Resultatet då? Jo, en inbjudande mörk öl med lite grums (kaffe, humlerester, jäst) i glaset efter upphällning, vackert brunt skum som dock lägger sig rätt snabbt. Doft av choklad, grillad korv och kaffe. I smaken är det kaffet som dominerar. Den rostade malten känns också tydligt. Jag hade hoppats på mer chokladtoner, men förhoppningsvis kommer det fram mer med lite lagring då kaffet får tid att lugna ner sig lite och ge utrymme till andra smaker som vill komma fram. Det som slår mig är att den är förrädiskt lättdrucken. En bomber försvann innan jag hann förstå det och rätt snart kände jag mig mer påverkad av alkoholen än jag ville. Ibland önskar jag faktiskt att alkoholen inte gör en så påverkad och smakavtrubbad för efter ett par alkoholstarka öl är det svårt att känna de subtila smakerna som kan göra ett öl (eller vin för den delen) helt fantastiskt.
Det blir nog till att dricka en Höstmörker varje vecka till hösten och vintern faktiskt är här. Eller kanske jag ska spara alla ett tag...Jag både hoppas och tror att det kommer vara som bäst om några månader, kanske kan vara värt att se till att ha gäng till jul.
Nästa bryggning blir nog en APA med kollegorna på jobbet som fått smaka ett par hembrygder och gärna vill lära sig mer om hur bryggning går till. En till imperial stout ska nog hinnas med i höst också, för Höstmörker ger definitivt mersmak!
