Port Brewing Hop 15 från privatimport

Var för en stund sedan förbi systembolaget och hämtade en beställd låda Hop 15. Buteljerad för bra precis fem månader sedan. Innebär det då att den är humletrött och tråkig?

Nej, inte alls! Har hällt upp ett glas och sitter och njuter. Kanske inte riktigt lika humlig i doften som helt färsk, men det tar den igen i den fylliga smaken och härliga beskan. Kan tänka mig att den här kommer vara riktigt god även om ett år då den känns lite som ett amerikansk barleywine i sin maltiga kropp. Min rekommendation är att köpa en låda om Brill fortfarande har några kvar.

Fräsch öl med gammal malt?

Den gångna helgen var det som många säkert vet SM i hembryggning. Själv hade jag inte tänkt ställa upp med några öl i år, helt enkelt för att jag knappt bryggt något sedan min son Charlie Frosti föddes i augusti. I slutet av mars rensade jag dock i förrådet och hittade några gamla bortglömda humlepåsar (100 g vardera av Motueka, Riwaka och Nelson Sauvin) samt några öppnade påsar med krossad malt (pale alemalt krossad i april 2010, pilsnermalt krossad i mars 2010 och vetemalt krossad i juni 2009). Instinktivt tänkte jag först kasta bort dessa gamla maltrester, men ändrade mig snabbt och beslutade mig för att brygga en öl med de stackars bortglömda ingredienserna. Jag förväntade mig inte att det skulle bli något bra av det, med så pass gammal krossad malt som legat i ett förråd där temperaturen varierar mellan minusgrader och +30 grader. Det borde väl på något sätt slå igenom som oxidation eller andra felsmaker. Eller?
En IPA blev det, Charlie Frosti #2, eftersom det är den andra ölen jag bryggt med min son (den första var med på Amylases sensommarölsträff förra året och fick ett bra mottagande där).
Efter bryggning, jäsning, torrhumling, flasktapning och kolsyrejäsning var det med förvåning jag provade den första flaskan. Resultatet hade blivit en ljus, torr, krispig, fräsch, törstsläckar-ipa med en mjuk beska. Riktigt gott. Inte ett endaste spår av gammal malt. Hmm. Fick mig att lite omvärdera hur "färsk" malt man alla gånger behöver ha i sina brygder. Kanske skulle resultatet blivit ett annat om jag bryggt en annan öltyp. Jag vet inte.

Jag skickade för skojs skull in de obligatoriska fem flaskorna till SM:s domartävling och i dag kom domarprotokollet med posten. Domarna verkar ha haft ungefär samma uppfattning som jag. Ölet har av samtliga domare klassats som mycket bra, med mestadels positiva omdömen som "mycket ananas i doften, blommig och fruktig", "fräscht öl", "blommigt humlig", "mycket intressant öl", "härligt skarp terpentindoft" (hmm...är detta positivt?), "bra ipa". Inte en endaste kommentar om någon gammal, oxiderad, ofräsch malt. Kul och för mig lite oväntat.

Två av domarna tycker ölen är för ljus för stilen, något jag håller med om, det är bara att jag gillar mina ipor ljusa. En domare vill ha mer smakhumle. För fyra veckor sedan skulle jag inte alls hållit med där. Nu gör jag det. Charlie Frosti #2 lider av samma problem som flertalet av mina välhumlade öl; doft och smakhumlen klingar snabbt av kraftigt. En flaska 2 veckor efter flasktappning är något helt annat än en flaska från samma batch bara ett par veckor senare och jag vet inte vad jag ska göra för att få ölen att "hålla" längre. Jag drack precis en flaska, en av de sista (bara tre kvar nu). Jag tycker fortfarande att det är en bra, god, öl. Men bara för 2-3 veckor sedan var den så mycket bättre. Ja, ja. Lösningen för mig kanske är att brygga riktigt små batcher av mina IPA och DIPA, 5-10 liter, så att de tar slut snabbt. Men är det gott vill man ju gärna kunna ha ett gäng flaskor i kylen ett tag...

Bryggeriet Djævlebryg Mareridt

En rököl jäst med bland annat brettanomyces. Hmm...kan det vara något. Känns på förhand som att antingen är det en annorlunda, helt underbar öl, eller å är det ett riktigt magplask till dryck som inte alls fungerar.

Den ser i alla fall rätt vacker ut i glaset, lite grann som utspädd nyponsoppa, med ett inbjudande skum. Det första jag tänker på när jag lägger näsan i skummet är hur kläderna doftade dagen efter jag lekte med majbrasor i min barndom, rätt kraftig skogsbrand. Den tunga rökdoften dämpas dock snabbt och lägger sig i bakgrunden som en lätt pyrande grillbrasa. Den dämpade rökdoften lämnar i stället plats för citrus och en kryddighet som jag inte riktigt kan sätta ord på. En rätt inbjudande doft. Spännande!
Aggresiva kolsyrebubblor attackerar gommen. Smaken är lätt rök, tjära, gräs, citrus. Den känns på något sätt både söt och champagnetorr på samma gång, sträv på tungan, med en beska som sakta växer i munnen. Den lätt pyrande grillbrasan får då och då extra syre och förvandlas snabbt till ett fullstort bål, men lika snabbt släcks elden igen. Jag känner mig lätt vilse när min första reaktion är "usch", men direkt därefter "mmm, det här var ju rätt gott". Det tar en stund innan jag bestämmer mig för att det nog smakar rätt gott trots allt.

Ölets främsta kvalitet är nog djupet i de olika dofterna och smakerna, som hela tiden förändras där röken i ena stunden sjunger solo innan kören med citrus, gräs, peppar, jäst med flera tar över. Ändå lyfter inte ölen hela vägen fram till underbar, utan blir i mina ögon BARA bra, en överraskande lätt och fräsch dryck som jag mycket väl kan tänka mig ute på den nya balkongen när solen försvinner bakom takåsarna.

Årets första picnick med Lou Pepe

Efter sista arbetsdagen på sex månader mötte jag i fredags upp fru och barn i gräset för årets första picnick. Varm försommarsol och svalkande Cantillon kändes inte helt fel kan jag lova.

Kvalitetsmat med lokal öl i Östersund

Var "hem" till Jämtland en sväng i påsk för att hälsa på mor och far. Påskhelgen bjöd på en massa gott, främst i form av öl, men även en del god mat slank ner mellan ölen.
Bland annat blev det middag ute på påskafton, på en restaurang jag gärna rekommenderar:

Restaurang Arctura, belägen på toppen av en gigantisk termos, med panoramautsikt över Östersund, Frösön och stora delar av Storsjöbygden. Jag har väl varit lite skeptisk till den här restaurangen efter att ha hört en del mindre bra om maten. De bytte dock för en tid sedan kock, något som enligt min mor fick fart på stället, maten skulle nu matcha utsikten, vilket inte är helt lätt. Mina förhoppningar höjdes ytterligare när jag studerade den korta menyn (3 förrätter, 4 varmrätter och 4 desserter) och snabbt konstaterade att jag gärna ville prova samtliga rätter.

Till förrätt föll valet på Carpaccio av reninnanlår med hjorton, friterad persilja, smörstekt surdegsbröd och camembert. En sann fröjd för både öga och gom. Det blev ett riktigt fyrverkeri av subtila smaker i munnen där de olika komponenterna visade sig i olika lager. Vackert parad med en lokal öl som jag inte hört talas om innan, Vildmarkslager från Jämtlands Bryggeri, en fruktig, fräsch modern lager med lite typiska Jämtlands-smöriga toner. Gott!
När ölen var slut och tallriken i det närmsta skinande ren beställdes en flaska Hell in för att drickas till varmrätten, Honungs- och senapskryddad lammytterfilé med blomkålspuré, rödvinssås och mandelpotatis. Köttet som beställts in medium rare var både tillagat och kryddat perfekt, tillbehören precis rätt för att komplettera köttet och lyfta rätten till en riktigt hög nivå. Faktiskt en av de bättre lammrätterna jag ätit sedan ett besök på Apotek i Reykjavik för sju år sedan (en middag som för övrigt var en sagolik upplevelse)

Som söt avrundning valdes Kall soppa på rabarber och jordgubbar med vit chokladmousse och mandelskorpor. Simpelt men ack så gott.

Med både nöjd mage och knopp lämnade jag så toppen av termosen med ett leende på läpparna, fast besluten att besöka etablissemanget igen för att se vad som då bjuds på menyn.

Lokala råvaror, en liten meny som ofta byts, hög kvalitet på maten, goda drycker, humana priser och en utsikt som få restauranger kan skryta med gör att jag skulle besöka stället regelbundet om jag nu råkade bo lite närmare...

Vit helg i Köpenhamn

Inte vit i meningen alkoholfri, utan på grund av det härligt vintriga snöandet som på pågick i princip hela helgen, med ett kortare avbrott under söndag förmiddag. Jag hade lyckats dra på mig en förkylning innan och var på grund av det inte så överdrivet pigg på att jaga runt staden för att dricka öl hela helgen. Det blev dock ett fredagsbesök på Nörrebro Bryghus där Crooked Moon-Sören försökte brygga öl samtidigt som en grupp med ett 30-tal, tomteutklädda, till synes helt ointresserade, människor var inbokade på ett bryggeribesök med provsmakning. Tomtarna måste ha haft ett pressat schema, för jag tror nog aldrig jag sett en provsmakning gå så fort och med så många fulla glas kvar när de kvickt tomtade iväg ut i snöstormen, inte trippandes lätt på tårna, men med bestämda kliv. Sören såg väl sådär smått road ut och verkade mest tycka att de utklädda tomtarna var i vägen. En god burgare och några dito öl blev det för egen del.

I ölväg blev det sedan en rätt så lugn helg, med lite Nörrebro-öl från rummets minibar och lite sippande i hotellobbyn. Naturligtvis fyllde jag även säcken med lite gott från Ölbutikken och svängde in en tur till det äldre paret på Barley Wine.

Summerat en väldigt trevlig miniresa, första familjesemestern dessutom. Lite träning inför långsemester i Kanade över jul samt San Francisco Beer Week i februari dit även frun och lille Charlie följer med.

Någon som kan skiljas från en flaska Idjit?

Jag hade tänkt köpa några flaskor av Dugges Idjit! när den släpptes på Systembolaget för ett par veckor sedan. Satt på jobbet på måndag morgon och inväntade att klockan skulle närma sig 10 för att bege mig till Nordstan. Blev i stället akut sjuk, fick snabbt bege mig hem och krypa i säng där jag låg med feberfrossa och öppna spjäll i flera kroppsöppningar. När jag tisdag eftermiddag började kunna röra på mig igen fanns ingen Idjit kvar i butiken, varudepån var tömd och jag stod där, frusen, med darriga ben och utan öl.

Finns det någon vänlig själ därute som har en flaska för mycket och väldigt gärna vill bli av med den? Jag hade tänkt ta med den till Kanada som en gåva till en ölnörd på den kanadensiska västkusten. Nån god kanadensisk öl kan fås tillbaka för besväret.

Ocean Ljusa, kass flaska

Folkölen Ocean Ljusa från Oceanbryggeriet har blivit något av en ny favorit som vardagsdryck. Jag dricker den gärna till maten eller i ensam majestät till en fotbollsmatch på TV. Tycker att den är riktigt god och den låga alkoholhalten gör att den åker fram rätt ofta när jag vill ha något lättare.

I går fick dock större delen av flaskan för första gången stifta bekantskap med Herr Slask. Om jag inte är helt fel ute har jag för mig att Oceanbryggeriet filtrerar sina öl. Just denna flaska hade dock en hel del skit i botten, som grumlades upp snabbt när kapsylen åkte av och ölen betedde sig likt en vild belgare och gärna ville ut på köksbordet. Flaskan var märkt bäst före 2011-03-15. Någon annan som märkt något liknande? Sen kan det ju vara så att just den här flaskan inte var riktigt ren och har lyckats infektera ölen efter buteljering. Var tvungen att snabbt öppna en ny flaska och den var precis så som jag vant mig att Ocean Ljusa är, en skön humleprofil och med oväntat stor kropp.

O'Connors Irish Pub i Uppsala - En riktig pärla!

Hälsade på min bror i Uppsala för några veckor sedan. Han grymtade innan kort om en pub i centrum som shapat upp sig rejält vad det gäller ölutbud och allmän stämning i lokalen. Visst tänkte jag, kollade med min kollega som är uppvuxen i Uppsala. När jag nämnde O'Connors var det inte riktigt en ölnördspub jag fick som reaktion från honom. Snarare ett rätt sunkigt ölhak. Dock hade han inte varit där på några år och saker kan väl alltid ändras till det bättre, eller?

Lite förhoppningar fick jag efter att ha gått igenom den aktuella ölmenyn som min bror snällt skickat till mig i förhand, var dock fortfarande lite skeptisk. Tänkte instinktivt på typ the Dubliner's eller O'Leary's i Göteborg eller nåt liknande. Ja, Ja. Dags att åka till Uppsala. Tog med mig lite godsaker i form av diverse hembrygder och bland annat Cantillon Blåbær. Min nyfrälste ölnörd till bror kontrade med bland annat Supplication från Russian River, Espresso Oak Aked Yeti, egna hembrygder, grymma Calvados (visst, inte öl, men de fick mig frälst på något nytt som jag aldrig riktigt upskattat innan), suveräna viner, samt en massa annat...så det var liksom inte läge att ge sig ut i ett höstkallt Uppsala i jakt på bättre drycker.

Vid sen lunchtid på lördagen fann vi oss dock i raska steg på väg mot ovan nämnda irländska pub, hungriga och med förhoppning om att kunna få något gott i glaset till maten. Puben, som inte direkt är handikappanpassad(eller småbarnsanpassad för den delen, med en Charlie på 1 1/2 månad), med trappa upp till porten och ytterligare en lång trappa upp till lokalen, kändes vid en första anblick som en typisk "svensk irländsk pub". Mycket grönt, halvdassig inredning, irländsk folkmusik skvalandes i högtalarna. Bra början...
In till höger i lokalen fanns dock en lite avskild del. Tydligen var det bland annat denna del som är en del i nysatningen hos O'Connors, de kallar den "Loyalty Bar". Tanken är att erbjuda både fatöl och flasköl i världsklass, med ett stort, varierande utbud. Här var inredningen annorlunda, musiken i högtalarna kändes avslappnande, det kändes allmänt inbjudande. Maten var riktigt bra, för egen del blev det en mastig och välsmakande Shepherd's Pie , i glasen Dugges Never Mind the Bollox och Brewdogs Hardcore IPA (Charlie fick mjölk). Suveränt. Gabbe, som jag förstått är den som driver den nya satsningen med Loyalty Bar, bjöd in oss att se om vi hittade någon intressant flasköl i lagret. Cuvee de Tomme från Lost Abbey och Jólabjór från Isländska Ölvisholt togs in som avrundare efter maten. Den isländska ölen nådde inte riktigt upp i klass med den amerikanska surölen...

Gabbe på O'Connors verkar vara en ölälskare i grund och botten. Jag tänker på en yngre Reza på Tre små rum i Göteborg när jag ser honom. Till alla Uppsalabor är det bara att gratulera till det nya tillskottet i stadens pubutbud. Jag hoppas bara att nog många inser vilken kvalitet som erbjuds så att O'Connors loyalty bar finns kvar och frodas nästa gång jag har vägarna förbi den gamla studentstaden.

Dags för sommarölsträff i höstrusket

Några månader senare än vanligt så är det nästa helg dags för Amaylase Amatörbryggarförenings årliga sommarölsträff. För första gången tänkte jag vara med och bjuda besökare på öl i stället för att "bara" gå dit som besökare själv. Jag ser verkligen fram emot det, även om jag knappast har någon vinnaröl i buteljerna med tanke på den höga klass som de flesta brygderna brukar hålla, där ett antal brukar vara riktigt, riktigt bra. Det ska mest bli roligt att vara med.

Tre olika öl tänkte jag i alla fall släpa med mig som jag tycker passar nu när vi är i gränslandet mellan sommarvärmen och vinterrusket. En india pale ale som min sex veckor gamle son Charlie hjälp till att torrhumla. Han höll nästan på att stoppa humle i munnen i stället för i jäshinken i processen. Jag måste nog lära honom lite mer om hur ölbryggning fungerar. I mitt tycke en rätt trevlig, ljus öl på 6,5 % med högre beska än vad som kanske är brukligt för öltypen. Charlies första öl har fått namnet Charlie Frosti #1Den andra ölen, Spillvatten -10 är en imperial stout som tanken är att den ska bryggas med samma recept varje år så att ett antal flaskor kan sparas från varje årgång. Jag är dock inte helt nöjd med den första upplagan varför receptet kommer få en rejäl omarbetning tills nästa år.

Tredje bidraget blir en torr, törstsläckande saison som efterjäst med brettanomyces i några månader. Egentligen både hoppas och tror jag att den kommer vara bättre om några månader och kanske borde sparas till vinterölsträffen...men jag tycker inte riktigt den passar då. Så vi kör på den nu i stället och ser hur den tas emot. Jag kommer dock spara några flaskor själv så jag har koll på hur den utvecklas.

Hoppas vi ses på lördag!

Charlie Frosti

För precis en vecka sedan kom en blivande ölnörd till världen. Han har redan fått lära sig om hembryggningens konster, torrhumlat en ipa, veta vad en pale ale, bitter, lambic och imperial stout är för något. Det är väl bara att vänta och se hur mycket han kommer ihåg senare i livet...
Far är stolt.Peace out.

Pliny the Younger: Endast på fat 2011

När Russian River i februari i år för sjätte året i rad släppte sin populära dubbel-ipa Pliny the Younger blev det kaos på bryggeripuben i Santa Rosa, läs lite om det HÄR. Folk flockades utanför puben, många köpte så mycket de fick, fyra growlers per person, utöver det som serverades glasvis i puben. En del var uppenbarligen där för att köpa ölen och sälja vidare, när de kom med minibussar eller liknande fyllda med folk (kompisar eller kanske främlingar som fick några dollar för att gå in och köpa fyra growlers PtY). Kön ringlade lång hela dagen och kvällen utanför puben och många blev utan när alla fat var tömda. Russian River fick kritik som ägarna Vinnie och Natalie tog till sig och funderade på vad de kunde ändra på för att göra det bättre till nästa år. Det de kom fram till var att de gärna vill att alla som faktiskt kommer till bryggeripuben i samband med att Pliny the Younger släpps skall få chansen att prova den om de så önskar.

Om någon tänkt trejda till sig en growler i februari nästa år är det nog bara att glömma det, eftersom PtY endast kommer serveras på fat på bryggeripuben i Santa Rosa, samt distribueras på fat i väldigt begränsad omfattning till vissa nyckelkunder. Så det är bara att göra som jag tänkt göra: Åk till San Francisco Beer Week 2011 och passa på att bland annat ta en heldag på Russian River Brewpub och dricka öl i världsklass, Pliny the Younger, Pliny the Elder, Consecration, Supplication, Blind Pig, Temptation och ett tiotal andra godsaker.

Bryggning: Fett Brett #2

Snart dags att börja laka. I kitteln finns i dag en blivande saison som skall brettas. Lägre alkoholhalt och annan jäst jämfört med sin föregångare. Om den blir bra och hinner bli färdig finns nog risken att den dyker upp på Amylases sensommarölträff i september.

Bilder kommer också snart upp på bloggen på de två senaste ölen, Dubbel-Hopsan! och Spillvatten -10. Dubbel-Hopsan!, en lättare dubbel-ipa på knappt 8% och 100+ IBU, kom på flaska för drygt två veckor sedan och den är riktigt god. Spillvatten som är en rätt välhumlad impstout skall buteljeras i dag, vi får se vad det blir av den.

Ölbloggarstafett: Den perfekta ölen - Eller en hop(p)lös sökan på en icke-existerande utopi?

Den perfekta ölen. Den som just för mig är alla ölens moder och får mig att drömma våta drömmar. Den som får mig att gång på gång höjas till njutningens skyar och lätt balansera på fjäderlätta moln. Den som gör mig uppfylld av lycka. Finns den? Eller...ja...riktigt den kraftiga kaskaden av känslor kanske inte en simpel alkoholhaltig dryck gjord med sädesslag och lite blomkottar frammanar, men ni förstår vad jag menar. En riktigt jävla god öl som är så mycket mer än en kolsyrad dryck som släcker törsten. Så, finns den då? Den där? Och om den inte finns, hur skulle den se ut för att vara just mitt drömöl? Jag har aldrig varit i närheten av, och tror ej heller att jag någonsin kommer, att hitta en öl som jag kan säga är den bästa i alla sammanhang, den som jag alltid suktar efter och den som får saliven att rinna till av längtan. Däremot har jag vid en antal tillfällen druckit det som just där och då, var en drömöl i rätt tillfälle, som framkallade en massa härliga känslor. För det är just omgivningen, tillfället, sällskapet, humöret med mera som spelar så stor roll för den totala upplevelsen. I alla fall för mig. Sedan är naturligtvis ett riktigt gott öl alltid ett gott öl oberoende om det regnar eller om solen skiner, om jag sitter i en bunker eller på en bergstopp.

Nu har jag nog tappat tråden lite, men ge det en stund så kommer jag säkert tillbaka. I väntan på det kan jag ge några exempel på "den perfekta ölen" som jag upplevt hittills.

1. Fredag efter jobbet, på jobbet, för snart ett år sedan. Fyra killar/grabbar/pojkar/män/gubbar dricker några öl av varierande kvalitet som ingen av dem druckit innan. En flaska Sculpin öppnas och stämningen förändras direkt. Jag kommer på mig själv med att fnittra som en nervös liten skolflicka. Underbart.
2. På ett berg i Australiens vildmarker, minst ett par dagars marsch ifrån civilisationen. Ormbiten. Panik i några timmar innan ett visst lugn infinner sig. Sista burklagern fram ur den tunga ryggsäcken, lagom småvarm. Nektar för en torr strupe. Underbart.
3. Tre ord. Russian River Brewpub. Underbart.
Vad var det egentligen vi pratade om. Just det ja, hur mitt drömöl ser ut. Tillbaka till verkligheten. För att gaffla in oss någonstans kan vi gå in på vilka slags öl jag brukar tycka bäst om. India pale ale i amerikansk stil, imperial stouts och suröl i olika skepnader är det jag tänker på först. Tanken hänger kvar lite extra länge vid just suröl och när jag tänker efter en stund till inser jag att det är nog den slags öl jag absolut gillar mest, som funkar vid de flesta tillfällen. Blotta tanken på att jag kanske ska öppna något gott från Cantillon får det att läskas i munnen och dras i smilbanden. Eller varför inte en "lambic" från Kalifornien. Jag undrar hur en gammal, balanserad gueuze, torrhumlad med en riktigt fruktig humle skulle funka? I min värld skulle det ha potential att kunna skapa en högljudd symfoni av kärlek. Det skulle kunna vara den perfekta ölen för mig. Min drömöl. Den som just för mig är alla ölens moder och får mig att drömma våta drömmar. Den som får mig att gång på gång höjas till njutningens skyar och lätt balansera på fjäderlätta moln. Den som gör just mig mig uppfylld av lycka.

Jag vet inte vad Fredrik hade väntat sig av mig, men bättre än så blir det inte i alla fall. Jag skulle vilja skicka vidare stafettpinnen, vid det här laget doppad i suröl och kryddad med humle, till Allt Om öl / Humulus Lupulus och Pelle Stridh. Jag är intresserad av din tidiga ölbakgrund, när tog ölintresset fart och vilka skillnader var det i utbud då mot nu, främst vad det gäller inhemsk öl. Tolka ämnet fritt.

Nu är det dags för fotbolls-VM på TV med en hembryggd i näven. Vem vet, just den här hembryggden kanske är min drömöl...

Sensommarölsträff med Amylase och SHBF

Av olika anledningar blev det ingen sommarölsträff med Amylase i Göteborg i juni i år. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle bli någon över huvudtaget i år så det kändes extra roligt när det damp ner en e-post för ett par dagar sedan.

Amylase och SHBF bjuder in till sommarölsträff i Göteborg!
Lördagen den 25:e september 2010 kl 13-16.30.

Antar att det bara är att börja brygga några öl då och för första gången vara med och bjuda på något i stället för att bara vara där och dricka alla goda öl som andra bryggt, även om det nog ska hinnas med också!