Aphrodisiaque

Eller afrodisiakum på svenska. Ett medel för att framkalla kärlek eller lust. I flytande form helt enkelt en kärleksdryck. Just i detta fall en alkoholhaltig dryck, maltbaserad, en stout med kakao och vanilj.

Ölen liksom etiketten är vacker vacker att titta på. Den är lätt humlad och har således liten humlebeska. En del beska från kakaon, mycket vaniljsmak, tydligen ska det även vara bourbon i denna men det har i alla fall jag lite svårt att känna.
Den här ölen lever kvar länge i främre delen av munhålan, kakaon och vaniljen klamrar sig fast på tungan och gommen på ett riktigt trevligt sätt. Blir nästan lite godiskänsla efter en stund och jag känner mig fräsch i munnen. Det smakar gott.

Återigen en stabil öl från (förmodligen) det i dagsläget bästa kanadensiska bryggeriet, detta var min sjätte öl från de franskspråkiga kanadensarna (De övriga är Blanche du Paradis, Corne du diable, Péché Mortel, Rigor Mortis ABT samt Solstice d'hiver).
Jag verkligen älskar Dieu du Ciels etiketter också. De fullkomligen osar klass!

Lever ölen upp sitt namn? Nja, lite småpilsk är jag kanske efter att ha stirrat på etiketten en liten stund.

Fredagsprovning: Kanada med gäster

I fredags var det dags att dricka lite kanadensisk öl. Dempa har redan skrivit lite om det här. Weine, Dempa, Rojo och undertecknad träffades lite tidigare för att prova ett par godsaker innan det var dags att ge sig på flaskorna från Kanada. Innan godsakerna öppnade vi också Hemp Ale från Humboldt Brewing (jag har inte riktigt förstått om Humboldt har ett eget bryggeri nu för tiden eller om det är Firestone Walker som brygger deras öl). Hemp Ale har jag inte så mycket att säga om, en rätt tråkig öl. Efter den kom Sculpin IPA från Ballast Point, en öl som jag hade höga förväntningar på och mina förväntningar överträffades med råge! En sån härlig tropisk nektar-humlestinn IPA. Vi kunde inte undgå att sitta där och fnittra tillsammans ungefär som fyra tonårstjejer som sitter och skvallrar om snygga killar. Glasen tömdes alldeles för snabbt och jag önskar att vi hade ett par flaskor till att öppna. En klar fullpoängare och klart den bästa IPA jag druckit hittills. Dagen efter såg jag att det faktiskt fanns två droppar kvar i flaskan och såg naturligvis till att dricka upp dessa, det doftade och smakade fortfarande helt underbart.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.

Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!

Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.

Spinnakers Gastro Brewpub

Frun och jag tog i veckan bilen ner till Victoria på Vancouver Island, provinshuvudstad i British Columbia, för att hälsa på lite vänner. Min plan var även att besöka några av de bryggerier (Driftwood Brewery, Phillips Brewing, Lighthouse Brewing, Vancouver Island Brewing Co) och brewpubs (Spinnakers, Canoe, Swans) som finns i staden. Rätt imponerande med så många bryggeriställen i en stad av Göteborgs storlek. Lägg därtill en hel drös schyssta restauranger och pubar och en allmänt väldigt vacker stad så är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo.

Vi kom till Victoria i tisdags eftermiddag och mötte upp med våra vänner som precis slutat jobbet för dagen. Planen var att äta middag på Canoe Brewpub som tydligen skulle ha riktigt bra mat. Det var dock überfullt på Canoe så vi knatade istället vidare till Spinnakers som är beläget vid vattnet en kort promenad från centrum. Inne i puben/restaurangen ligger maltsäckar staplade längs väggarna, det är högt i tak och atmosfären är riktigt härlig. Vi skyndade oss snabbt ut på altanen mot vattnet där ett par bord var lediga.

Jag bestämde mig för husets val av 6 smakprov som för dagen bestod av tre real ale (Nut Brown Ale, Mount Tolmie Dark, ESB), Hefeweizen, IPA samt Blue Bridge DIPA.

Vår servitris hade dock inte full koll när hon presenterade ölen, Mount Tolmie blev till IPA och dubbel-IPAn blev en Mount Tolmie. Det var dock inte särskilt svårt att själv lista ut vilka glas som innehöll de sex olika ölen. Tråkigt bara om någon icke-ölnörd blir lurad och tror att "jäklar vilken god weissbier, härligt besk och en massa citrus, gräs och blommor i smaken. Den måste jag köpa en låda av."

Det blir inga långa recensioner av ölen utan endast en väldigt kort sammanfattning.

Samtliga tre real ales var bra, Nut Brown Alen stack ut lite extra med sköna toner av choklad och hasselnötter. Hefeweizen hade en riktigt skön doft och smakade ok. IPAn och dubbel-IPAn var ok sessionöl och funkade bra ihop med maten som bestod av lax, fiskkakor och musslor till förrätt och för min del hamburgare (jävlar vilken god burgare!) till varmrätt. Jag skulle nog dock vilja klassa ölen som Pale Ale respektive IPA även om alkolholhalten är för hög för detta, 7.1% och 8.5%. Det blev en pint till av IPAn innan det var dags att lämna Spinnakers som stängde klockan 11. Intryck: Genomgånde välgjorda öl, bra men utan några riktiga toppar som sticker ut, och än en gång riktigt, riktigt bra pubmat.

Devils Elbow IPA

Tisdag eftermiddag i värmen och jag behöver något svalkande. Drar fram en 1-litersflaska Devils Elbow IPA från Howe Sound Brewing . Av någon anledning buteljerar de endast på litersflaskor vilket kan bli lite väl mycket om man ska dricka hela själv. Flaskorna har dock patentkork så det går ju faktiskt att sprida ut en flaska över två dagar om man känner för det.

Jag har tidigare druckit Father Johns Winter Ale från bryggeriet som ligger i Squamish ca 50 km norr om Vancouver. En kryddig julöl som jag gillade rätt mycket och tog med ett par flaskor hem av. 

OK, dags för lite Devils Elbow. En småtrevlig IPA som är klart drickbar men ingen riktig höjdare. Den har en rätt kraftig beska som lägger sig som ett lock i gommen, men tyvärr finns det inte så mycket som kan balansera humlebeskan. Lite för mycket smörkola. Blygsamma citrustoner i smak och doft. Överlag känns det här lite som en brittisk IPA som inte brukar min favorit. Jag dricker upp flaskan för att stilla min törst och sammanfattar. Helt okej, men inte så mycket mer.  

Cannery Brewing Blackberry Porter

Kom för ett par dagar sedan fram till svärföräldrarna i Powell River, en liten stad på västkusten strax norr om Vancouver i västra Kanada. Det har sedan jag kom hit i ölväg inte konsumerats så mycket mer spännande än kanadensisk pisslager, något bättre än Budweiser och Coors från USA, men inte särskilt mycket.

I dag efter en tur med kajaken och underhållande av fruns brorsdöttrar var det dock dags för en ny bekantskap, Blackberry Porter från Cannery Brewing. En porter på 6,5 % smaksatt med björnbär, låter på förhand rätt spännande. 

Ölen är mörkbrun med lite rött i kanterna, vacker ljust brun skumkrona. Doftar rostad malt, choklad och rätt mycket björnbär. Något orolig blir jag eftersom jag är rädd för att björnbären gör att det kommer smaka för sött och sliskigt. Men nej, där har jag fel. Det här är intressant, annorlunda och faktiskt rätt gott! Smaken och sötman från bären passar riktigt bra ihop med den rätt så robusta portern där de mörkt rostade maltsorterna ger ölen en fin bränd ton. Choklad och mörkrostat kaffe finns, och jag känner att jag blir glad sittandes i skuggan på altanen och bombern tar slut alldeles för snabbt. Kul! Definitivt en kandidat för resväskan.

Inte gör det heller saken sämre att ölen dricks på svärföräldrarnas altan alldeles vid havet en vacker sommardag. Kolibris flyger runt bara någon meter från huvudet, majestätiska vithövdade havsörnar håller sig högre när de inte gör utfall ner mot vattnet för att fånga fisk. Utsikten är minst sagt spännande. Det kommer nog provas ett antal nya öl i skuggan på altanen de kommande fyra veckorna.