Var tvungen att få lite gjort på jobbet i dag och passade då samtidigt på att brygga lite öl. En APA som bör landa på ca 5,5 %, rätt välhumlad, i amerikansk stil. Columbus, Riwaka, Cascade och Centennial är den humlad med. Kan hända att den ska torrhumlas också, har inte riktigt bestämt mig ännu, men i så fall blir det lite Cascade och Riwaka i sekundären. Den är tänkt att främst bjudas på till mat till mina (ännu) ej riktigt ölfrälsta vänner som oftast köper Sofiero och Norrlands Guld. Vi får väl se vad det blir av det. Blir den bra får jag väl även försöka byta till mig lite öl från andra hembryggare, för jag tycker det är så skoj att prova andras skapelser.
Torsdag nästa vecka blir det bryggning på jobbet igen. Efter önskemål mina kollegor ska vi köra en kort bryggkurs och brygga "en ljus ale, gärna med mycket beska, typ Sierra Nevada Pale Ale eller nåt, men inte för extremt, det ska gå att dricka också". Eftersom jag själv tycker det är så gott blir det nog nåt liknande som jag bryggde i dag. En ljus välhumlad ale på runt 5 % alkohol. Bör kunna gå hem hos de flesta. Tanken är att vi sen samlas över en after work när ölen fått ligga till sig på flaska ett tag och dricker upp resultatet. Kul när kollegorna intresserar sig!
Är riktigt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får läsa på lite och se vad det kan bli. En Wit ska det bli i höst också. Tänkte göra en version av Höstmörker också, med lite mer rostad malt och mindre kaffe.
Julöl kanske man skulle göra också? Hmm...kanske får bli en annan gång, vet inte hur mycket tid och ork jag kommer ha i höst utöver de brygder jag redan planerat. Verkar som det kommer bli en tuff period på jobbet med några större projekt som skall färdigställas i november. Nej, jag låter nog de kommersiella bryggerierna stå för julölen i år, sen kan man ju alltid plocka fram en APA till julegrisen och en imperial stout till nattsurret.
söndag 30 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Hembryggd britt i götet.
Brittisk alkoholsvag öl har aldrig riktigt varit någon favorit för mig. Ibland har jag nästan känt mig lite skeptisk till att prova något nytt och det har nog till stor del att göra med att jag stött på en hel del bottennapp i form av riktigt dålig real ale de senaste åren i England. Ska dock tilläggas att jag genom åren också druckit en hel del goda britter.
Det är riktigt roligt att brygga öl själv tycker jag. Det ger utrymme till en hel del experimenterande för att hitta goda smaker i olika öltyper. Roligt är också att få prova andra hembryggares hopkok. Mitt senaste utbyte var med Jonte som erbjöd Gråbergets Late Summer Bitter mot en stout som jag bryggt. Jag måste erkänna att jag inte hade några större förväntningar på den alkoholsvaga sommarbittern i brittisk stil.
Desto roligare blev det när jag öppnade flaskan och hällde upp halvlitern i mitt TILL-bryggerierglas från mitten av 80-talet. Det såg väldigt inbjudande ut och doftade härligt fruktigt och gräs/halm. Jordgubbar och banan på ett bra sätt. Lite vete tyckte jag mig känna också. Smaken var minst lika skön, mycket fruktig/bärig och med tydliga humletoner. Önskar att jag hade en flaska till för den första tog slut väldigt fort. Skulle gladeligen köpt den här ölen på en schysst pub i England. Får väl leta efter nåt liknande nästa helg då jag åker till Ascot utanför London för att hälsa på vänner.
Hoppas verkligen att det blir fler utbyten framöver. Själv har jag planer på att i höst brygga en APA med kollegorna på jobbet samt själv brygga wit, kryddad julöl, IPA, stout och nåt mer. Är jävligt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får väl ta mig en köpeöl så länge.
Det är riktigt roligt att brygga öl själv tycker jag. Det ger utrymme till en hel del experimenterande för att hitta goda smaker i olika öltyper. Roligt är också att få prova andra hembryggares hopkok. Mitt senaste utbyte var med Jonte som erbjöd Gråbergets Late Summer Bitter mot en stout som jag bryggt. Jag måste erkänna att jag inte hade några större förväntningar på den alkoholsvaga sommarbittern i brittisk stil.
Desto roligare blev det när jag öppnade flaskan och hällde upp halvlitern i mitt TILL-bryggerierglas från mitten av 80-talet. Det såg väldigt inbjudande ut och doftade härligt fruktigt och gräs/halm. Jordgubbar och banan på ett bra sätt. Lite vete tyckte jag mig känna också. Smaken var minst lika skön, mycket fruktig/bärig och med tydliga humletoner. Önskar att jag hade en flaska till för den första tog slut väldigt fort. Skulle gladeligen köpt den här ölen på en schysst pub i England. Får väl leta efter nåt liknande nästa helg då jag åker till Ascot utanför London för att hälsa på vänner.
Hoppas verkligen att det blir fler utbyten framöver. Själv har jag planer på att i höst brygga en APA med kollegorna på jobbet samt själv brygga wit, kryddad julöl, IPA, stout och nåt mer. Är jävligt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får väl ta mig en köpeöl så länge.
söndag 23 augusti 2009
Fredagsprovning: Kanada med gäster
I fredags var det dags att dricka lite kanadensisk öl. Dempa har redan skrivit lite om det här. Weine, Dempa, Rojo och undertecknad träffades lite tidigare för att prova ett par godsaker innan det var dags att ge sig på flaskorna från Kanada. Innan godsakerna öppnade vi också Hemp Ale från Humboldt Brewing (jag har inte riktigt förstått om Humboldt har ett eget bryggeri nu för tiden eller om det är Firestone Walker som brygger deras öl). Hemp Ale har jag inte så mycket att säga om, en rätt tråkig öl. Efter den kom Sculpin IPA från Ballast Point, en öl som jag hade höga förväntningar på och mina förväntningar överträffades med råge! En sån härlig tropisk nektar-humlestinn IPA. Vi kunde inte undgå att sitta där och fnittra tillsammans ungefär som fyra tonårstjejer som sitter och skvallrar om snygga killar. Glasen tömdes alldeles för snabbt och jag önskar att vi hade ett par flaskor till att öppna. En klar fullpoängare och klart den bästa IPA jag druckit hittills. Dagen efter såg jag att det faktiskt fanns två droppar kvar i flaskan och såg naturligvis till att dricka upp dessa, det doftade och smakade fortfarande helt underbart.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.
Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!
Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.
Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!
Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.
Etiketter:
British Columbia,
Kanada,
Pliny the Elder,
Sculpin IPA,
Ölprovning
torsdag 20 augusti 2009
I väntan på Kanadaprovning
Det är Midnattsloppet på lördag så därför har jag sett till att kolhydratladda och druckit en massa vatten i kväll. Men, är det inte bara torsdag i kväll? Jo, men i morgon tänkte jag bjuda ett gäng sköna lirare på lite öl av blandad kvalitet från British Columbia, sen är det väl inte helt omöjligt att det blir någon icke-kanadensare också och förmodligen fortsättning hos Reza, på Rover eller nåt så därför får jag löpladda i kväll. Har även hört rykte om att det blir smakprov av hembryggd cider och mjöd också förutom öl. Och frun fixar lite snacks i form av Seven layer dip med nachochips. Kan nog bli en rätt trevlig fredag. Ett av ölen som skall drickas är den barley wine som är på bilden. Vad jag tycker om det håller jag för mig själv till i morgon.
måndag 17 augusti 2009
City Beer, San Francisco
Direkt efter jag och frun lämnat Toronado (ett inte helt angenämt besök som jag skrivit om HÄR) styrde vi våra steg mot City Beer på Folsom Street. En rätt kort promenad på nån kilometer genom ett antal ruffiga områden. På Folsom Street gick vi nästan förbi City Beer (jag hade glömt memorera den exakta adressen, visste bara att det låg på Folsom) som inte var mer än ett hål i väggen, typ 3 små rum i Göteborg. Det var faktiskt frun som stoppade mig när jag raskt gick förbi. En halvtrappa ner gick jag in i en liten lokal som mest kändes som någons vardagsrum, med skillnaden att det här fanns en minimal bardisk med ett par barstolar och en handfull kranar, några fåtöljer och ett litet bord samt ölkylar och hyllor fyllda med öl längs den lilla väggytan som fanns.
Det var lugnt här denna kväll, ett par lokala ölnördar som plockade åt sig lite nyheter, två punkar-brudar som drack något mörkt ur sina glas, ägaren till butiken/baren och så jag och frun. Jag kände direkt att "här kan jag stanna hela natten", eller i alla fall till klockan tio då stället stänger. Som en nyfödd kalv som precis insett hur grönt och inbjudande gräset är gick jag runt bland kylarna och suktade efter de olika dryckerna på andra sidan glaset. Jag insåg dock ganska snabbt att frun helst ville gå tillbaka till hotellet efter upplevelsen på Toronado och beslutade mig för att dricka två öl och inte köpa med mig mer än jag kunde få plats i resväskan tillbaka till Canada (1 väska där redan alla kläder, 2 flaskor Consecration, 2 flaskor Pliny the Elder och en flaska Hop Stoopid skulle få plats). Kanske inte helt optimalt att under tidspress gå runt och titta på allt man vill ha och sålla bort det mesta på ett rationellt sett...
Jag beställde in en pint Stone 13th Anniversary Ale för att ha något att stilla törsten med. En riktigt god, humlig, american strong ale var det. Väldigt lättdrucken och jag insåg inte att alkoholhalten var så pass hög förrän det började snurra till i skallen. Frun började nu undra om det var dags att gå snart och eftersom hon redan ställt upp på ett antal ölrelaterade aktiviteter under våra tre dagar i San Francisco insåg jag att det var dags att skynda. Ryckte så en Hair of the Dog Adam ur en av kylarna och drack den snabbare än vad man bör för att kunna uppskatta den härliga, mörka besten. En riktigt bra öl, men nästa gång ska jag ta lång tid på mig för att dricka en flaska och dessutom anteckna mina upplevelser.
Och vad blev det då köpt för flygtransport i resväskan? Jo, trots det oerhört stressiga besöket i den lilla, härliga ölbutiken fick jag med mig några godsaker. Bland annat Firestone Walker 12, Deschutes Mirror Mirror, Dogfish Head 90 min IIPA, Ballast Point Sculpin IPA, Jolly Pumpkin Madrugada Obscura, Hitachino Nest Espresso Stout, samt lite annat gott som kanske tittar fram nån gång... Nästa gång på City Beer ska jag se till att vara där tidigare på dagen, utan fru och laddad för ölshopping och öldrickning. Ett riktigt härligt litet vardagsrum är det! Dessutom en väldigt trevlig och pratsam ägare. Tyvärr var varken anteckningsblock eller kamera med så jag med bilder kan försöka förmedla hur stället såg ut, men slut ögonen och tänk på ett härligt vardagsrum i källaren, fyllt med en massa härlig öl som man både vill dricka upp och ha kvar, tänk lågmäld schysst musik i högtalarna och en positiv stämning i rummet. Just det, precis så kändes det på City Beer.
Det var lugnt här denna kväll, ett par lokala ölnördar som plockade åt sig lite nyheter, två punkar-brudar som drack något mörkt ur sina glas, ägaren till butiken/baren och så jag och frun. Jag kände direkt att "här kan jag stanna hela natten", eller i alla fall till klockan tio då stället stänger. Som en nyfödd kalv som precis insett hur grönt och inbjudande gräset är gick jag runt bland kylarna och suktade efter de olika dryckerna på andra sidan glaset. Jag insåg dock ganska snabbt att frun helst ville gå tillbaka till hotellet efter upplevelsen på Toronado och beslutade mig för att dricka två öl och inte köpa med mig mer än jag kunde få plats i resväskan tillbaka till Canada (1 väska där redan alla kläder, 2 flaskor Consecration, 2 flaskor Pliny the Elder och en flaska Hop Stoopid skulle få plats). Kanske inte helt optimalt att under tidspress gå runt och titta på allt man vill ha och sålla bort det mesta på ett rationellt sett...
Jag beställde in en pint Stone 13th Anniversary Ale för att ha något att stilla törsten med. En riktigt god, humlig, american strong ale var det. Väldigt lättdrucken och jag insåg inte att alkoholhalten var så pass hög förrän det började snurra till i skallen. Frun började nu undra om det var dags att gå snart och eftersom hon redan ställt upp på ett antal ölrelaterade aktiviteter under våra tre dagar i San Francisco insåg jag att det var dags att skynda. Ryckte så en Hair of the Dog Adam ur en av kylarna och drack den snabbare än vad man bör för att kunna uppskatta den härliga, mörka besten. En riktigt bra öl, men nästa gång ska jag ta lång tid på mig för att dricka en flaska och dessutom anteckna mina upplevelser.
Och vad blev det då köpt för flygtransport i resväskan? Jo, trots det oerhört stressiga besöket i den lilla, härliga ölbutiken fick jag med mig några godsaker. Bland annat Firestone Walker 12, Deschutes Mirror Mirror, Dogfish Head 90 min IIPA, Ballast Point Sculpin IPA, Jolly Pumpkin Madrugada Obscura, Hitachino Nest Espresso Stout, samt lite annat gott som kanske tittar fram nån gång... Nästa gång på City Beer ska jag se till att vara där tidigare på dagen, utan fru och laddad för ölshopping och öldrickning. Ett riktigt härligt litet vardagsrum är det! Dessutom en väldigt trevlig och pratsam ägare. Tyvärr var varken anteckningsblock eller kamera med så jag med bilder kan försöka förmedla hur stället såg ut, men slut ögonen och tänk på ett härligt vardagsrum i källaren, fyllt med en massa härlig öl som man både vill dricka upp och ha kvar, tänk lågmäld schysst musik i högtalarna och en positiv stämning i rummet. Just det, precis så kändes det på City Beer.
Innis & Gunn Canadian Cask
Innan jag fortsätter måste jag säga att jag alltid haft svårt för de ekfatslagrade Innis & Gunn-ölen från Skottland. Den "vanliga" ekfatslagrade som finns i systembolagets ordinarie sortiment tycker jag smakar mer som något sött karamellslisk än öl. Rum Cask-versionen och Island Cask-versionen, också från systembolaget, har även de blivit ovänner med mina smaklökar, samma sötslisk men med antydan till rökig whisky och spritig rom.
I Kanada sprang jag på ytterligare en whiskyfatslagrad Innis & Gunn och det var mest av nyfikenhet än förväntan om något gott som två flaskor slank ner i shoppingkorgen vid ett besök på BC Liquor Store i Powell River. Den här versionen är lagrad på kanadensiska whiskyfat (antar att det är rye whisky) och lanserades till Canada Day 1 juli 2009. En solig och het eftermiddag var det så dags att öppna en flaska.
Ett kopparfärgat öl med rätt vackert, vitt skum presenterade sig. Såg rätt inbjudande ut faktiskt. Doft av smör, ek, karamell. Smak av honung, rostade nötter, och en lätt ton av whisky. Inte alls så sliskig som jag tycker de andra är, och faktiskt drack jag upp även min andra flaska samma kväll! (Rum Cask och Island Cask har jag delat ungefär hälften/hälften med min slask i köket hemma.) Canadian Cask är förvånande nog rätt överens med mina smaklökar från början och de två blir snabbt kompisar. Inte bästa kompisar, utan, såna som det kan vara kul att träffa nån gång per år och prata strunt med, annars blir det för mycket. Det är definitivt en öl jag skulle kunna dela med mig av här hemma för att visa att det faktiskt finns rätt okej Innis & Gunn (min ursäkt till alla er som gillar även de andra, men smaken är som...ja, ni vet), om inte mina väskor redan hade varit så överfulla på vägen hem...
I Kanada sprang jag på ytterligare en whiskyfatslagrad Innis & Gunn och det var mest av nyfikenhet än förväntan om något gott som två flaskor slank ner i shoppingkorgen vid ett besök på BC Liquor Store i Powell River. Den här versionen är lagrad på kanadensiska whiskyfat (antar att det är rye whisky) och lanserades till Canada Day 1 juli 2009. En solig och het eftermiddag var det så dags att öppna en flaska.
Ett kopparfärgat öl med rätt vackert, vitt skum presenterade sig. Såg rätt inbjudande ut faktiskt. Doft av smör, ek, karamell. Smak av honung, rostade nötter, och en lätt ton av whisky. Inte alls så sliskig som jag tycker de andra är, och faktiskt drack jag upp även min andra flaska samma kväll! (Rum Cask och Island Cask har jag delat ungefär hälften/hälften med min slask i köket hemma.) Canadian Cask är förvånande nog rätt överens med mina smaklökar från början och de två blir snabbt kompisar. Inte bästa kompisar, utan, såna som det kan vara kul att träffa nån gång per år och prata strunt med, annars blir det för mycket. Det är definitivt en öl jag skulle kunna dela med mig av här hemma för att visa att det faktiskt finns rätt okej Innis & Gunn (min ursäkt till alla er som gillar även de andra, men smaken är som...ja, ni vet), om inte mina väskor redan hade varit så överfulla på vägen hem...
onsdag 12 augusti 2009
Longwood Brewpub, Nanaimo
Tillbaka till 7 juli. På väg till Victoria på Vancouver Island hade vi (eller främst jag kanske...) bestämt att vi skulle stanna till hos Longwood Brewpub i Nanaimo för att äta lunch och dricka lite öl. Det var en av de få dagarna i sommar som det var lite svalare och till och med regnade några droppar, så vi gick in och satte oss i puben i "källaren". Bryggverket står alldeles innanför ytterdörren och är det första man ser när man kommer in, sånt gillar jag. Hade aldrig druckit något från Longwood innan så det kändes spännande att se vad som bjöds. Just i dag fanns fyra öl på fat: India Pale Ale, ESB, Wit och Russian Imperial Stout. Klart man måste prova dessa fyra då! Vi beställde också in några förrätter för att stilla hungern med, bland annat helt underbara whisky/bbq/alemarinerade kycklingvingar. Perfekt komplement till ölen!
Hur var ölen då?
ESB: Nej, det här var inte gott. Mycket metallsmak, karamell, rostad malt. Påminner om en bitter jag bryggde själv i vintras som jag aldrig riktigt kom överens med.
IPA: Ljus färg, något grumlig. Väldigt lätt kropp, mycket citrus i doft och smak, måste vara Cascade i denna. God och lättdrucken, men med 6,5 % alkohol skulle jag gärna haft mer beska i ölen. Känns mer som en rätt bra pale ale. Skulle aldrig ha klassat den här som en IPA vid blindtest.
Wit: Bryggd med apelsinskal och koriander. Fräsch och god men håller inte riktigt samma klass som en bra belgisk witbier.
Russian Imperial Stout: Den här gillade jag! Mörk i färgen, nästan helt svart, med liten, kompakt skumkrona. 7,5 % alkohol. Fina lakritstoner i både doft och smak, mycket rostad/bränd malt och kaffe. Lätt syrlighet som jag misstänker kommer från rätt mycket svartmalt. En väldigt god öl som dock ligger på gränsen för att jag håller med om att det faktiskt är en imperial stout och inte bara en "vanlig stout".
Kände mig rätt nöjd efter dessa fyra öl och köpte i stället med mig två bombers av deras Framboise, en blond ale som fått sekundärjäsa med hela hallon. Öppnade den ena flaskan när vi var tillbaka i Powell River igen några dagar senare och en härligt ljusröd dryck presenterade sig i glaset, med en syrlig doft av vilda hallon. En skön sommaröl som är god om man gillar bär i sin blonde, och det gör jag.
För att sammanfatta Longwood: Av det lilla jag sett och provat (5 öl) har de helt okej öl i olika stilar, en trevlig pub och riktigt god mat (precis som de flesta pubar jag besökt de senaste 7 åren i British Columbia och det börjar bli några stycken...)
Hur var ölen då?
ESB: Nej, det här var inte gott. Mycket metallsmak, karamell, rostad malt. Påminner om en bitter jag bryggde själv i vintras som jag aldrig riktigt kom överens med.
IPA: Ljus färg, något grumlig. Väldigt lätt kropp, mycket citrus i doft och smak, måste vara Cascade i denna. God och lättdrucken, men med 6,5 % alkohol skulle jag gärna haft mer beska i ölen. Känns mer som en rätt bra pale ale. Skulle aldrig ha klassat den här som en IPA vid blindtest.
Wit: Bryggd med apelsinskal och koriander. Fräsch och god men håller inte riktigt samma klass som en bra belgisk witbier.
Russian Imperial Stout: Den här gillade jag! Mörk i färgen, nästan helt svart, med liten, kompakt skumkrona. 7,5 % alkohol. Fina lakritstoner i både doft och smak, mycket rostad/bränd malt och kaffe. Lätt syrlighet som jag misstänker kommer från rätt mycket svartmalt. En väldigt god öl som dock ligger på gränsen för att jag håller med om att det faktiskt är en imperial stout och inte bara en "vanlig stout".
Kände mig rätt nöjd efter dessa fyra öl och köpte i stället med mig två bombers av deras Framboise, en blond ale som fått sekundärjäsa med hela hallon. Öppnade den ena flaskan när vi var tillbaka i Powell River igen några dagar senare och en härligt ljusröd dryck presenterade sig i glaset, med en syrlig doft av vilda hallon. En skön sommaröl som är god om man gillar bär i sin blonde, och det gör jag.
För att sammanfatta Longwood: Av det lilla jag sett och provat (5 öl) har de helt okej öl i olika stilar, en trevlig pub och riktigt god mat (precis som de flesta pubar jag besökt de senaste 7 åren i British Columbia och det börjar bli några stycken...)
tisdag 11 augusti 2009
Göteborgs Kulturkalas. Var är ölkulturen?
I dag börjar Göteborgskalaset, förlåt, Göteborgs Kulturkalas ska det vara sedan ett par år tillbaka. 2007 ersattes Göteborgskalaset av Göteborgs Kulturkalas då stadens politiker tyckte det var för mycket fylla, bråk och brott under Göteborgskalaset och det skulle bli en mer städad prägel på festen. Det skulle bli mer "kultur" och mindre fylla och svineri sa kalasledningen och bytte namn på spektaklet till Kulturkalaset. Enligt min mening är den största skillnaden mot tidigare att kalaset nu håller på i sex dagar i stället för tidigare tio.
Var ner efter jobbet i dag. Lyssnade lite på Veronica Maggio som jag tycker är riktigt skön. En öl skulle väl smaka gott till musiken på Kungstorget. Men nej, jag stod över, för tyvärr serveras endast piss-lager på fat i plastglas och det känns ju sådär lagom spännande. Enligt fler av mina äldre kollegor som är födda Göteborgare var det annorlunda när Kalaset började 1992. Då kunde man i många av de tillfälliga tältrestaurangerna och barerna besälla allehanda olika öl. Det kanske inte var samma utbud som hos en ansedd ölpub men trots allt fanns ett flertal ölsorter att välja mellan och säkerligen flera som jag gärna skulle ha druckit i dag till Veronica Maggio. Förmodligen var det också bättre än dagens sortiment hos de flesta krogarna på Avenyn...
Om man nu vill ha mer kultur och mindre fylla bör man väl kunna servera NÅNTING annat än stor stark i NÅGOT av de provisoriska tälten. Det tycker i alla fall inte jag är för mycket begärt och jag skulle med glädje betala några kronor mer för att faktiskt få något gott i glaset. Dessutom är det fler och fler som får upp ögonen för att det till exempel finns riktigt god lageröl i stället för budget-stor-stark (borträknat de två blondinerna som i fredags satte sig ner på Tre små rums uteservering, en gick in för att beställa, kom snabbt ut igen och viskade till sin kompis "de har inga vanliga öl här , vi går nån annanstans"). Så politiker och kalasarrangörer, vill ni ha mer kultur och mindre: Fyll faten med något som faktiskt smakar gott. Jag lovar att det blir bättre stämning och mindre bråk. Tills dess dricker jag hellre vatten eller läsk på Kulturkalaset.
För övrigt blir det nog Hammerfall, Bob Hund, Europe och kanske något mer senare i veckan samt några glas vatten.
Var ner efter jobbet i dag. Lyssnade lite på Veronica Maggio som jag tycker är riktigt skön. En öl skulle väl smaka gott till musiken på Kungstorget. Men nej, jag stod över, för tyvärr serveras endast piss-lager på fat i plastglas och det känns ju sådär lagom spännande. Enligt fler av mina äldre kollegor som är födda Göteborgare var det annorlunda när Kalaset började 1992. Då kunde man i många av de tillfälliga tältrestaurangerna och barerna besälla allehanda olika öl. Det kanske inte var samma utbud som hos en ansedd ölpub men trots allt fanns ett flertal ölsorter att välja mellan och säkerligen flera som jag gärna skulle ha druckit i dag till Veronica Maggio. Förmodligen var det också bättre än dagens sortiment hos de flesta krogarna på Avenyn...
Om man nu vill ha mer kultur och mindre fylla bör man väl kunna servera NÅNTING annat än stor stark i NÅGOT av de provisoriska tälten. Det tycker i alla fall inte jag är för mycket begärt och jag skulle med glädje betala några kronor mer för att faktiskt få något gott i glaset. Dessutom är det fler och fler som får upp ögonen för att det till exempel finns riktigt god lageröl i stället för budget-stor-stark (borträknat de två blondinerna som i fredags satte sig ner på Tre små rums uteservering, en gick in för att beställa, kom snabbt ut igen och viskade till sin kompis "de har inga vanliga öl här , vi går nån annanstans"). Så politiker och kalasarrangörer, vill ni ha mer kultur och mindre: Fyll faten med något som faktiskt smakar gott. Jag lovar att det blir bättre stämning och mindre bråk. Tills dess dricker jag hellre vatten eller läsk på Kulturkalaset.
För övrigt blir det nog Hammerfall, Bob Hund, Europe och kanske något mer senare i veckan samt några glas vatten.
fredag 7 augusti 2009
Höstmörker
Har provat ett par flaskor av senaste hembrygden, Höstmörker. Det här är mitt första försök att brygga något mörkare och tyngre än bitter, pale ale och ipa som jag mest bryggt innan. Det blev lite av en skåprensningsstout för att göra slut på humle och malt innan brygguppehåll över sommaren. Dessutom blev det lite tidsbrist innan semestern och jag tvingades buteljera ölen när det fortfarande var rätt mycket grums kvar som inte hunnit förstå att det var dags att sjunka till botten av jäshinken och sälla sig till den stora jästkakan. Rätt mycket rostade havregryn användes som orsakade lite problem med lakningen och gjorde att det tog väldigt lång tid, men annars flöt bryggningen på rätt bra och jag kom i tid till Amylases sommarölsträff så att jag i lugn och ro kunde prova allt jag ville där.
Resultatet då? Jo, en inbjudande mörk öl med lite grums (kaffe, humlerester, jäst) i glaset efter upphällning, vackert brunt skum som dock lägger sig rätt snabbt. Doft av choklad, grillad korv och kaffe. I smaken är det kaffet som dominerar. Den rostade malten känns också tydligt. Jag hade hoppats på mer chokladtoner, men förhoppningsvis kommer det fram mer med lite lagring då kaffet får tid att lugna ner sig lite och ge utrymme till andra smaker som vill komma fram. Det som slår mig är att den är förrädiskt lättdrucken. En bomber försvann innan jag hann förstå det och rätt snart kände jag mig mer påverkad av alkoholen än jag ville. Ibland önskar jag faktiskt att alkoholen inte gör en så påverkad och smakavtrubbad för efter ett par alkoholstarka öl är det svårt att känna de subtila smakerna som kan göra ett öl (eller vin för den delen) helt fantastiskt.
Det blir nog till att dricka en Höstmörker varje vecka till hösten och vintern faktiskt är här. Eller kanske jag ska spara alla ett tag...Jag både hoppas och tror att det kommer vara som bäst om några månader, kanske kan vara värt att se till att ha gäng till jul.
Nästa bryggning blir nog en APA med kollegorna på jobbet som fått smaka ett par hembrygder och gärna vill lära sig mer om hur bryggning går till. En till imperial stout ska nog hinnas med i höst också, för Höstmörker ger definitivt mersmak!
Resultatet då? Jo, en inbjudande mörk öl med lite grums (kaffe, humlerester, jäst) i glaset efter upphällning, vackert brunt skum som dock lägger sig rätt snabbt. Doft av choklad, grillad korv och kaffe. I smaken är det kaffet som dominerar. Den rostade malten känns också tydligt. Jag hade hoppats på mer chokladtoner, men förhoppningsvis kommer det fram mer med lite lagring då kaffet får tid att lugna ner sig lite och ge utrymme till andra smaker som vill komma fram. Det som slår mig är att den är förrädiskt lättdrucken. En bomber försvann innan jag hann förstå det och rätt snart kände jag mig mer påverkad av alkoholen än jag ville. Ibland önskar jag faktiskt att alkoholen inte gör en så påverkad och smakavtrubbad för efter ett par alkoholstarka öl är det svårt att känna de subtila smakerna som kan göra ett öl (eller vin för den delen) helt fantastiskt.
Det blir nog till att dricka en Höstmörker varje vecka till hösten och vintern faktiskt är här. Eller kanske jag ska spara alla ett tag...Jag både hoppas och tror att det kommer vara som bäst om några månader, kanske kan vara värt att se till att ha gäng till jul.
Nästa bryggning blir nog en APA med kollegorna på jobbet som fått smaka ett par hembrygder och gärna vill lära sig mer om hur bryggning går till. En till imperial stout ska nog hinnas med i höst också, för Höstmörker ger definitivt mersmak!
onsdag 5 augusti 2009
Toronado Pub, San Francisco
Innan vi åkte till San Francisco fick vi tips att puben Toronado bör besökas. Toronado är en kvalitetsölpub några kilometer från stadskärnan kring Union Square som öppnade för 22 år sedan och som det verkar har blivit en institution för ölälskare i San Francisco, tillresta ölnördar och diverse annat pack. Utifrån ser puben väldigt anspråkslös ut och det är lätt att missa den om man är ute och och promenerar på Haight Street. Jag och frun (eller, hrm...bara jag kanske) bestämde på torsdagseftermiddagen att vi skulle leta upp någon schysst restaurang i området för att äta middag och sedan spendera några timmar på Toronado. Promenaden från city gick genom ett par rätt ruffiga kvarter på Market Street och Haight, vi hittade en mysig restaurang som dock var tom när vi kom vid femtiden. Lagunitas IPA på fat blev min dryck till den utomordentligt goda maten. Just Lagunitas IPA verkar finnas på de väldigt många restauranger och barer i San Francisco.
Efter avslutad måltid blev det 10 minuters promenad till Toronado som vi gått förbi tidigare. Det var rätt mycket folk därinne, men långt ifrån packat. Hög (väldigt hög) obestämbar rockmusik spelades i högtalarna och ett tag trodde jag att det var ett live-band som spelade. Det doftade dessutom en blandning av gammal svett och utspilld öl i lokalen (förmodligen hade spillts en del öl tidigare eftersom golvet var så där ohärligt klibbigt som det kan vara ibland...). Eftersom jag gärna vill sitta ner och kunna föra en konversation (inte skrika) när jag är på en pub, särskilt tidigt en torsdagkväll, och gärna dricker min öl utan att störas av att det luktar apa kände jag att jag kanske inte kommer att stanna så länge i kväll. När min blick istället lyfte till fatölslistan kunde jag inte hjälpa att leendet växte snabbt. Tippar på att det fanns 40-50 öl på fat. En hel del belgiskt men ännu mer gott amerikanskt som var anledningen till att jag var här. Mycket som jag aldrig druckit innan. Flaskutbudet var om möjligt ännu mer spännande med rariteter och godsaker från bland annat Lost Abbey, Russian River, Drie Fonteinen med flera. Jag hämtade mig något från det första intrycket när jag klev in och vi tog plats i baren. Det var inte alls något tryck i baren och jag hade inte hunnit bestämma mig ännu när damen bakom bardisken frågade vad jag ville ha. Hon hann fråga ännu en gång innan jag bestämt mig och av någon anledning började hon bli märkbart irriterad så jag tog in ett glas med en tillfällig dubbel-IPA från Port Brewing som jag inte kommer ihåg namnet på (tillägg: Det var deras 3rd Anniversary DIPA, riktigt god). När frun som var nöjd och inte ville ha något för tillfället snällt sa det flippade det helt för damen (Pam, Pat?) som serverat mig. "If you're going go be in my fucking bar you fucking have to drink something". Hade väl varit okej om det var skämtsamt hon sa detta, men det var snarare argt och hotfullt. Hon fortsatte att skrika ett gäng elakheter till min fru och jag tappade nästan hakan helt. Frun blev ledsen, jag kände att jag inte ville sitta kvar i den stinkande ljudlådan och dricka finöl med otrevlig personal så jag drog snabbt i mig mitt pintglas och mindre än 30 minuter efter att vi klivit in på puben var vi tillbaka på gatan igen.
Ingen särskilt trevlig upplevelse alltså, men jag kommer definitivt besöka Toronado igen om jag kommer till San Francisco fler gånger. Då kanske tidigare på dagen och hoppas att musiken inte spelas så jävla högt, barpersonalen är lite trevligare och ölutbudet är minst lika bra som tidigare. För det är riktig världsklass.
I stället slutade kvällen på City Beer på Folsom Street och fy fan vad bra det vad där. Men det är en annan historia.
Efter avslutad måltid blev det 10 minuters promenad till Toronado som vi gått förbi tidigare. Det var rätt mycket folk därinne, men långt ifrån packat. Hög (väldigt hög) obestämbar rockmusik spelades i högtalarna och ett tag trodde jag att det var ett live-band som spelade. Det doftade dessutom en blandning av gammal svett och utspilld öl i lokalen (förmodligen hade spillts en del öl tidigare eftersom golvet var så där ohärligt klibbigt som det kan vara ibland...). Eftersom jag gärna vill sitta ner och kunna föra en konversation (inte skrika) när jag är på en pub, särskilt tidigt en torsdagkväll, och gärna dricker min öl utan att störas av att det luktar apa kände jag att jag kanske inte kommer att stanna så länge i kväll. När min blick istället lyfte till fatölslistan kunde jag inte hjälpa att leendet växte snabbt. Tippar på att det fanns 40-50 öl på fat. En hel del belgiskt men ännu mer gott amerikanskt som var anledningen till att jag var här. Mycket som jag aldrig druckit innan. Flaskutbudet var om möjligt ännu mer spännande med rariteter och godsaker från bland annat Lost Abbey, Russian River, Drie Fonteinen med flera. Jag hämtade mig något från det första intrycket när jag klev in och vi tog plats i baren. Det var inte alls något tryck i baren och jag hade inte hunnit bestämma mig ännu när damen bakom bardisken frågade vad jag ville ha. Hon hann fråga ännu en gång innan jag bestämt mig och av någon anledning började hon bli märkbart irriterad så jag tog in ett glas med en tillfällig dubbel-IPA från Port Brewing som jag inte kommer ihåg namnet på (tillägg: Det var deras 3rd Anniversary DIPA, riktigt god). När frun som var nöjd och inte ville ha något för tillfället snällt sa det flippade det helt för damen (Pam, Pat?) som serverat mig. "If you're going go be in my fucking bar you fucking have to drink something". Hade väl varit okej om det var skämtsamt hon sa detta, men det var snarare argt och hotfullt. Hon fortsatte att skrika ett gäng elakheter till min fru och jag tappade nästan hakan helt. Frun blev ledsen, jag kände att jag inte ville sitta kvar i den stinkande ljudlådan och dricka finöl med otrevlig personal så jag drog snabbt i mig mitt pintglas och mindre än 30 minuter efter att vi klivit in på puben var vi tillbaka på gatan igen.
Ingen särskilt trevlig upplevelse alltså, men jag kommer definitivt besöka Toronado igen om jag kommer till San Francisco fler gånger. Då kanske tidigare på dagen och hoppas att musiken inte spelas så jävla högt, barpersonalen är lite trevligare och ölutbudet är minst lika bra som tidigare. För det är riktig världsklass.
I stället slutade kvällen på City Beer på Folsom Street och fy fan vad bra det vad där. Men det är en annan historia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)