafflar demonstrera utanför bryggeriet för lite ny, spännande öl.

JAMTLAND JAMTLAND JAMT Å STÄNDUT!