Mitt ölintresse började så smått under gymnasietiden i mitten av nittiotalet. Då fanns det inte i närheten av det utbud vi har i dag på Systembolaget och krogar och internets spridning där man lätt kan hitta likasinnande fanns inte på samma sätt som nu. Det var också under den här tiden diverse småbryggerier startade (t ex Slottskällans, Nynäshamn, Ahlafors och Kungsholmens Kvartersbryggeri som sedermera blev Nils Oscar) och eftersom jag kommer från Jämtland var det extra spännande när Jämtlands Bryggeri slog upp portarna 1996, startat av två entusiaster, en hotellägare och en grossist. Första produkten blev Jämtlands President som inte sålde så bra som man hoppats. Man insåg kanske att man inte skulle lyckas på egen hand för samma år anställdes bryggaren David Jones som fortfarande finns kvar på bryggeriet i Pilgrimstad. Han ändrade receptet på President och senare samma år kom även Pilgrim Ale. Från den stunden var jag frälst och jag kände mig stolt att vi hade så god öl som gjordes på hemmaplan. Under åren sedan dess har det många gånger druckits Pilgrim, Hell, Oatmeal Porter, Postiljon, Bärnsten, Julöl och annat från Jämtlands hemma hos mig. Jag gillade också 10-taggaren som bryggdes till bryggeriets 10-årsjubileum 2006 drack min sista flaska i slutet av förra året och kunde konstatera att det var tur att jag inte sparat fler. Den hade tappat mycket på ett par år.
Eftersom jag haft så många sköna stunder med Jämtlands öl var förväntningarna rätt höga när bryggeriet i höstas släppte två nya sorter, Oatmeal Bitter och India Pale Ale. Jävlar vad gott det ska bli, tänkte jag, och nu har de säkert tagit ut svängarna lite. Nej. Inte. Blev rätt besviken på båda två även om jag trots allt gillar Oatmeal Bittern till grillning. Kan nog funka i sommar. IPA:n dricker jag nog upp de tre flaskor jag har kvar och sen får det vara. Varför har de inte vågat ta i lite mer när de nu äntligen valde att släppa nya sorter? Kanske är det medvetet för att kunna tilltala den stora skaran som det trots allt är som fortarande helst dricker öl i halvlitersburkar som gärna kostar under 10 kronor och i princip struntar i hur det smakar, full blir man ju ändå? Vad vet jag? Nej, David Jones och ni andra på bryggeriet, nästa gång ni släpper nytt vill jag gärna se en dubbel-IPA med rejäl käftsmällsbeska, en stout svart som mörkaste natten, eller nåt annat som sticker ut lite.
Men jag gillar er trots allt ändå, jag är ju patriostisk jämtlänning, måhända i exil i Göteborg och jag köper fortfarande en hel del av främst Hell, Pilgrim, Bärnsten och julölen förstås som på egen hand eller tillsammans med mat ger mig sköna stunder. Men kanske kan JRA med sina slokhattar och högafflar demonstrera utanför bryggeriet för lite ny, spännande öl.
JAMTLAND JAMTLAND JAMT Å STÄNDUT!
tisdag 12 maj 2009
Jamtland, Jamtland, jamt å ständut!
Etiketter:
10-taggare,
Bärnsten,
Hell,
Jämtlands bryggeri,
Oatmeal Bitter,
Oatmeal porter,
Pilgrim,
Postiljon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med om att det behövs lite fler släpp ifrån Jämtlands.
SvaraRaderaTydligen måste de stänga ner en del av sin bryggning för att hinna med att brygga sina säsongsöl (jul och påsk) då systemet hade stora krav på volymer. Vet inte hur det ser ut idag, men påskölen fanns ju bara i beställningssortimentet i år. Kanske är det som så att det planeras något nytt som måste få plats?
Det var nästan lite poetiskt vackert skrivet det där Christer.
SvaraRaderaNostalgi är bra härligt.
Jämtlands, nja jag tycker väl inte det är ett jätteroligt bryggeri, men de ska väl ha cred för att ha varit pionjärer i Sverige.
Att deras IPA blev bara sådär kan ha berott på att de valt att göra den som en blandning av en brittisk och västkust-amerikansk. Men det blir ju inte särskilt roligt förrän man helt skippar det brittiska.
Ikväll ska jag dricka en Arboga Vårlager till räkorna. Den är faktiskt brygd på Jämtlands!
Nja Dempa, jag gillar nog fortfarande flera av Jämtlands öl och tycker överlag att de håller ganska bra och jämn klass, kanhända att jag inte är helt objektiv...
SvaraRaderaBryggeriet måste dock utvecklas för att hålla sig kvar i min bok och typ sedan millenieskiftet har det faktiskt inte hänt så mycket. Man kan lugnt säga att de lever på gamla meriter.
Deras ales är ju också av brittisk typ och vad jag förstått så är inte det riktigt din kopp te...
Det glas IPA jag drack doftade helt klart lurigt - lite gueuze. Infekterat. Drack dock nyss deras påsköl på fat, vilket var gott! De kan när det går rätt.
SvaraRaderaSom exil-jämte även jag så håller jag med i den nostalgiska hyllningen. Däremot blev jag besviken på oatmeal bittern och ännu mer besviken på IPAn. Hell är ju mer humlad än IPAn, t ex. De gamla håller däremot än, även om de inte är lika roliga som mycket annat som kommit sen de kom.
SvaraRaderaTillägg: Öppnade en IPA i går kväll...efter lite doftande och en klunk hamnade resten i slasken. Infektion. Fick bli en Brandmästare Andréns törstsläckare i stället. Gott.
SvaraRadera