torsdag 30 juli 2009

Tillbaka från västerland

Hemma igen efter knappt fem hektiska veckor med sol, sommarvärme, varmare sommarvärme, ännu varmare sommarvärme, en väldig massa öl, några drinkar, tre fiskeresor, nya bekantskaper och lite annat skoj. Ska försöka pränta ner lite intryck närmsta veckan med hjälp av anteckningsblocket innan allt för mycket glöms bort.

Nu tänkte jag dock öppna en 90 min Imperial IPA som stått i kylen en stund....
...
...
...Gott!

Bud Light Lime. En styggelse.


Varför göra ett öl som detta? Jo, förmodligen för att det finns rätt så många människor som faktiskt tycker att det är "gott". Det förstår jag inte heller när det smakar som lättsockrat mineralvatten med tillsats av lime på flaska, typ ReaLime och någon konstig, obestämbar, kemisk bismak. Usch och fy. Detta verkade vara mångmiljonären Caseys favoritsommardryck och han hade köpt med sig tre lådor till vår fiskeresa till Bamfield på Vancouver Island. Han fick ha sina "öl" för sig själv efter jag och övriga reskamrater snällt smakat på det 4%-iga artificiella blasket.

Att sen BL Lime nära fryspunkten svalkade bra i magen i värmeböljan som för närvarande råder i British Columbia med temperaturer över 40 grader är en annan historia. Isvatten svalkar också och smakar dessutom bättre.

torsdag 23 juli 2009

Invigning av Lagunitas bryggeripub

Lagunitas Brewing Company startades 1993 i det lilla samhället Lagunitas i Kalifornien av hembryggaren Tony Magee. Rätt snart var lokalerna för små och bryggeriet flyttades till den närbelägna staden Petaluma. Ungefär 16 år senare, i onsdags förra veckan, var det invigning för deras pub belägen vid bryggeriet. Av en ren slump var det just den dagen som jag planerat in att besöka bryggeriet och kanske få ett smakprov av något gott...

Frun och jag kom dit vid halv tre-tiden, en halvtimme för tidigt för den inbokade bryggerituren som skulle börja klockan tre. När jag efter ett snabbt toalettbesök satte mig ner för att vänta en stund började jag prata med en medelålders, väldigt sympatisk, ölintresserad man som höll på att skruva upp ett par neonskyltar. Naturligtvis handlade samtalet mest om...öl...oväntat. Efter en stunds diskussion om mikrobryggerier, Sverige, USA, Kanada, hembryggning, olika öltyper m m insåg jag att det var just Tony Magee som stod där och jobbade för att puben skulle öppna i dag. När alla skruvarna satt fast och skyltarna var uppe hällde han upp ett litet glas Cappucino Stout, en rätt trevlig stout med fin kaffesmak och även vanilj- och chokladtoner. Efter jag bara hunnit sniffa i glaset och knappt fått ner en enda droppe i strupen hällde han upp ytterligare ett glas och bjöd på. "Hop Stoopid, har du provat den?" Nej, det hade jag inte, men nu har jag det. En riktigt bra dubbel-IPA som jag dock inte gillar lika skarpt som några av de andra jag druckit. Det var dags att dricka upp och börja turen som var anledningen till att jag var här. Jag tackade för samtalet och ölen och följde med den lilla grupp som anslutit till mig och frun.

Innan rundturen skulle det tydligen bli ölprovning på andra våningen inne på bryggeriet. I en rätt så mysig bar som kändes sval och skön jämfört med sommarhettan ute serverades så rätt generösa glas av Pils, the Censored Ale, IPA, IPA Maximus, Imperial Red och A little Sumpin Sumpin. Som vanligt inga långa recensioner när det blir så många öl, men några korta reflektioner: Pilsen var helt ok, smakade bra efter en stund i solen, the Censored Ale (Copper Ale) var frisk, mycket rostad malt, men inte rikigt min stil. IPA:n, som för övrigt verkar vara den mest säljande IPA:n i Kalifornien var perfekt för att släcka törsten. Maximus var riktigt bra och jag gillar texten på flaskan, "This Hopped-up Monster has been known to remove enamel from ones teeth, but has pleasant aromas of burning tractor tires and flavors reminiscent of broccoli and kerosene. Doggone Good Beer." Låter som en dålig hembryggd. Så smakade det inte alls. Imperial Red som buteljerades dagen innan blev en av dagens favoriter, en otroligt härlig, grön humlearom, brunröd färg med liten skumkrona, smak av citrus, tallbarr, torkad frukt, karamell nybakat bröd. Avslutande A little Sumpin Sumpin med 50 % veteöl var fräsch och god, men veteölen kändes inte alls i en öl där humlen spelar ledmotiv.
Efter dessa sex öl var det dags för rundtur i det stora lilla bryggeriet mellan mäskkärl, lagringstunnor, buteljeringsanläggning m m. En intressant tur även om jag skulle önskat att damen som guidade oss runt kunde svara på lite fler av mina frågor. Det märktes att hon inte var någon direkt expert på
ölbryggning. En hel del spännande öl låg på lagring i tunnor mitt inne i bryggeriet.

Efter avslutad rundtur blev det en pint Cappucino Stout i den nya puben och ytterligare samtalande med Tony Magee och hans bryggarvänner samt lite poserande framför kameran med Tony innan vi satte oss i bilen för en biltur tillbaka till San Francisco. Hade gärna stannat där hela natten och druckit öl men då kanske jag fått börja leta ny fru...
Tack till Lagunitas för vänligheten och den goda ölen. Jag kan bara ge samma råd som till Russian River, besök om ni är i närheten!


måndag 20 juli 2009

Russian River Brewpub. Öl i världsklass. Kärlek.

Frun ställde snällt upp och körde hyrbil en dag från San Francisco för att transportera runt mig till lite schyssta ölställen. Första ölstoppet på vår mini-road trip var bryggeripuben hos Russian River Brewing Company i Santa Rosa, knappt 10 mil norr om San Francisco. Eftersom jag ville ha tid att prova så mycket som möjligt hängde vi på låset strax före öppningsdags klockan 11 och var de första att bli serverade öl denna varma onsdagmorgon.
Mindre samplers serverades och jag var inte sen med att beställa in samtliga öl som för tillfället fanns på fat vilket för dagen var:
samt en saison som jag inser att jag inte noterat namnet på...

Ett antal öl i absolut världsklass, några som var riktigt bra, ett par som var "bara" bra och ett fåtal som inte riktigt fick det att rycka till i mina kalsonger. Dagens tre favoriter, utan tvekan surölen Sanctification och Consecration samt dubbel-IPAn Pliny the Elder (undrar om den kan bli mycket färskare än så här, den bästa dubbel-IPAn jag hittills druckit). Blind Pig IPA kommer inte långt efter med en sån härligt skön, grön humlekaraktär och inte heller saisonen som var en riktigt fräsch, somrig öl. Fem öl som jag är otroligt glad att ha fått chansen
att prova och garanterat kommer dricka igen (Pliny och Consecration ligger i resväskan för transport till Götet). De tre "sämsta" var i mina ögon Aud Blonde (intetsägande), O.V.L. Stout (bra smak till en början men med obefintlig kropp) samt Beer Esteam (bismaker som jag inte kommer överens med). Eller...dåliga var de ju inte, men inte så bra som resten.

Även Russian River IPA (smaskig men inte samma klass som Blind Pig), Damnation, Salvation och Perdition smakade bra i skuggan på uteserveringen. Till denna orgie i Russian River-öl åts en pizza som var riktigt bra, men inte i närheten av den underbara meat lovers-pizzan som intogs veckan innan på Canoe Brewpub i Victoria.

Jag skulle gärna ha stannat hela dagen och även nästa dag och druckit öl på puben, men efter knappt tre timmar på Russian River och ytterligare ett par halvpints av Consecration och Blind Pig var det dags att bege sig vidare till nästa anhalt.
En helnöjd Christer och till synes även en rätt så nöjd fru lämnar Santa Rosa för en stunds bilfärd till Petaluma och Lagunitas som skulle visa sig blev ytterligare en av höjdpunkerna på resan.

Om någon har vägarna förbi Santa Rosa, tveka inte att svänga in på 4th Street för att sitta ner en stund och njuta. Så mycket god öl. Kärlek. Tror nästan jag ska gå och öppna en Pliny och drömma mig bort.

lördag 11 juli 2009

Spinnakers Gastro Brewpub

Frun och jag tog i veckan bilen ner till Victoria på Vancouver Island, provinshuvudstad i British Columbia, för att hälsa på lite vänner. Min plan var även att besöka några av de bryggerier (Driftwood Brewery, Phillips Brewing, Lighthouse Brewing, Vancouver Island Brewing Co) och brewpubs (Spinnakers, Canoe, Swans) som finns i staden. Rätt imponerande med så många bryggeriställen i en stad av Göteborgs storlek. Lägg därtill en hel drös schyssta restauranger och pubar och en allmänt väldigt vacker stad så är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo.

Vi kom till Victoria i tisdags eftermiddag och mötte upp med våra vänner som precis slutat jobbet för dagen. Planen var att äta middag på Canoe Brewpub som tydligen skulle ha riktigt bra mat. Det var dock überfullt på Canoe så vi knatade istället vidare till Spinnakers som är beläget vid vattnet en kort promenad från centrum. Inne i puben/restaurangen ligger maltsäckar staplade längs väggarna, det är högt i tak och atmosfären är riktigt härlig. Vi skyndade oss snabbt ut på altanen mot vattnet där ett par bord var lediga.
Jag bestämde mig för husets val av 6 smakprov som för dagen bestod av tre real ale (Nut Brown Ale, Mount Tolmie Dark, ESB), Hefeweizen, IPA samt Blue Bridge DIPA.
Vår servitris hade dock inte full koll när hon presenterade ölen, Mount Tolmie blev till IPA och dubbel-IPAn blev en Mount Tolmie. Det var dock inte särskilt svårt att själv lista ut vilka glas som innehöll de sex olika ölen. Tråkigt bara om någon icke-ölnörd blir lurad och tror att "jäklar vilken god weissbier, härligt besk och en massa citrus, gräs och blommor i smaken. Den måste jag köpa en låda av."
Det blir inga långa recensioner av ölen utan endast en väldigt kort sammanfattning.
Samtliga tre real ales var bra, Nut Brown Alen stack ut lite extra med sköna toner av choklad och hasselnötter. Hefeweizen hade en riktigt skön doft och smakade ok. IPAn och dubbel-IPAn var ok sessionöl och funkade bra ihop med maten som bestod av lax, fiskkakor och musslor till förrätt och för min del hamburgare (jävlar vilken god burgare!) till varmrätt. Jag skulle nog dock vilja klassa ölen som Pale Ale respektive IPA även om alkolholhalten är för hög för detta, 7.1% och 8.5%. Det blev en pint till av IPAn innan det var dags att lämna Spinnakers som stängde klockan 11. Intryck: Genomgånde välgjorda öl, bra men utan några riktiga toppar som sticker ut, och än en gång riktigt, riktigt bra pubmat.

fredag 10 juli 2009

Diverse öl från British Columbia och lite annat som slank med

De senaste dagarna har spenderats med fru och vänner i Victoria på Vancouver Island. En del bryggeribesök, pubar, öl och annat kul har det blivit, återkommer till det senare. Passade på att köpa på mig lite lokala brygder dels för att dricka upp här, men också för att ta med mig hem och bjuda på. Har en känsla av att det kommer bli rätt många fynd i San Francisco nästa vecka också...
Kan i alla fall bjuda på en liten laguppställning av det jag köpte på the Island.
Black Toque India Dark Ale, Phillips Brewing
Berry Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery
Extra IPA, Swans Hotel/Buckerfield Brewery
Oatmeal Stout, Swans Hotel/Buckerfield Brewery
IPA, Fat Cat Brewery
Pompous Pompadour Porter, Fat Cat Brewery
Éphémére, Unibroue
Don de Dieu, Unibroue - Belgisk strong ale
Saltspring Porter, Gulf Island Brewery
Raspberry Porter, Tree Brewing
Surly Blonde, Phillips Brewing - Belgisk trippel

Innis & Gunn Canadian Cask Limited Edition (bryggd till Canada Day 2009) - Förväntar mig inte att den kommer vara god, köpte den mest för att det kändes kul.
Summer Honey Wheat Ale, Canoe Brewpub - Weissbier smaksatt med honung.
Longboat Chocolate Porter, Phillips Brewing
Maple Stout, Cannery Brewing - Stout smaksatt med lönnsirap.
Brother Barts, Driftwood Brewery - Belgisk Brown Ale
Crooked Coast Amber Ale, Driftwood Brewery
Garibaldi Honey Pale Ale, Howe Sound Brewing Co
Buckerfields Legacy Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery - Barley wine
Hop Rod Rye, Bear Republic (USA)
Fraoch Heather Ale, Williams Brothers (Skottland)
Ej med på bild: Framboise, Longwood Brewpub

Ja, det är väl bara att börja dricka och se vilka som är riktiga bottennapp och om det finns några höga toppar. Eftersom de flesta flaskorna är bombers har jag att göra i några dagar...

onsdag 1 juli 2009

Devils Elbow IPA

Tisdag eftermiddag i värmen och jag behöver något svalkande. Drar fram en 1-litersflaska Devils Elbow IPA från Howe Sound Brewing . Av någon anledning buteljerar de endast på litersflaskor vilket kan bli lite väl mycket om man ska dricka hela själv. Flaskorna har dock patentkork så det går ju faktiskt att sprida ut en flaska över två dagar om man känner för det.
Jag har tidigare druckit Father Johns Winter Ale från bryggeriet som ligger i Squamish ca 50 km norr om Vancouver. En kryddig julöl som jag gillade rätt mycket och tog med ett par flaskor hem av. 

OK, dags för lite Devils Elbow. En småtrevlig IPA som är klart drickbar men ingen riktig höjdare. Den har en rätt kraftig beska som lägger sig som ett lock i gommen, men tyvärr finns det inte så mycket som kan balansera humlebeskan. Lite för mycket smörkola. Blygsamma citrustoner i smak och doft. Överlag känns det här lite som en brittisk IPA som inte brukar min favorit. Jag dricker upp flaskan för att stilla min törst och sammanfattar. Helt okej, men inte så mycket mer.