Belgisk trippel battle: Stone/Mikkeller/Alesmith vs Grön flaska med Grön Kapsyl

Har bytt till mig lite öl i veckan från rickgordon. Tre tripplar från samma brygd, jäst med olika jäststammar. Det enda jag vet är att mina tre flaskor har grön, röd och blå kapsyl (den blå dessutom med etikett Mackinac summer ale, hoppas och tror att innehållet är något annat...). Egentligen hade jag tänkt parallellprova dessa tre, men i stället ryckte jag i kväll den Gröna flaskan med Grön Kapsyl med okänt trippel-innehåll och bestämde mig för att jämföra den med en flaska Stone/Mikkeller/Alesmith Belgian Style Triple Ale (satan vilket långt namn, vi kallar den S/M/A hädanefter).

Vi inleder med utseende:
Väldigt lika i färgen, Grön flaska med Grön Kapsyl aningens mörkare. S/M/A (ahh vad skönt att korta ner namnet) har ett väldigt ojämt skum med stora bubblor som försvinner snabbt. Grön flaska med Grön Kapsyl har ett mycket mer inbjudande skum med små, smutsvita bubblor som hänger kvar länge.
1-0 till Grön flaska.

Doft:
S/M/A: Kryddor, citrus, apelsin, färsk tall, gräs. Är det mycket humle i den här? Rätt "liten" och tillbakadragen doft för en trippel.
Grön flaska med Grön Kapsyl: Skumbanan, frukt, jäst, våt disktrasa (ja...när den faktiskt luktar rätt gott, innan den går över gränsen...).
Ställning 1-1

Smak:
S/M/A: Balanserad, rätt besk (ovanligt besk för en trippel?), värmande alkohol, torr, gräs/halm.
Grön flaska med Grön Kapsyl: Fruktig, torr, alkohol, gott.
Båda smakar gott, kanske favoriserar jag Grön flaska något.
Ställning 1,5-1,5

Ja, det blir inte bättre (eller sämre) än så. Ingen tydlig vinnare och förlorare. Två goda öl där jag vet en hel del om den ena. Om den andra vet jag bara att den bryggts av Rick Gordon på Drakens Ångbryggeri i Mölndal och att den var buteljerad i en Grön flaska med Grön Kapsyl. Det ska bli spännande att prova även Röd och Blå Kapsyl.

Måste brygga mer så jag kan byta fler roliga öl!

Bryggprotokoll Halvblek

Några kompisar och bloggläsare har frågat om receptet till APA:n Halvblek, så det är väl lika bra att jag postar det här då för synpunkter:

Halvblek (amerikansk pale ale)
OG: 1056
ABV: 5,9 %
IBU: 58
Volym: 16 liter
Koktid: 75 min
Bryggdatum: 2009-08-30
Tappdatum: 2009-09-20

Malt
3,5 kg pilsnermalt (Weyermann)
0,3 kg Crystal Malt 120-140 EBC (Muntons)
0,1 kg Carapils (Weyermann)

Humle
15 g Columbus (pellets 14,2%) 30 min
20 g Centennial (kottar 9,0%) 15 min
25 g Cascade (pellets 7,6%) 10 min
25 g Riwaka (pellets 5,1%) 10 min
20 g Riwaka (pellets 5,1%) 5 min
25 g Cascade (pellets 7,6 %) 2 min
20 g Centennial (kottar 9,0%) 0 min
25 g Riwaka (pellets 5,1%) 0 min
Torrhumlad med 50 g Riwaka (kottar) 10 dagar i sekundären.

Jäst
Safale US-05

Mäskning m m
Försockringsrast 67 grader 70 min. Utmäskning 78 grader. Lakning med 77-gradigt vatten, lakat ur 20 liter under 60 min. Primärjäsning 10 dagar. Tappad till sekundär, torrhumlad i 10 dagar. 15 liter tappat på flaska, primat med 100 gram strösocker.


Jag kommer nog göra en lite alkoholstarkare version med högre beska och mer torrhumling för att försöka få till en riktigt skön IPA, då jag tycker grunden i Halvblek blev rätt lyckad. Kanske något som kan funka till maten i jul?

Exklusivt släpp: Long Street Pale Ale

Om sisådär en halvtimme släpps Long Street Pale Ale, en amerikansk pale ale bryggd av vvs-konsulterna på AGERA VVS-Design i pentryt på Första Långgatan 19. Riktigt kul ska det bli att prova ölen med kollegorna då den är riktigt fin (som ansvarig bryggare har jag ju varit tvungen att provsmaka en gång eller...hrm...ett par kanske). Det är i stort samma recept som Halvblek som jag bryggde själv en vecka innan bryggningen med kollegorna, med skillnaden att Halvblek är torrhumlad och har lite mer och mörkare karamellmalt. Long Street är ljusare och inte lika djup och komplex i smaken som Halvblek. Jag räknar med att vi i dag kommer dricka upp det mesta av Long Street, förutom några flaskor som jag sparar för att byta med andra hembryggare. Ett par bloggarkollegor har redan fått en flaska, men en av dessa åkte tydligen i backen i ett parkeringshus. Aj, aj, aj vilket alkoholmissbruk Doublebastard! Ni som fått prova Halvblek och gillar den skulle förmodligen även tycka om Long Street.

Eftermiddagen kommer förutom hembryggt inkludera Behemoth, Hitachino Nest Espresso Stout, Dark Hops, Bam Biere, Fru Frederiksen, italienska kvalitetsviner, tequilagryta som stått och puttrat sedan lunchtid, samt förhoppningsvis ett besök senare på Ölrepubliken. Det ser ut att kunna bli en riktigt bra ölkväll!

Kaggen -07, OG 1009???

Ja precis. Jag har druckit Kaggen -07 på flaska några gånger nu. I kväll på Rover var dock första gången jag såg "OG 1009" på etiketten, och min undran är naturligtvis om detta tryckfel finns på samtliga flaskor buteljerade december 2007?? Nåväl, en flaska Kaggen delades med mina Agera-ägar-kollegor till desserten, choklafondant med vaniljglass, en riktigt fin kombination.

Chefen bestämde restaurang efter dagens ägarmöte och jag kan ju inte direkt påstå att jag blev besviken när valet föll på Rover (med förutsättningen att jag skulle välja öl till alla, något som jag inte riktigt tycker om när jag inte riktigt vet vad alla gillar). För egen del öppnade jag med en Oppigårds 7th Anniversary Ale, något jag också rekommenderade till två av mina kollegor. En som ville börja lite lättare fick en Avenyn Ale och för en chaufför blev det en alkoholfri Jever Fun som han tycktes uppskatta. Den sista i sällskapet fick beställa en lager på fat helt själv.

Oppigårds följdes av en René Cuveé från Lindemans som jag faktiskt aldrig provat innan (egentligen ville jag ha en Hanssens Oude Gueuze eller något från Cantillon...men det fanns inte) René Cuveé var dock en fin ny bekantskap, kändes nästan som att dricka en fin champagne, dock med lite mer djup än en champagne. Surölen följdes av en Gordons IIPA från Oskar Blues till maten. Tyvärr kändes den rätt trött, inte alls samma fräscha humledoft som hos smakprovet som Great Brands bjöd på under mässan.

Efter maten avslutades det med Peche Mortel och en Stone Ruination Ale, samtidigt som kollegorna fick sig några kupor Never mind the Bollox från Dugges, väldigt uppskattat.

Kvällens höjdpunkt: Att få bjuda på Kaggen till fyra personer som aldrig provat den innan, inte vet vad det är för något. Mina ägarkollegor har dock vett att uppskatta livsnjutningar, så samtliga imponerades av de stora smakerna och djupet i Kaggen

Halvblek

Dags att provsmaka näst senaste hembryggden. Halvblek. En ljus ale, rätt så välhumlad för stilen, amerikansk pale ale. Egentligen är väl både alkoholstyrkan (5,9 %) och beskan (58 BU) för höga för att gå under klassen amerikank pale ale, men strunt samma, det är inget jag ska tävla med, utan bara dricka själv och förhoppningsvis tycka är gott.
Hur är den då? I lördags provade jag en miniflaska (10 cl) med en kompis i Stockholm, då hade den fortfarande kvar en del restsötma, fin humlekaraktär och en hel del smak och doft av...hallon.

I dag känner jag inte riktigt samma hallontoner som i lördags. Restsötman är i princip borta. Doften är fin med tall, citrus och grapefrukt. Beskan fyller munhålan vid första klunken och den smakar rätt så gott, men jag hade förväntat mig lite mer, en del citrus/grapefrukt och lite nyklippt gräs finns där. Jag antar att den kommer ändra profil ytterligare med lite lagring innan den har rundat till sig. I dagsläget är mitt eget betyg på ölet OK, blir förhoppningsvis bättre med lite lagring. Nu blir det inte humledominerade öl närmast på bryggschemat, de två nästkommande bryggningarna blir Röd-Vit (körsbärswit) samt en saison. Efter det får vi se vad det blir. Öl blir det garanterat.

Fullt på SBWF på lördag

Om ni inte köpt biljett till mässan på lördag men tänkt gå kan det bli tufft, det är nämligen helt slutsålt fick jag höra av min kompis som försökte köpa biljett i dag. Torsdag och fredag finns det dock fortfarande plats. Jag som gärna avnjuter min öl i en inte alltför stimmig miljö där man kan konversera med varandra på samma sätt som i soffan hemma har på känn att det nog kommer bli ett relativt kort mässbesök sista dagen. Lördag, lönehelg, apmycket folk, varmt, stimmigt, hög ljudnivå, trängsel....Jag kommer hänga på låset och prova många öl i vansinnestempo för att kunna smita iväg innan värsta flocken kommer.

Nu är det dags att buteljera öl tillsammans med kollegorna.

VVS-konsulter brygger öl

Mina kollegor har på senaste tiden frågat rätt mycket om hembryggning och imponerats av att man faktiskt kan brygga riktigt gott öl hemma i sitt lägenhetskök. Jag föreslog i våras att vi kunde brygga en öl tillsammans för att sedan avnjuta över en after work. I torsdags eftermiddag var det så dags och drygt halva företaget (AGERA VVS-Design) samlades i kontorets kök för att brygga öl tillsammans, kul med så bra uppslutning! Redan för några veckor sedan fick alla komma med förslag på vilken typ av öl vi skulle brygga. De flesta var inne på "en ljus ale, gärna med mycket humle och rätt besk, nåt som man kan dricka ett gäng flaskor av".

Vi enades om att brygga en pale ale i amerikansk stil och jag ska väl erkänna att jag påverkade lite åt det hållet... Jag hade förberett ett receptutkast och tänkte att vi kunde komma överens om det slutgiltiga receptet tillsammans. Innan vi satte igång blev det smakprov av Sierra Nevadas pale ale som jag tycker är en bra representant för stilen (och dessutom lättillgänglig på bolaget) och vi diskuterade hur vi ville ha vår after work-öl i jämförelse med SN:s pale ale. Samtliga verkade vara överens, "gärna mer beska, annars är den här riktigt god". Vi diskuterade torrhumling eller inte och det bestämdes att vi inte skulle torrhumla (likt SN:s som inte heller torhumlas) för att få det så enkelt som möjligt. Vi korrigerade maltmängd, mäskschema och humlemängder för att få det som vi tillsammans ville ha, men kanske mest för att alla skulle känna sig mer delaktiga i slutresultatet som är en ljus sak med pilsnermalt, carapils, lite ambermalt, humlad med Chinook, Cascade, Centennial och Riwaka med generösa givor Cascade och Riwaka i slutet av koket.

Pizza och öl hanns med under lakningen där alla turades om att se till att lakningen gick som den skulle medan resten åt. Eftersom bryggarsällskapet i dag bestod av ett tiotal intresserade ingenjörer haglade frågorna om allt möjligt kring bryggprocessen, olika maltsorter, jäst och jäsning, m m, m m. Jag svarade naturligtvis på allt jag kunde, men jag känner mig nog fortfarande som en riktig hembryggarnovis efter dryga tiotalet helmaltsbryggningar.

Hela bryggningen flöt på bra och strax efter klockan nio hade vi städat undan och delade på lite Hoegaarden, Bedarö Bitter och min hembryggda Höstmörker för att fira en riktigt trevlig bryggning. De första kommentarerna efteråt var "kan vi inte brygga en julöl också", "kan vi inte brygga öl till när vi har öppet hus och bjuda på", "det här måste vi göra om".

Vi får väl se om APA:n smakar gott först, men det var riktigt skoj att det var så uppskattat av samtliga och det kommer garanterat bli fler AGERA-bryggningar i framtiden! APA:n saknar dock ett namn, det är kanske någon som har ett bra namn? En öl eller två utlovas för bra tips.

Brewmaster Dinner med Budweiser?

Inbjudan damp ner i inkorgen. Ölmiddag med Budweiser i samband med Stockholm Beer? Ja, faktiskt skulle jag gärna gå dit den 17 september och se om de kan överraska, kanske kommer någon spännande nyhet, vem vet, men tyvärr är jag inte i Stockholm den helgen. Åker dit först torsdagen veckan efter.

Sommaren är snart blott ett minne...

...och jag saknar den redan. Fem veckors ledighet med bland annat en massa spännande fiske ofta kombinerat med konsumerande av diverse maltdrycker. Snart är det höst och vinter, med många, långa, mörka dagar. Det är bara att försöka övervintra med lite (mycket) imperial stouts, kryddade julöl, porter och andra mörka dryckesvaror. Tur att det kommer så mycket godsaker på vårt alkoholmonopol. Vi överlever nog till nästa år!

Jag bjuder på några sommarbilder från Wasley Lake på Douglas Lake Ranch i Kanada, där jag i början av juli spenderade en helg med nio andra pojkar/män/gubbar. God mat, bra fiske, massa öl, en del whisky, kortspel och nattlig ljugarbänk.

Phillips IPA funkar ypperligt att fånga i håven

Ingen el + vildmark = Se till att ta med mycket is!

En sjö full med regnbåge. Öl i solen. Kött på grillen.

Är det mörkt ute ska man dricka mörk öl

Söndagsbryggnings-APA och höstbryggningar

Var tvungen att få lite gjort på jobbet i dag och passade då samtidigt på att brygga lite öl. En APA som bör landa på ca 5,5 %, rätt välhumlad, i amerikansk stil. Columbus, Riwaka, Cascade och Centennial är den humlad med. Kan hända att den ska torrhumlas också, har inte riktigt bestämt mig ännu, men i så fall blir det lite Cascade och Riwaka i sekundären. Den är tänkt att främst bjudas på till mat till mina (ännu) ej riktigt ölfrälsta vänner som oftast köper Sofiero och Norrlands Guld. Vi får väl se vad det blir av det. Blir den bra får jag väl även försöka byta till mig lite öl från andra hembryggare, för jag tycker det är så skoj att prova andras skapelser.

Torsdag nästa vecka blir det bryggning på jobbet igen. Efter önskemål mina kollegor ska vi köra en kort bryggkurs och brygga "en ljus ale, gärna med mycket beska, typ Sierra Nevada Pale Ale eller nåt, men inte för extremt, det ska gå att dricka också". Eftersom jag själv tycker det är så gott blir det nog nåt liknande som jag bryggde i dag. En ljus välhumlad ale på runt 5 % alkohol. Bör kunna gå hem hos de flesta. Tanken är att vi sen samlas över en after work när ölen fått ligga till sig på flaska ett tag och dricker upp resultatet. Kul när kollegorna intresserar sig!

Är riktigt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får läsa på lite och se vad det kan bli. En Wit ska det bli i höst också. Tänkte göra en version av Höstmörker också, med lite mer rostad malt och mindre kaffe.

Julöl kanske man skulle göra också? Hmm...kanske får bli en annan gång, vet inte hur mycket tid och ork jag kommer ha i höst utöver de brygder jag redan planerat. Verkar som det kommer bli en tuff period på jobbet med några större projekt som skall färdigställas i november. Nej, jag låter nog de kommersiella bryggerierna stå för julölen i år, sen kan man ju alltid plocka fram en APA till julegrisen och en imperial stout till nattsurret.

Hembryggd britt i götet.

Brittisk alkoholsvag öl har aldrig riktigt varit någon favorit för mig. Ibland har jag nästan känt mig lite skeptisk till att prova något nytt och det har nog till stor del att göra med att jag stött på en hel del bottennapp i form av riktigt dålig real ale de senaste åren i England. Ska dock tilläggas att jag genom åren också druckit en hel del goda britter.

Det är riktigt roligt att brygga öl själv tycker jag. Det ger utrymme till en hel del experimenterande för att hitta goda smaker i olika öltyper. Roligt är också att få prova andra hembryggares hopkok. Mitt senaste utbyte var med Jonte som erbjöd Gråbergets Late Summer Bitter mot en stout som jag bryggt. Jag måste erkänna att jag inte hade några större förväntningar på den alkoholsvaga sommarbittern i brittisk stil.
Desto roligare blev det när jag öppnade flaskan och hällde upp halvlitern i mitt TILL-bryggerierglas från mitten av 80-talet. Det såg väldigt inbjudande ut och doftade härligt fruktigt och gräs/halm. Jordgubbar och banan på ett bra sätt. Lite vete tyckte jag mig känna också. Smaken var minst lika skön, mycket fruktig/bärig och med tydliga humletoner. Önskar att jag hade en flaska till för den första tog slut väldigt fort. Skulle gladeligen köpt den här ölen på en schysst pub i England. Får väl leta efter nåt liknande nästa helg då jag åker till Ascot utanför London för att hälsa på vänner.

Hoppas verkligen att det blir fler utbyten framöver. Själv har jag planer på att i höst brygga en APA med kollegorna på jobbet samt själv brygga wit, kryddad julöl, IPA, stout och nåt mer. Är jävligt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får väl ta mig en köpeöl så länge.

Fredagsprovning: Kanada med gäster

I fredags var det dags att dricka lite kanadensisk öl. Dempa har redan skrivit lite om det här. Weine, Dempa, Rojo och undertecknad träffades lite tidigare för att prova ett par godsaker innan det var dags att ge sig på flaskorna från Kanada. Innan godsakerna öppnade vi också Hemp Ale från Humboldt Brewing (jag har inte riktigt förstått om Humboldt har ett eget bryggeri nu för tiden eller om det är Firestone Walker som brygger deras öl). Hemp Ale har jag inte så mycket att säga om, en rätt tråkig öl. Efter den kom Sculpin IPA från Ballast Point, en öl som jag hade höga förväntningar på och mina förväntningar överträffades med råge! En sån härlig tropisk nektar-humlestinn IPA. Vi kunde inte undgå att sitta där och fnittra tillsammans ungefär som fyra tonårstjejer som sitter och skvallrar om snygga killar. Glasen tömdes alldeles för snabbt och jag önskar att vi hade ett par flaskor till att öppna. En klar fullpoängare och klart den bästa IPA jag druckit hittills. Dagen efter såg jag att det faktiskt fanns två droppar kvar i flaskan och såg naturligvis till att dricka upp dessa, det doftade och smakade fortfarande helt underbart.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.

Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!

Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.

I väntan på Kanadaprovning

Det är Midnattsloppet på lördag så därför har jag sett till att kolhydratladda och druckit en massa vatten i kväll. Men, är det inte bara torsdag i kväll? Jo, men i morgon tänkte jag bjuda ett gäng sköna lirare på lite öl av blandad kvalitet från British Columbia, sen är det väl inte helt omöjligt att det blir någon icke-kanadensare också och förmodligen fortsättning hos Reza, på Rover eller nåt så därför får jag löpladda i kväll. Har även hört rykte om att det blir smakprov av hembryggd cider och mjöd också förutom öl. Och frun fixar lite snacks i form av Seven layer dip med nachochips. Kan nog bli en rätt trevlig fredag. Ett av ölen som skall drickas är den barley wine som är på bilden. Vad jag tycker om det håller jag för mig själv till i morgon.

City Beer, San Francisco

Direkt efter jag och frun lämnat Toronado (ett inte helt angenämt besök som jag skrivit om HÄR) styrde vi våra steg mot City Beer på Folsom Street. En rätt kort promenad på nån kilometer genom ett antal ruffiga områden. På Folsom Street gick vi nästan förbi City Beer (jag hade glömt memorera den exakta adressen, visste bara att det låg på Folsom) som inte var mer än ett hål i väggen, typ 3 små rum i Göteborg. Det var faktiskt frun som stoppade mig när jag raskt gick förbi. En halvtrappa ner gick jag in i en liten lokal som mest kändes som någons vardagsrum, med skillnaden att det här fanns en minimal bardisk med ett par barstolar och en handfull kranar, några fåtöljer och ett litet bord samt ölkylar och hyllor fyllda med öl längs den lilla väggytan som fanns.

Det var lugnt här denna kväll, ett par lokala ölnördar som plockade åt sig lite nyheter, två punkar-brudar som drack något mörkt ur sina glas, ägaren till butiken/baren och så jag och frun. Jag kände direkt att "här kan jag stanna hela natten", eller i alla fall till klockan tio då stället stänger. Som en nyfödd kalv som precis insett hur grönt och inbjudande gräset är gick jag runt bland kylarna och suktade efter de olika dryckerna på andra sidan glaset. Jag insåg dock ganska snabbt att frun helst ville gå tillbaka till hotellet efter upplevelsen på Toronado och beslutade mig för att dricka två öl och inte köpa med mig mer än jag kunde få plats i resväskan tillbaka till Canada (1 väska där redan alla kläder, 2 flaskor Consecration, 2 flaskor Pliny the Elder och en flaska Hop Stoopid skulle få plats). Kanske inte helt optimalt att under tidspress gå runt och titta på allt man vill ha och sålla bort det mesta på ett rationellt sett...

Jag beställde in en pint Stone 13th Anniversary Ale för att ha något att stilla törsten med. En riktigt god, humlig, american strong ale var det. Väldigt lättdrucken och jag insåg inte att alkoholhalten var så pass hög förrän det började snurra till i skallen. Frun började nu undra om det var dags att gå snart och eftersom hon redan ställt upp på ett antal ölrelaterade aktiviteter under våra tre dagar i San Francisco insåg jag att det var dags att skynda. Ryckte så en Hair of the Dog Adam ur en av kylarna och drack den snabbare än vad man bör för att kunna uppskatta den härliga, mörka besten. En riktigt bra öl, men nästa gång ska jag ta lång tid på mig för att dricka en flaska och dessutom anteckna mina upplevelser.

Och vad blev det då köpt för flygtransport i resväskan? Jo, trots det oerhört stressiga besöket i den lilla, härliga ölbutiken fick jag med mig några godsaker. Bland annat Firestone Walker 12, Deschutes Mirror Mirror, Dogfish Head 90 min IIPA, Ballast Point Sculpin IPA, Jolly Pumpkin Madrugada Obscura, Hitachino Nest Espresso Stout, samt lite annat gott som kanske tittar fram nån gång... Nästa gång på City Beer ska jag se till att vara där tidigare på dagen, utan fru och laddad för ölshopping och öldrickning. Ett riktigt härligt litet vardagsrum är det! Dessutom en väldigt trevlig och pratsam ägare. Tyvärr var varken anteckningsblock eller kamera med så jag med bilder kan försöka förmedla hur stället såg ut, men slut ögonen och tänk på ett härligt vardagsrum i källaren, fyllt med en massa härlig öl som man både vill dricka upp och ha kvar, tänk lågmäld schysst musik i högtalarna och en positiv stämning i rummet. Just det, precis så kändes det på City Beer.

Innis & Gunn Canadian Cask

Innan jag fortsätter måste jag säga att jag alltid haft svårt för de ekfatslagrade Innis & Gunn-ölen från Skottland. Den "vanliga" ekfatslagrade som finns i systembolagets ordinarie sortiment tycker jag smakar mer som något sött karamellslisk än öl. Rum Cask-versionen och Island Cask-versionen, också från systembolaget, har även de blivit ovänner med mina smaklökar, samma sötslisk men med antydan till rökig whisky och spritig rom.
I Kanada sprang jag på ytterligare en whiskyfatslagrad Innis & Gunn och det var mest av nyfikenhet än förväntan om något gott som två flaskor slank ner i shoppingkorgen vid ett besök på BC Liquor Store i Powell River. Den här versionen är lagrad på kanadensiska whiskyfat (antar att det är rye whisky) och lanserades till Canada Day 1 juli 2009. En solig och het eftermiddag var det så dags att öppna en flaska.

Ett kopparfärgat öl med rätt vackert, vitt skum presenterade sig. Såg rätt inbjudande ut faktiskt. Doft av smör, ek, karamell. Smak av honung, rostade nötter, och en lätt ton av whisky. Inte alls så sliskig som jag tycker de andra är, och faktiskt drack jag upp även min andra flaska samma kväll! (Rum Cask och Island Cask har jag delat ungefär hälften/hälften med min slask i köket hemma.) Canadian Cask är förvånande nog rätt överens med mina smaklökar från början och de två blir snabbt kompisar. Inte bästa kompisar, utan, såna som det kan vara kul att träffa nån gång per år och prata strunt med, annars blir det för mycket. Det är definitivt en öl jag skulle kunna dela med mig av här hemma för att visa att det faktiskt finns rätt okej Innis & Gunn (min ursäkt till alla er som gillar även de andra, men smaken är som...ja, ni vet), om inte mina väskor redan hade varit så överfulla på vägen hem...