Tillbaka från västerland

Hemma igen efter knappt fem hektiska veckor med sol, sommarvärme, varmare sommarvärme, ännu varmare sommarvärme, en väldig massa öl, några drinkar, tre fiskeresor, nya bekantskaper och lite annat skoj. Ska försöka pränta ner lite intryck närmsta veckan med hjälp av anteckningsblocket innan allt för mycket glöms bort.

Nu tänkte jag dock öppna en 90 min Imperial IPA som stått i kylen en stund....
...
...
...Gott!

Bud Light Lime. En styggelse.

Varför göra ett öl som detta? Jo, förmodligen för att det finns rätt så många människor som faktiskt tycker att det är "gott". Det förstår jag inte heller när det smakar som lättsockrat mineralvatten med tillsats av lime på flaska, typ ReaLime och någon konstig, obestämbar, kemisk bismak. Usch och fy. Detta verkade vara mångmiljonären Caseys favoritsommardryck och han hade köpt med sig tre lådor till vår fiskeresa till Bamfield på Vancouver Island. Han fick ha sina "öl" för sig själv efter jag och övriga reskamrater snällt smakat på det 4%-iga artificiella blasket.

Att sen BL Lime nära fryspunkten svalkade bra i magen i värmeböljan som för närvarande råder i British Columbia med temperaturer över 40 grader är en annan historia. Isvatten svalkar också och smakar dessutom bättre.

Invigning av Lagunitas bryggeripub

Lagunitas Brewing Company startades 1993 i det lilla samhället Lagunitas i Kalifornien av hembryggaren Tony Magee. Rätt snart var lokalerna för små och bryggeriet flyttades till den närbelägna staden Petaluma. Ungefär 16 år senare, i onsdags förra veckan, var det invigning för deras pub belägen vid bryggeriet. Av en ren slump var det just den dagen som jag planerat in att besöka bryggeriet och kanske få ett smakprov av något gott...

Frun och jag kom dit vid halv tre-tiden, en halvtimme för tidigt för den inbokade bryggerituren som skulle börja klockan tre. När jag efter ett snabbt toalettbesök satte mig ner för att vänta en stund började jag prata med en medelålders, väldigt sympatisk, ölintresserad man som höll på att skruva upp ett par neonskyltar. Naturligtvis handlade samtalet mest om...öl...oväntat. Efter en stunds diskussion om mikrobryggerier, Sverige, USA, Kanada, hembryggning, olika öltyper m m insåg jag att det var just Tony Magee som stod där och jobbade för att puben skulle öppna i dag. När alla skruvarna satt fast och skyltarna var uppe hällde han upp ett litet glas Cappucino Stout, en rätt trevlig stout med fin kaffesmak och även vanilj- och chokladtoner. Efter jag bara hunnit sniffa i glaset och knappt fått ner en enda droppe i strupen hällde han upp ytterligare ett glas och bjöd på. "Hop Stoopid, har du provat den?" Nej, det hade jag inte, men nu har jag det. En riktigt bra dubbel-IPA som jag dock inte gillar lika skarpt som några av de andra jag druckit. Det var dags att dricka upp och börja turen som var anledningen till att jag var här. Jag tackade för samtalet och ölen och följde med den lilla grupp som anslutit till mig och frun.

Innan rundturen skulle det tydligen bli ölprovning på andra våningen inne på bryggeriet. I en rätt så mysig bar som kändes sval och skön jämfört med sommarhettan ute serverades så rätt generösa glas av Pils, the Censored Ale, IPA, IPA Maximus, Imperial Red och A little Sumpin Sumpin. Som vanligt inga långa recensioner när det blir så många öl, men några korta reflektioner: Pilsen var helt ok, smakade bra efter en stund i solen, the Censored Ale (Copper Ale) var frisk, mycket rostad malt, men inte rikigt min stil. IPA:n, som för övrigt verkar vara den mest säljande IPA:n i Kalifornien var perfekt för att släcka törsten. Maximus var riktigt bra och jag gillar texten på flaskan, "This Hopped-up Monster has been known to remove enamel from ones teeth, but has pleasant aromas of burning tractor tires and flavors reminiscent of broccoli and kerosene. Doggone Good Beer." Låter som en dålig hembryggd. Så smakade det inte alls. Imperial Red som buteljerades dagen innan blev en av dagens favoriter, en otroligt härlig, grön humlearom, brunröd färg med liten skumkrona, smak av citrus, tallbarr, torkad frukt, karamell nybakat bröd. Avslutande A little Sumpin Sumpin med 50 % veteöl var fräsch och god, men veteölen kändes inte alls i en öl där humlen spelar ledmotiv.

Efter dessa sex öl var det dags för rundtur i det stora lilla bryggeriet mellan mäskkärl, lagringstunnor, buteljeringsanläggning m m. En intressant tur även om jag skulle önskat att damen som guidade oss runt kunde svara på lite fler av mina frågor. Det märktes att hon inte var någon direkt expert på

ölbryggning. En hel del spännande öl låg på lagring i tunnor mitt inne i bryggeriet.

Efter avslutad rundtur blev det en pint Cappucino Stout i den nya puben och ytterligare samtalande med Tony Magee och hans bryggarvänner samt lite poserande framför kameran med Tony innan vi satte oss i bilen för en biltur tillbaka till San Francisco. Hade gärna stannat där hela natten och druckit öl men då kanske jag fått börja leta ny fru...

Tack till Lagunitas för vänligheten och den goda ölen. Jag kan bara ge samma råd som till Russian River, besök om ni är i närheten!

Russian River Brewpub. Öl i världsklass. Kärlek.

Frun ställde snällt upp och körde hyrbil en dag från San Francisco för att transportera runt mig till lite schyssta ölställen. Första ölstoppet på vår mini-road trip var bryggeripuben hos Russian River Brewing Company i Santa Rosa, knappt 10 mil norr om San Francisco. Eftersom jag ville ha tid att prova så mycket som möjligt hängde vi på låset strax före öppningsdags klockan 11 och var de första att bli serverade öl denna varma onsdagmorgon.

Mindre samplers serverades och jag var inte sen med att beställa in samtliga öl som för tillfället fanns på fat vilket för dagen var:

Consecration

Damnation

Blind Pig IPA

Pliny the Elder

Salvation

Aud Blonde

Beer Esteam

Perdition

Sanctification

O.V.L Stout

Russian River IPA

samt en saison som jag inser att jag inte noterat namnet på...

Ett antal öl i absolut världsklass, några som var riktigt bra, ett par som var "bara" bra och ett fåtal som inte riktigt fick det att rycka till i mina kalsonger. Dagens tre favoriter, utan tvekan surölen Sanctification och Consecration samt dubbel-IPAn Pliny the Elder (undrar om den kan bli mycket färskare än så här, den bästa dubbel-IPAn jag hittills druckit). Blind Pig IPA kommer inte långt efter med en sån härligt skön, grön humlekaraktär och inte heller saisonen som var en riktigt fräsch, somrig öl. Fem öl som jag är otroligt glad att ha fått chansen

att prova och garanterat kommer dricka igen (Pliny och Consecration ligger i resväskan för transport till Götet). De tre "sämsta" var i mina ögon Aud Blonde (intetsägande), O.V.L. Stout (bra smak till en början men med obefintlig kropp) samt Beer Esteam (bismaker som jag inte kommer överens med). Eller...dåliga var de ju inte, men inte så bra som resten.

Även Russian River IPA (smaskig men inte samma klass som Blind Pig), Damnation, Salvation och Perdition smakade bra i skuggan på uteserveringen. Till denna orgie i Russian River-öl åts en pizza som var riktigt bra, men inte i närheten av den underbara meat lovers-pizzan som intogs veckan innan på Canoe Brewpub i Victoria.

Jag skulle gärna ha stannat hela dagen och även nästa dag och druckit öl på puben, men efter knappt tre timmar på Russian River och ytterligare ett par halvpints av Consecration och Blind Pig var det dags att bege sig vidare till nästa anhalt.

En helnöjd Christer och till synes även en rätt så nöjd fru lämnar Santa Rosa för en stunds bilfärd till Petaluma och Lagunitas som skulle visa sig blev ytterligare en av höjdpunkerna på resan.

Om någon har vägarna förbi Santa Rosa, tveka inte att svänga in på 4th Street för att sitta ner en stund och njuta. Så mycket god öl. Kärlek. Tror nästan jag ska gå och öppna en Pliny och drömma mig bort.

Spinnakers Gastro Brewpub

Frun och jag tog i veckan bilen ner till Victoria på Vancouver Island, provinshuvudstad i British Columbia, för att hälsa på lite vänner. Min plan var även att besöka några av de bryggerier (Driftwood Brewery, Phillips Brewing, Lighthouse Brewing, Vancouver Island Brewing Co) och brewpubs (Spinnakers, Canoe, Swans) som finns i staden. Rätt imponerande med så många bryggeriställen i en stad av Göteborgs storlek. Lägg därtill en hel drös schyssta restauranger och pubar och en allmänt väldigt vacker stad så är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo.

Vi kom till Victoria i tisdags eftermiddag och mötte upp med våra vänner som precis slutat jobbet för dagen. Planen var att äta middag på Canoe Brewpub som tydligen skulle ha riktigt bra mat. Det var dock überfullt på Canoe så vi knatade istället vidare till Spinnakers som är beläget vid vattnet en kort promenad från centrum. Inne i puben/restaurangen ligger maltsäckar staplade längs väggarna, det är högt i tak och atmosfären är riktigt härlig. Vi skyndade oss snabbt ut på altanen mot vattnet där ett par bord var lediga.

Jag bestämde mig för husets val av 6 smakprov som för dagen bestod av tre real ale (Nut Brown Ale, Mount Tolmie Dark, ESB), Hefeweizen, IPA samt Blue Bridge DIPA.

Vår servitris hade dock inte full koll när hon presenterade ölen, Mount Tolmie blev till IPA och dubbel-IPAn blev en Mount Tolmie. Det var dock inte särskilt svårt att själv lista ut vilka glas som innehöll de sex olika ölen. Tråkigt bara om någon icke-ölnörd blir lurad och tror att "jäklar vilken god weissbier, härligt besk och en massa citrus, gräs och blommor i smaken. Den måste jag köpa en låda av."

Det blir inga långa recensioner av ölen utan endast en väldigt kort sammanfattning.

Samtliga tre real ales var bra, Nut Brown Alen stack ut lite extra med sköna toner av choklad och hasselnötter. Hefeweizen hade en riktigt skön doft och smakade ok. IPAn och dubbel-IPAn var ok sessionöl och funkade bra ihop med maten som bestod av lax, fiskkakor och musslor till förrätt och för min del hamburgare (jävlar vilken god burgare!) till varmrätt. Jag skulle nog dock vilja klassa ölen som Pale Ale respektive IPA även om alkolholhalten är för hög för detta, 7.1% och 8.5%. Det blev en pint till av IPAn innan det var dags att lämna Spinnakers som stängde klockan 11. Intryck: Genomgånde välgjorda öl, bra men utan några riktiga toppar som sticker ut, och än en gång riktigt, riktigt bra pubmat.

Diverse öl från British Columbia och lite annat som slank med

De senaste dagarna har spenderats med fru och vänner i Victoria på Vancouver Island. En del bryggeribesök, pubar, öl och annat kul har det blivit, återkommer till det senare. Passade på att köpa på mig lite lokala brygder dels för att dricka upp här, men också för att ta med mig hem och bjuda på. Har en känsla av att det kommer bli rätt många fynd i San Francisco nästa vecka också...

Kan i alla fall bjuda på en liten laguppställning av det jag köpte på the Island.

Black Toque India Dark Ale, Phillips Brewing

Berry Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

Extra IPA, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

Oatmeal Stout, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

IPA, Fat Cat Brewery

Pompous Pompadour Porter, Fat Cat Brewery

Éphémére, Unibroue

Don de Dieu, Unibroue - Belgisk strong ale

Saltspring Porter, Gulf Island Brewery

Raspberry Porter, Tree Brewing

Surly Blonde, Phillips Brewing - Belgisk trippel

Innis & Gunn Canadian Cask Limited Edition (bryggd till Canada Day 2009) - Förväntar mig inte att den kommer vara god, köpte den mest för att det kändes kul.

Summer Honey Wheat Ale, Canoe Brewpub - Weissbier smaksatt med honung.

Longboat Chocolate Porter, Phillips Brewing

Maple Stout, Cannery Brewing - Stout smaksatt med lönnsirap.

Brother Barts, Driftwood Brewery - Belgisk Brown Ale

Crooked Coast Amber Ale, Driftwood Brewery

Garibaldi Honey Pale Ale, Howe Sound Brewing Co

Buckerfields Legacy Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery - Barley wine

Hop Rod Rye, Bear Republic (USA)

Fraoch Heather Ale, Williams Brothers (Skottland)

Ej med på bild: Framboise, Longwood Brewpub

Ja, det är väl bara att börja dricka och se vilka som är riktiga bottennapp och om det finns några höga toppar. Eftersom de flesta flaskorna är bombers har jag att göra i några dagar...

Devils Elbow IPA

Tisdag eftermiddag i värmen och jag behöver något svalkande. Drar fram en 1-litersflaska Devils Elbow IPA från Howe Sound Brewing . Av någon anledning buteljerar de endast på litersflaskor vilket kan bli lite väl mycket om man ska dricka hela själv. Flaskorna har dock patentkork så det går ju faktiskt att sprida ut en flaska över två dagar om man känner för det.

Jag har tidigare druckit Father Johns Winter Ale från bryggeriet som ligger i Squamish ca 50 km norr om Vancouver. En kryddig julöl som jag gillade rätt mycket och tog med ett par flaskor hem av. 

OK, dags för lite Devils Elbow. En småtrevlig IPA som är klart drickbar men ingen riktig höjdare. Den har en rätt kraftig beska som lägger sig som ett lock i gommen, men tyvärr finns det inte så mycket som kan balansera humlebeskan. Lite för mycket smörkola. Blygsamma citrustoner i smak och doft. Överlag känns det här lite som en brittisk IPA som inte brukar min favorit. Jag dricker upp flaskan för att stilla min törst och sammanfattar. Helt okej, men inte så mycket mer.  

Cannery Brewing Blackberry Porter

Kom för ett par dagar sedan fram till svärföräldrarna i Powell River, en liten stad på västkusten strax norr om Vancouver i västra Kanada. Det har sedan jag kom hit i ölväg inte konsumerats så mycket mer spännande än kanadensisk pisslager, något bättre än Budweiser och Coors från USA, men inte särskilt mycket.

I dag efter en tur med kajaken och underhållande av fruns brorsdöttrar var det dock dags för en ny bekantskap, Blackberry Porter från Cannery Brewing. En porter på 6,5 % smaksatt med björnbär, låter på förhand rätt spännande. 

Ölen är mörkbrun med lite rött i kanterna, vacker ljust brun skumkrona. Doftar rostad malt, choklad och rätt mycket björnbär. Något orolig blir jag eftersom jag är rädd för att björnbären gör att det kommer smaka för sött och sliskigt. Men nej, där har jag fel. Det här är intressant, annorlunda och faktiskt rätt gott! Smaken och sötman från bären passar riktigt bra ihop med den rätt så robusta portern där de mörkt rostade maltsorterna ger ölen en fin bränd ton. Choklad och mörkrostat kaffe finns, och jag känner att jag blir glad sittandes i skuggan på altanen och bombern tar slut alldeles för snabbt. Kul! Definitivt en kandidat för resväskan.

Inte gör det heller saken sämre att ölen dricks på svärföräldrarnas altan alldeles vid havet en vacker sommardag. Kolibris flyger runt bara någon meter från huvudet, majestätiska vithövdade havsörnar håller sig högre när de inte gör utfall ner mot vattnet för att fånga fisk. Utsikten är minst sagt spännande. Det kommer nog provas ett antal nya öl i skuggan på altanen de kommande fyra veckorna.

Gå på pub i Göteborg midsommarafton? Nej.

Bror tillsammans med kompisar var i Göteborg och hälsade på i helgen, primärt för att vi skulle gå på Ullevi och lyssna på AC/DC på söndagen. I fredags hade vi tänkt dra oss ut till skärgården men valde på grund av det ostabila vädret att inta midsommarmaten hemma i lägenheten. Efter middag med hembryggd IPA och Champagne Jacquart brut rosé samt lite efterföljande öl och whisky bestämde vi oss för att se om Göteborg kan erbjuda några schyssta pubar en midsommaraftonskväll. Med tanke på hur dött det sägs ska vara i Göteborg under denna helg var väl förväntningarna inte så höga, men nåt halvschysst ställe måste väl vara öppet?!

Javisst, efter en rätt skön promenad på en knapp timme kunde vi konstatera att följande krogar i hemmets närhet höll öppet: Cross Kitchen på Linnégatan, Galliano vid Masthuggstorget samt Stars N Bars vid Järntorget. Något som kändes lockande? Nej. Även strippklubbarna på Andra Långgatan höll öppet. Lockade inte heller. Fick bli hemgång i stället och lite avslutande gott innan sängen lockade oväntat tidigt.

Lördagen spenderades ute på Styrsö med strålande sol och goda drycker. Senare på kvällen drog vi oss ner till Bishops Arms Järntorget och jag blev riktigt glad när jag såg att Anchors Old Foghorn samt Mikkellers Monks Elixir fanns på fat. Ja, fanns på fat visade det sig. De var båda alldeles nyss tömda... Fick bli lite annat gott i stället.

Kort om konserten med AC/DC: Största behållningen, defintivt Angus Young. Imponerande att gubben kan inleda i ett tempo högre än en påtänd duracellkanin för att sedan bara öka takten under två timmars tid. Respekt. I övrigt som förväntat. Förutsägbart. Tacky. Skitbra!

Ilias Princess Ale

För fem dagar sedan buteljerade jag knappt 20 liter IPA. Eftersom jag lovat att bjuda på lite hembryggt till midsommar och förråden är tomma på gamla brygder kunde jag antingen säga tyvärr, det blir "bara" köpeöl till sillen, eller bjuda på IPAn som egentligen inte är klar. Om jag ens ska fundera på hembrygden måste jag ju i alla fall prova den innan för att se om den överhuvudtaget är drickbar.
Jag blir förvånad när jag häller upp ölen och den redan efter fem dagars flaskjäsning presenterar en riktigt inbjudande skumkrona som hänger kvar länge innan den så sakteliga börjar sjunka undan och lämnar spår efter sig på glaset. Doften känns fräsch, lätta karamelltoner och Cascadehumlen presenterar sig snällt....och någon övrig recension tänkte jag inte ta här och nu, dels för att det alltid är svårt att recensera sin egen öl och dels för att jag tycker den här bör ligga i några veckor till innan konsumtion. Jag kan dock konstatera att den här ölen blev ungefär som jag tänkt mig, en lättdrucken, somrig öl med karaktär som kanske kan fungera som inkörsport till lite roligare saker för de av mina vänner och kollegor som fortfarande i princip tror att man bara kan dricka lager på burk.

Den var så lättdrucken så den slank ner snabbt, tror bestämt att jag får ta en till för att vara säker på att den är OK ;-)

Och ja, jag tänker nog bjuda på några flaskor till sillen i morgon. Sen tar jag med några till Kanada för att bjuda Ilias föräldrar (Ilia själv får som mest lukta på kapsylen eftersom hon är bara 5 år gammal) och mina svärföräldrar. Resten får ligga i källaren tills jag kommer hem igen i slutet av juli och då kanske jag kan komma med en någorlunda rättvis recension. Då är det kanske också läge för ett första smakprov av Höstmörker, en Imperial Stout för de kalla och regniga göteborgskvällarna.

En hektisk lördag...

I lördags var det som bekant sommarölsträff med Amylase och svenska hembryggarföreningen. 31 olika brygder som generellt höll hög klass med några toppar som var bättre än resten och ett par lite sämre (av de dryga femtontal som jag provade). Den mycket trevliga sammankomsten slog upp portarna klockan ett, men innan det hann jag faktiskt uträtta en hel del...
Strax efter klockan 5 på morgonen befann jag mig på jobbet. Inte för att jobba, utan för att brygga lite höst/vinteröl. Anledningen till att jag släpat malt, kastruller och annan utrustning hemifrån är att vi på jobbet har ett källarförråd som håller konstant ca 19 grader, medan det hemma i lägenheten kan bli en bra bit över 25 om värmeböljan slår till. Sista bryggningen innan sommarlov var tanken, i och med det tänkte jag ta en liten skåprensning. Så...jag mäskade in en härlig blandning av pilsnermalt, pale alemalt, chokladmalt, ljus och mörkare karamellmalt, hemrostade havregryn, rostat korn samt en slatt puffat vete som låg kvar i en låda. Hade tänkt ha med lite svartmalt också, men hittade den inte när det var dags för bryggning. Det fick gå ändå och medan mäsken stod och gottade till sig klämde jag in en buteljering av senaste brygden: Ilias Princess Ale. En IPA på 6%, OG 1060, IBU 55, humlad med Chinook, Centennial och Cascade. Den smakade riktigt lovande för att bli det som var tänkt, en läskande sommaröl som jag tänkt bjuda lite "burklagerdrickare" på. Ilia är för övrigt frugans femåriga brorsdotter som älskar rosa över alla andra färger och som även är med på etiketten.Tillbaka till skåprensbryggningen och dags för lakning. Första gången jag bryggde med havre och naturligtvis satte lakningen satte igen ett par gånger innan det blev bra snurr och jag kände att det skulle nog bli svårt att hinna till sommarölsträffen vid öppningsdags klockan ett. Jag har dock märkt en gång tidigare att tidspress och ölbryggning inte är någon bra kombination (ju mer man stressar desto mer verkar gå galet) så därför tog jag det lugnt och fint, sommarölsträffen skulle ju faktiskt hålla på hela eftermiddagen.
När väl lakningen var klar efter en lång väntan (lakade ut totalt 22 liter) gick det riktigt snabbt att få igång koket på jobbets nya induktionshäll. Hemma i lägenheten går det bra mycket långsammare! Efter totalt ca 75 min kokning med tillsats av humle (Northern Brewer, Chinook och EKG), choklad och kaffe, kylning, mätning (OG 1084), smakprov, och tillsättande av jäst (Wyeasts American Ale II, tagen från Ilias Princess Ale som buteljerades innan) fick det bli en snabbstädning, rask promenad hem, snabbducsch, klockan halv ett och jag insåg att jag inte ätit frukost ännu trots att jag steg upp för över sju timmar sedan.

Det var kanske bäst att äta något innan det var dags att cykla iväg för att prova en massa god, hembryggd öl. Fem minuter och ett par mackor senare satt jag på cykeln med ett äpple i handen. Kom till sommarölsträffen vid halv två och hade gott om tid att prova det som lät intressant både en och två gånger.

Dagen och kvällen fortsatte med mycket öl och gott sällskap (eller var det tvärtom?...) in på småtimmarna, men mer om det en annan gång...

Och skåprensningsölen tror jag kan bli en bra stout/imperial stout för de blåsiga, regniga göteborgshöstkvällarna som det brukar bli en hel del av.

Budweiser Battle: 3,5% vs 5,0%

Dags för en kamp på liv och död mellan lillebror och storebror Bud från megabryggerikoncernen Anheuser-Busch InBev. Hur ska det gå när dessa två tungviktare drabbar samman en regnig torsdagkväll i juni? För att göra det ännu mer spännande får dessutom Bud och Bud ytterligare en motståndare i form av Ramlösa Original som kvalat in genom ett Wild Card. Inget mer struntprat, utan direkt över till den spännande tävlingen.
Utseende: Ramlösa tappar direkt från start när den inte lyckas prestera minsta tillstymmelse till skum, samtidigt som Bud och Bud lyckas presentera en rätt inbjudande, ljusvit skumkrona och det är faktiskt lillebror Bud som presterar bäst här. Det är dock inte av typen härligt skum som hänger kvar i glaset i vad som kan kännas som en evighet. Nej, rätt snabbt är allt det fina skummet borta och kvar i glasen ligger något som mest ser ut som...diskvatten eller nåt. Med allt skum borta är det nog trots allt Ramlösa som ser mest inbjudande ut, med klara speglingar av omgivningen i glaset. 1 poäng till Ramlösa
Doft: Ramlösa doftar helt oväntat inte särskilt mycket. Känns fräscht om man gillar kolsyrat vatten. Lillebror Bud är inte särkilt mycket mer spännande, lätta majstoner tycker jag mig känna, bryggs den här ölen med majs? Tillägg: Om jag hade läst på flaskan skulle jag sett att den bryggs med ris, inte majs. Storebror Bud har en lätt, lätt, lätt (om man har lite fantasi) citruston, lite alkohol finns också i doften. Doften är faktiskt lite mer spännande än hos Ramlösa. 1 poäng till storebror Bud.
Smak: Lillebror Bud smakar nästan som vatten, med förbundna ögon hade jag nog knappt känt att det var öl jag drack. Smakar faktiskt nästan vattnigare än Ramlösa. Storebror Bud har faktiskt något (igen, om man har lite fantasi) som påminner om smak av öl. Eftersom det är ölprovning och Ramlösa slank in på ett bananskal är det storebror Bud som tar hem poängen.

Helhetsintryck: Ja, Ramlösa håller vad den lovar, "kolsyrat naturligt mineralvatten", medan Budflaskorna (det enda som skiljer etiketterna är datummärkningen samt att det på den ena står ALK. 3.5% VOL och på den andra ALK. 5.0% VOL) stolt proklamerar "FRESH BEER TASTES BETTER, At Budweiser, our freshness policy is for consumers to enjoy our beer within 110 days from packaging. Along with our born on dating, this means you can experience the clean, crisp, refreshingly different, brewery fresh taste of Budweiser at its finest". Ja tack för den, hade det varit en humlebomb är jag mer än beredd att hålla med, men fan vet om inte både lillebror och storebror Bud kunde må bra av att ligga ett tag på flaska och utveckla lite felsmaker. Det kan ju inte vara sämre än inga smaker. Minuspoäng till Bud och Bud för den osanna texten.

Man kan väl sammanfatta det som att det blir dött lopp mellan Ramlösa och Bud den äldre i denna lilla öltävling. Rätt bra jobbat av en flaska mineralvatten faktiskt! Jag skyndar mig och häller ut det av diskvattnet som finns kvar i glasen och ersätter det med Sierra Nevadas ESB för att skölja munnen och oj vilken smakbomb det är i jämförelse med Bud och Bud!

Folköl från Jämtlands

Det verkar bli fler och fler av våra svenska bryggerier som brygger alkoholsvagt för försäljning i dagvaruhandeln. Även Jämtlands Bryggeri hakar på och brygger för första gången sedan starten -96 folköl kommersiellt. Jag hoppas att Jämtlands President 3,5 % är lite mer intressant än sin alkoholstarkare namne. Blir till att prova nästa gång jag åker hemöver till Jämtland.

Öltips i San Francisco?

Sommar och semester är snart här. Om tre veckor drar jag västerut för att spendera fem veckor i företrädesvis sydvästra Kanada, med en del rundturer i British Columbia, mer om det senare. Det blir även en sväng till San Francisco och möjligen Seattle.

Jag har så smått börjat planera mitt SF-besök och av någon outgrundlig anledning verkar det bli väldigt många ölrelaterade aktiviteter. Får se om frugan tycker det är bra eller anus...
Två bryggeri-/bryggeripubsbesök har jag spikat än så länge, Russian River Brewing i Santa Rosa och Lagunitas i Petaluma. Först och främst är det bryggeripuben på Russian River som lockar med sitt härliga fatutbud, sen ligger Lagunitas längs Highway 101 på väg dit från San Francisco. Eftersom det nog blir en del öldrickande (...) är hyrbil uteslutet så det får nog bli buss till Santa Rosa. Kollektivtrafiken i Nordamerika är väl rent allmänt inte den bästa som finns i världen och inte heller mellan dessa städer verkar det vara särskilt smidigt att ta sig. Nästan 3 timmar tar de knappt 10 milen, en snittfart på cirka 30 km/h, nästan så att en snabb kenyan skulle kunna hålla jämna steg med bussen en bra stund. Det gäller att starta tidigt så man hänger på låset när puben öppnar kl 11... Ska undersöka om det finns möjlighet till en rundvandring i bryggeriet också.

Men det var ju inte egentligen de planerade aktiviteterna jag ville berätta om i det här inlägget. Nej, jag behöver hjälp, tips på pubar, bryggerier och ölaffärer som är värda att besöka i San Francisco. Finns något som är direkt dåligt så jag kan stryka det från min växande lista på "saker som finns"? Någon som varit där och kan tipsa om några guldkorn? Och skulle någon ha tips på spännande saker att göra i San Francisco som inte innefattar att dofta på och dricka öl tar jag gärna emot dessa. Frugan måste ju blidkas med något...

Soutern Tier Choklat

Jag tycker den är så smaskig när jag är på godishumör. Choklad, choklad, choklad....mmm...
Tyvärr har jag druckit upp de fyra flaskor jag sparade åt mig själv vid senaste privatimporten. Två flaskor står dock kvar hemma, reserverade åt Carl. Vi får se om jag kan motstå chokladsuget när det kommer...