Fredagsprovning: Kanada med gäster

I fredags var det dags att dricka lite kanadensisk öl. Dempa har redan skrivit lite om det här. Weine, Dempa, Rojo och undertecknad träffades lite tidigare för att prova ett par godsaker innan det var dags att ge sig på flaskorna från Kanada. Innan godsakerna öppnade vi också Hemp Ale från Humboldt Brewing (jag har inte riktigt förstått om Humboldt har ett eget bryggeri nu för tiden eller om det är Firestone Walker som brygger deras öl). Hemp Ale har jag inte så mycket att säga om, en rätt tråkig öl. Efter den kom Sculpin IPA från Ballast Point, en öl som jag hade höga förväntningar på och mina förväntningar överträffades med råge! En sån härlig tropisk nektar-humlestinn IPA. Vi kunde inte undgå att sitta där och fnittra tillsammans ungefär som fyra tonårstjejer som sitter och skvallrar om snygga killar. Glasen tömdes alldeles för snabbt och jag önskar att vi hade ett par flaskor till att öppna. En klar fullpoängare och klart den bästa IPA jag druckit hittills. Dagen efter såg jag att det faktiskt fanns två droppar kvar i flaskan och såg naturligvis till att dricka upp dessa, det doftade och smakade fortfarande helt underbart.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.

Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!

Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.

I väntan på Kanadaprovning

Det är Midnattsloppet på lördag så därför har jag sett till att kolhydratladda och druckit en massa vatten i kväll. Men, är det inte bara torsdag i kväll? Jo, men i morgon tänkte jag bjuda ett gäng sköna lirare på lite öl av blandad kvalitet från British Columbia, sen är det väl inte helt omöjligt att det blir någon icke-kanadensare också och förmodligen fortsättning hos Reza, på Rover eller nåt så därför får jag löpladda i kväll. Har även hört rykte om att det blir smakprov av hembryggd cider och mjöd också förutom öl. Och frun fixar lite snacks i form av Seven layer dip med nachochips. Kan nog bli en rätt trevlig fredag. Ett av ölen som skall drickas är den barley wine som är på bilden. Vad jag tycker om det håller jag för mig själv till i morgon.

City Beer, San Francisco

Direkt efter jag och frun lämnat Toronado (ett inte helt angenämt besök som jag skrivit om HÄR) styrde vi våra steg mot City Beer på Folsom Street. En rätt kort promenad på nån kilometer genom ett antal ruffiga områden. På Folsom Street gick vi nästan förbi City Beer (jag hade glömt memorera den exakta adressen, visste bara att det låg på Folsom) som inte var mer än ett hål i väggen, typ 3 små rum i Göteborg. Det var faktiskt frun som stoppade mig när jag raskt gick förbi. En halvtrappa ner gick jag in i en liten lokal som mest kändes som någons vardagsrum, med skillnaden att det här fanns en minimal bardisk med ett par barstolar och en handfull kranar, några fåtöljer och ett litet bord samt ölkylar och hyllor fyllda med öl längs den lilla väggytan som fanns.

Det var lugnt här denna kväll, ett par lokala ölnördar som plockade åt sig lite nyheter, två punkar-brudar som drack något mörkt ur sina glas, ägaren till butiken/baren och så jag och frun. Jag kände direkt att "här kan jag stanna hela natten", eller i alla fall till klockan tio då stället stänger. Som en nyfödd kalv som precis insett hur grönt och inbjudande gräset är gick jag runt bland kylarna och suktade efter de olika dryckerna på andra sidan glaset. Jag insåg dock ganska snabbt att frun helst ville gå tillbaka till hotellet efter upplevelsen på Toronado och beslutade mig för att dricka två öl och inte köpa med mig mer än jag kunde få plats i resväskan tillbaka till Canada (1 väska där redan alla kläder, 2 flaskor Consecration, 2 flaskor Pliny the Elder och en flaska Hop Stoopid skulle få plats). Kanske inte helt optimalt att under tidspress gå runt och titta på allt man vill ha och sålla bort det mesta på ett rationellt sett...

Jag beställde in en pint Stone 13th Anniversary Ale för att ha något att stilla törsten med. En riktigt god, humlig, american strong ale var det. Väldigt lättdrucken och jag insåg inte att alkoholhalten var så pass hög förrän det började snurra till i skallen. Frun började nu undra om det var dags att gå snart och eftersom hon redan ställt upp på ett antal ölrelaterade aktiviteter under våra tre dagar i San Francisco insåg jag att det var dags att skynda. Ryckte så en Hair of the Dog Adam ur en av kylarna och drack den snabbare än vad man bör för att kunna uppskatta den härliga, mörka besten. En riktigt bra öl, men nästa gång ska jag ta lång tid på mig för att dricka en flaska och dessutom anteckna mina upplevelser.

Och vad blev det då köpt för flygtransport i resväskan? Jo, trots det oerhört stressiga besöket i den lilla, härliga ölbutiken fick jag med mig några godsaker. Bland annat Firestone Walker 12, Deschutes Mirror Mirror, Dogfish Head 90 min IIPA, Ballast Point Sculpin IPA, Jolly Pumpkin Madrugada Obscura, Hitachino Nest Espresso Stout, samt lite annat gott som kanske tittar fram nån gång... Nästa gång på City Beer ska jag se till att vara där tidigare på dagen, utan fru och laddad för ölshopping och öldrickning. Ett riktigt härligt litet vardagsrum är det! Dessutom en väldigt trevlig och pratsam ägare. Tyvärr var varken anteckningsblock eller kamera med så jag med bilder kan försöka förmedla hur stället såg ut, men slut ögonen och tänk på ett härligt vardagsrum i källaren, fyllt med en massa härlig öl som man både vill dricka upp och ha kvar, tänk lågmäld schysst musik i högtalarna och en positiv stämning i rummet. Just det, precis så kändes det på City Beer.

Innis & Gunn Canadian Cask

Innan jag fortsätter måste jag säga att jag alltid haft svårt för de ekfatslagrade Innis & Gunn-ölen från Skottland. Den "vanliga" ekfatslagrade som finns i systembolagets ordinarie sortiment tycker jag smakar mer som något sött karamellslisk än öl. Rum Cask-versionen och Island Cask-versionen, också från systembolaget, har även de blivit ovänner med mina smaklökar, samma sötslisk men med antydan till rökig whisky och spritig rom.
I Kanada sprang jag på ytterligare en whiskyfatslagrad Innis & Gunn och det var mest av nyfikenhet än förväntan om något gott som två flaskor slank ner i shoppingkorgen vid ett besök på BC Liquor Store i Powell River. Den här versionen är lagrad på kanadensiska whiskyfat (antar att det är rye whisky) och lanserades till Canada Day 1 juli 2009. En solig och het eftermiddag var det så dags att öppna en flaska.

Ett kopparfärgat öl med rätt vackert, vitt skum presenterade sig. Såg rätt inbjudande ut faktiskt. Doft av smör, ek, karamell. Smak av honung, rostade nötter, och en lätt ton av whisky. Inte alls så sliskig som jag tycker de andra är, och faktiskt drack jag upp även min andra flaska samma kväll! (Rum Cask och Island Cask har jag delat ungefär hälften/hälften med min slask i köket hemma.) Canadian Cask är förvånande nog rätt överens med mina smaklökar från början och de två blir snabbt kompisar. Inte bästa kompisar, utan, såna som det kan vara kul att träffa nån gång per år och prata strunt med, annars blir det för mycket. Det är definitivt en öl jag skulle kunna dela med mig av här hemma för att visa att det faktiskt finns rätt okej Innis & Gunn (min ursäkt till alla er som gillar även de andra, men smaken är som...ja, ni vet), om inte mina väskor redan hade varit så överfulla på vägen hem...

Longwood Brewpub, Nanaimo

Tillbaka till 7 juli. På väg till Victoria på Vancouver Island hade vi (eller främst jag kanske...) bestämt att vi skulle stanna till hos Longwood Brewpub i Nanaimo för att äta lunch och dricka lite öl. Det var en av de få dagarna i sommar som det var lite svalare och till och med regnade några droppar, så vi gick in och satte oss i puben i "källaren". Bryggverket står alldeles innanför ytterdörren och är det första man ser när man kommer in, sånt gillar jag. Hade aldrig druckit något från Longwood innan så det kändes spännande att se vad som bjöds. Just i dag fanns fyra öl på fat: India Pale Ale, ESB, Wit och Russian Imperial Stout. Klart man måste prova dessa fyra då! Vi beställde också in några förrätter för att stilla hungern med, bland annat helt underbara whisky/bbq/alemarinerade kycklingvingar. Perfekt komplement till ölen!
Hur var ölen då?
ESB: Nej, det här var inte gott. Mycket metallsmak, karamell, rostad malt. Påminner om en bitter jag bryggde själv i vintras som jag aldrig riktigt kom överens med.
IPA: Ljus färg, något grumlig. Väldigt lätt kropp, mycket citrus i doft och smak, måste vara Cascade i denna. God och lättdrucken, men med 6,5 % alkohol skulle jag gärna haft mer beska i ölen. Känns mer som en rätt bra pale ale. Skulle aldrig ha klassat den här som en IPA vid blindtest.
Wit: Bryggd med apelsinskal och koriander. Fräsch och god men håller inte riktigt samma klass som en bra belgisk witbier.
Russian Imperial Stout: Den här gillade jag! Mörk i färgen, nästan helt svart, med liten, kompakt skumkrona. 7,5 % alkohol. Fina lakritstoner i både doft och smak, mycket rostad/bränd malt och kaffe. Lätt syrlighet som jag misstänker kommer från rätt mycket svartmalt. En väldigt god öl som dock ligger på gränsen för att jag håller med om att det faktiskt är en imperial stout och inte bara en "vanlig stout".

Kände mig rätt nöjd efter dessa fyra öl och köpte i stället med mig två bombers av deras Framboise, en blond ale som fått sekundärjäsa med hela hallon. Öppnade den ena flaskan när vi var tillbaka i Powell River igen några dagar senare och en härligt ljusröd dryck presenterade sig i glaset, med en syrlig doft av vilda hallon. En skön sommaröl som är god om man gillar bär i sin blonde, och det gör jag.
För att sammanfatta Longwood: Av det lilla jag sett och provat (5 öl) har de helt okej öl i olika stilar, en trevlig pub och riktigt god mat (precis som de flesta pubar jag besökt de senaste 7 åren i British Columbia och det börjar bli några stycken...)

Göteborgs Kulturkalas. Var är ölkulturen?

I dag börjar Göteborgskalaset, förlåt, Göteborgs Kulturkalas ska det vara sedan ett par år tillbaka. 2007 ersattes Göteborgskalaset av Göteborgs Kulturkalas då stadens politiker tyckte det var för mycket fylla, bråk och brott under Göteborgskalaset och det skulle bli en mer städad prägel på festen. Det skulle bli mer "kultur" och mindre fylla och svineri sa kalasledningen och bytte namn på spektaklet till Kulturkalaset. Enligt min mening är den största skillnaden mot tidigare att kalaset nu håller på i sex dagar i stället för tidigare tio.

Var ner efter jobbet i dag. Lyssnade lite på Veronica Maggio som jag tycker är riktigt skön. En öl skulle väl smaka gott till musiken på Kungstorget. Men nej, jag stod över, för tyvärr serveras endast piss-lager på fat i plastglas och det känns ju sådär lagom spännande. Enligt fler av mina äldre kollegor som är födda Göteborgare var det annorlunda när Kalaset började 1992. Då kunde man i många av de tillfälliga tältrestaurangerna och barerna besälla allehanda olika öl. Det kanske inte var samma utbud som hos en ansedd ölpub men trots allt fanns ett flertal ölsorter att välja mellan och säkerligen flera som jag gärna skulle ha druckit i dag till Veronica Maggio. Förmodligen var det också bättre än dagens sortiment hos de flesta krogarna på Avenyn...

Om man nu vill ha mer kultur och mindre fylla bör man väl kunna servera NÅNTING annat än stor stark i NÅGOT av de provisoriska tälten. Det tycker i alla fall inte jag är för mycket begärt och jag skulle med glädje betala några kronor mer för att faktiskt få något gott i glaset. Dessutom är det fler och fler som får upp ögonen för att det till exempel finns riktigt god lageröl i stället för budget-stor-stark (borträknat de två blondinerna som i fredags satte sig ner på Tre små rums uteservering, en gick in för att beställa, kom snabbt ut igen och viskade till sin kompis "de har inga vanliga öl här , vi går nån annanstans"). Så politiker och kalasarrangörer, vill ni ha mer kultur och mindre: Fyll faten med något som faktiskt smakar gott. Jag lovar att det blir bättre stämning och mindre bråk. Tills dess dricker jag hellre vatten eller läsk på Kulturkalaset.

För övrigt blir det nog Hammerfall, Bob Hund, Europe och kanske något mer senare i veckan samt några glas vatten.

Höstmörker

Har provat ett par flaskor av senaste hembrygden, Höstmörker. Det här är mitt första försök att brygga något mörkare och tyngre än bitter, pale ale och ipa som jag mest bryggt innan. Det blev lite av en skåprensningsstout för att göra slut på humle och malt innan brygguppehåll över sommaren. Dessutom blev det lite tidsbrist innan semestern och jag tvingades buteljera ölen när det fortfarande var rätt mycket grums kvar som inte hunnit förstå att det var dags att sjunka till botten av jäshinken och sälla sig till den stora jästkakan. Rätt mycket rostade havregryn användes som orsakade lite problem med lakningen och gjorde att det tog väldigt lång tid, men annars flöt bryggningen på rätt bra och jag kom i tid till Amylases sommarölsträff så att jag i lugn och ro kunde prova allt jag ville där.

Resultatet då? Jo, en inbjudande mörk öl med lite grums (kaffe, humlerester, jäst) i glaset efter upphällning, vackert brunt skum som dock lägger sig rätt snabbt. Doft av choklad, grillad korv och kaffe. I smaken är det kaffet som dominerar. Den rostade malten känns också tydligt. Jag hade hoppats på mer chokladtoner, men förhoppningsvis kommer det fram mer med lite lagring då kaffet får tid att lugna ner sig lite och ge utrymme till andra smaker som vill komma fram. Det som slår mig är att den är förrädiskt lättdrucken. En bomber försvann innan jag hann förstå det och rätt snart kände jag mig mer påverkad av alkoholen än jag ville. Ibland önskar jag faktiskt att alkoholen inte gör en så påverkad och smakavtrubbad för efter ett par alkoholstarka öl är det svårt att känna de subtila smakerna som kan göra ett öl (eller vin för den delen) helt fantastiskt.

Det blir nog till att dricka en Höstmörker varje vecka till hösten och vintern faktiskt är här. Eller kanske jag ska spara alla ett tag...Jag både hoppas och tror att det kommer vara som bäst om några månader, kanske kan vara värt att se till att ha gäng till jul.

Nästa bryggning blir nog en APA med kollegorna på jobbet som fått smaka ett par hembrygder och gärna vill lära sig mer om hur bryggning går till. En till imperial stout ska nog hinnas med i höst också, för Höstmörker ger definitivt mersmak!

Toronado Pub, San Francisco

Innan vi åkte till San Francisco fick vi tips att puben Toronado bör besökas. Toronado är en kvalitetsölpub några kilometer från stadskärnan kring Union Square som öppnade för 22 år sedan och som det verkar har blivit en institution för ölälskare i San Francisco, tillresta ölnördar och diverse annat pack. Utifrån ser puben väldigt anspråkslös ut och det är lätt att missa den om man är ute och och promenerar på Haight Street. Jag och frun (eller, hrm...bara jag kanske) bestämde på torsdagseftermiddagen att vi skulle leta upp någon schysst restaurang i området för att äta middag och sedan spendera några timmar på Toronado. Promenaden från city gick genom ett par rätt ruffiga kvarter på Market Street och Haight, vi hittade en mysig restaurang som dock var tom när vi kom vid femtiden. Lagunitas IPA på fat blev min dryck till den utomordentligt goda maten. Just Lagunitas IPA verkar finnas på de väldigt många restauranger och barer i San Francisco.

Efter avslutad måltid blev det 10 minuters promenad till Toronado som vi gått förbi tidigare. Det var rätt mycket folk därinne, men långt ifrån packat. Hög (väldigt hög) obestämbar rockmusik spelades i högtalarna och ett tag trodde jag att det var ett live-band som spelade. Det doftade dessutom en blandning av gammal svett och utspilld öl i lokalen (förmodligen hade spillts en del öl tidigare eftersom golvet var så där ohärligt klibbigt som det kan vara ibland...). Eftersom jag gärna vill sitta ner och kunna föra en konversation (inte skrika) när jag är på en pub, särskilt tidigt en torsdagkväll, och gärna dricker min öl utan att störas av att det luktar apa kände jag att jag kanske inte kommer att stanna så länge i kväll. När min blick istället lyfte till fatölslistan kunde jag inte hjälpa att leendet växte snabbt. Tippar på att det fanns 40-50 öl på fat. En hel del belgiskt men ännu mer gott amerikanskt som var anledningen till att jag var här. Mycket som jag aldrig druckit innan. Flaskutbudet var om möjligt ännu mer spännande med rariteter och godsaker från bland annat Lost Abbey, Russian River, Drie Fonteinen med flera. Jag hämtade mig något från det första intrycket när jag klev in och vi tog plats i baren. Det var inte alls något tryck i baren och jag hade inte hunnit bestämma mig ännu när damen bakom bardisken frågade vad jag ville ha. Hon hann fråga ännu en gång innan jag bestämt mig och av någon anledning började hon bli märkbart irriterad så jag tog in ett glas med en tillfällig dubbel-IPA från Port Brewing som jag inte kommer ihåg namnet på (tillägg: Det var deras 3rd Anniversary DIPA, riktigt god). När frun som var nöjd och inte ville ha något för tillfället snällt sa det flippade det helt för damen (Pam, Pat?) som serverat mig. "If you're going go be in my fucking bar you fucking have to drink something". Hade väl varit okej om det var skämtsamt hon sa detta, men det var snarare argt och hotfullt. Hon fortsatte att skrika ett gäng elakheter till min fru och jag tappade nästan hakan helt. Frun blev ledsen, jag kände att jag inte ville sitta kvar i den stinkande ljudlådan och dricka finöl med otrevlig personal så jag drog snabbt i mig mitt pintglas och mindre än 30 minuter efter att vi klivit in på puben var vi tillbaka på gatan igen.
Ingen särskilt trevlig upplevelse alltså, men jag kommer definitivt besöka Toronado igen om jag kommer till San Francisco fler gånger. Då kanske tidigare på dagen och hoppas att musiken inte spelas så jävla högt, barpersonalen är lite trevligare och ölutbudet är minst lika bra som tidigare. För det är riktig världsklass.

I stället slutade kvällen på City Beer på Folsom Street och fy fan vad bra det vad där. Men det är en annan historia.

Tillbaka från västerland

Hemma igen efter knappt fem hektiska veckor med sol, sommarvärme, varmare sommarvärme, ännu varmare sommarvärme, en väldig massa öl, några drinkar, tre fiskeresor, nya bekantskaper och lite annat skoj. Ska försöka pränta ner lite intryck närmsta veckan med hjälp av anteckningsblocket innan allt för mycket glöms bort.

Nu tänkte jag dock öppna en 90 min Imperial IPA som stått i kylen en stund....
...
...
...Gott!

Bud Light Lime. En styggelse.

Varför göra ett öl som detta? Jo, förmodligen för att det finns rätt så många människor som faktiskt tycker att det är "gott". Det förstår jag inte heller när det smakar som lättsockrat mineralvatten med tillsats av lime på flaska, typ ReaLime och någon konstig, obestämbar, kemisk bismak. Usch och fy. Detta verkade vara mångmiljonären Caseys favoritsommardryck och han hade köpt med sig tre lådor till vår fiskeresa till Bamfield på Vancouver Island. Han fick ha sina "öl" för sig själv efter jag och övriga reskamrater snällt smakat på det 4%-iga artificiella blasket.

Att sen BL Lime nära fryspunkten svalkade bra i magen i värmeböljan som för närvarande råder i British Columbia med temperaturer över 40 grader är en annan historia. Isvatten svalkar också och smakar dessutom bättre.

Invigning av Lagunitas bryggeripub

Lagunitas Brewing Company startades 1993 i det lilla samhället Lagunitas i Kalifornien av hembryggaren Tony Magee. Rätt snart var lokalerna för små och bryggeriet flyttades till den närbelägna staden Petaluma. Ungefär 16 år senare, i onsdags förra veckan, var det invigning för deras pub belägen vid bryggeriet. Av en ren slump var det just den dagen som jag planerat in att besöka bryggeriet och kanske få ett smakprov av något gott...

Frun och jag kom dit vid halv tre-tiden, en halvtimme för tidigt för den inbokade bryggerituren som skulle börja klockan tre. När jag efter ett snabbt toalettbesök satte mig ner för att vänta en stund började jag prata med en medelålders, väldigt sympatisk, ölintresserad man som höll på att skruva upp ett par neonskyltar. Naturligtvis handlade samtalet mest om...öl...oväntat. Efter en stunds diskussion om mikrobryggerier, Sverige, USA, Kanada, hembryggning, olika öltyper m m insåg jag att det var just Tony Magee som stod där och jobbade för att puben skulle öppna i dag. När alla skruvarna satt fast och skyltarna var uppe hällde han upp ett litet glas Cappucino Stout, en rätt trevlig stout med fin kaffesmak och även vanilj- och chokladtoner. Efter jag bara hunnit sniffa i glaset och knappt fått ner en enda droppe i strupen hällde han upp ytterligare ett glas och bjöd på. "Hop Stoopid, har du provat den?" Nej, det hade jag inte, men nu har jag det. En riktigt bra dubbel-IPA som jag dock inte gillar lika skarpt som några av de andra jag druckit. Det var dags att dricka upp och börja turen som var anledningen till att jag var här. Jag tackade för samtalet och ölen och följde med den lilla grupp som anslutit till mig och frun.

Innan rundturen skulle det tydligen bli ölprovning på andra våningen inne på bryggeriet. I en rätt så mysig bar som kändes sval och skön jämfört med sommarhettan ute serverades så rätt generösa glas av Pils, the Censored Ale, IPA, IPA Maximus, Imperial Red och A little Sumpin Sumpin. Som vanligt inga långa recensioner när det blir så många öl, men några korta reflektioner: Pilsen var helt ok, smakade bra efter en stund i solen, the Censored Ale (Copper Ale) var frisk, mycket rostad malt, men inte rikigt min stil. IPA:n, som för övrigt verkar vara den mest säljande IPA:n i Kalifornien var perfekt för att släcka törsten. Maximus var riktigt bra och jag gillar texten på flaskan, "This Hopped-up Monster has been known to remove enamel from ones teeth, but has pleasant aromas of burning tractor tires and flavors reminiscent of broccoli and kerosene. Doggone Good Beer." Låter som en dålig hembryggd. Så smakade det inte alls. Imperial Red som buteljerades dagen innan blev en av dagens favoriter, en otroligt härlig, grön humlearom, brunröd färg med liten skumkrona, smak av citrus, tallbarr, torkad frukt, karamell nybakat bröd. Avslutande A little Sumpin Sumpin med 50 % veteöl var fräsch och god, men veteölen kändes inte alls i en öl där humlen spelar ledmotiv.

Efter dessa sex öl var det dags för rundtur i det stora lilla bryggeriet mellan mäskkärl, lagringstunnor, buteljeringsanläggning m m. En intressant tur även om jag skulle önskat att damen som guidade oss runt kunde svara på lite fler av mina frågor. Det märktes att hon inte var någon direkt expert på

ölbryggning. En hel del spännande öl låg på lagring i tunnor mitt inne i bryggeriet.

Efter avslutad rundtur blev det en pint Cappucino Stout i den nya puben och ytterligare samtalande med Tony Magee och hans bryggarvänner samt lite poserande framför kameran med Tony innan vi satte oss i bilen för en biltur tillbaka till San Francisco. Hade gärna stannat där hela natten och druckit öl men då kanske jag fått börja leta ny fru...

Tack till Lagunitas för vänligheten och den goda ölen. Jag kan bara ge samma råd som till Russian River, besök om ni är i närheten!

Russian River Brewpub. Öl i världsklass. Kärlek.

Frun ställde snällt upp och körde hyrbil en dag från San Francisco för att transportera runt mig till lite schyssta ölställen. Första ölstoppet på vår mini-road trip var bryggeripuben hos Russian River Brewing Company i Santa Rosa, knappt 10 mil norr om San Francisco. Eftersom jag ville ha tid att prova så mycket som möjligt hängde vi på låset strax före öppningsdags klockan 11 och var de första att bli serverade öl denna varma onsdagmorgon.

Mindre samplers serverades och jag var inte sen med att beställa in samtliga öl som för tillfället fanns på fat vilket för dagen var:

Consecration

Damnation

Blind Pig IPA

Pliny the Elder

Salvation

Aud Blonde

Beer Esteam

Perdition

Sanctification

O.V.L Stout

Russian River IPA

samt en saison som jag inser att jag inte noterat namnet på...

Ett antal öl i absolut världsklass, några som var riktigt bra, ett par som var "bara" bra och ett fåtal som inte riktigt fick det att rycka till i mina kalsonger. Dagens tre favoriter, utan tvekan surölen Sanctification och Consecration samt dubbel-IPAn Pliny the Elder (undrar om den kan bli mycket färskare än så här, den bästa dubbel-IPAn jag hittills druckit). Blind Pig IPA kommer inte långt efter med en sån härligt skön, grön humlekaraktär och inte heller saisonen som var en riktigt fräsch, somrig öl. Fem öl som jag är otroligt glad att ha fått chansen

att prova och garanterat kommer dricka igen (Pliny och Consecration ligger i resväskan för transport till Götet). De tre "sämsta" var i mina ögon Aud Blonde (intetsägande), O.V.L. Stout (bra smak till en början men med obefintlig kropp) samt Beer Esteam (bismaker som jag inte kommer överens med). Eller...dåliga var de ju inte, men inte så bra som resten.

Även Russian River IPA (smaskig men inte samma klass som Blind Pig), Damnation, Salvation och Perdition smakade bra i skuggan på uteserveringen. Till denna orgie i Russian River-öl åts en pizza som var riktigt bra, men inte i närheten av den underbara meat lovers-pizzan som intogs veckan innan på Canoe Brewpub i Victoria.

Jag skulle gärna ha stannat hela dagen och även nästa dag och druckit öl på puben, men efter knappt tre timmar på Russian River och ytterligare ett par halvpints av Consecration och Blind Pig var det dags att bege sig vidare till nästa anhalt.

En helnöjd Christer och till synes även en rätt så nöjd fru lämnar Santa Rosa för en stunds bilfärd till Petaluma och Lagunitas som skulle visa sig blev ytterligare en av höjdpunkerna på resan.

Om någon har vägarna förbi Santa Rosa, tveka inte att svänga in på 4th Street för att sitta ner en stund och njuta. Så mycket god öl. Kärlek. Tror nästan jag ska gå och öppna en Pliny och drömma mig bort.

Spinnakers Gastro Brewpub

Frun och jag tog i veckan bilen ner till Victoria på Vancouver Island, provinshuvudstad i British Columbia, för att hälsa på lite vänner. Min plan var även att besöka några av de bryggerier (Driftwood Brewery, Phillips Brewing, Lighthouse Brewing, Vancouver Island Brewing Co) och brewpubs (Spinnakers, Canoe, Swans) som finns i staden. Rätt imponerande med så många bryggeriställen i en stad av Göteborgs storlek. Lägg därtill en hel drös schyssta restauranger och pubar och en allmänt väldigt vacker stad så är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo.

Vi kom till Victoria i tisdags eftermiddag och mötte upp med våra vänner som precis slutat jobbet för dagen. Planen var att äta middag på Canoe Brewpub som tydligen skulle ha riktigt bra mat. Det var dock überfullt på Canoe så vi knatade istället vidare till Spinnakers som är beläget vid vattnet en kort promenad från centrum. Inne i puben/restaurangen ligger maltsäckar staplade längs väggarna, det är högt i tak och atmosfären är riktigt härlig. Vi skyndade oss snabbt ut på altanen mot vattnet där ett par bord var lediga.

Jag bestämde mig för husets val av 6 smakprov som för dagen bestod av tre real ale (Nut Brown Ale, Mount Tolmie Dark, ESB), Hefeweizen, IPA samt Blue Bridge DIPA.

Vår servitris hade dock inte full koll när hon presenterade ölen, Mount Tolmie blev till IPA och dubbel-IPAn blev en Mount Tolmie. Det var dock inte särskilt svårt att själv lista ut vilka glas som innehöll de sex olika ölen. Tråkigt bara om någon icke-ölnörd blir lurad och tror att "jäklar vilken god weissbier, härligt besk och en massa citrus, gräs och blommor i smaken. Den måste jag köpa en låda av."

Det blir inga långa recensioner av ölen utan endast en väldigt kort sammanfattning.

Samtliga tre real ales var bra, Nut Brown Alen stack ut lite extra med sköna toner av choklad och hasselnötter. Hefeweizen hade en riktigt skön doft och smakade ok. IPAn och dubbel-IPAn var ok sessionöl och funkade bra ihop med maten som bestod av lax, fiskkakor och musslor till förrätt och för min del hamburgare (jävlar vilken god burgare!) till varmrätt. Jag skulle nog dock vilja klassa ölen som Pale Ale respektive IPA även om alkolholhalten är för hög för detta, 7.1% och 8.5%. Det blev en pint till av IPAn innan det var dags att lämna Spinnakers som stängde klockan 11. Intryck: Genomgånde välgjorda öl, bra men utan några riktiga toppar som sticker ut, och än en gång riktigt, riktigt bra pubmat.

Diverse öl från British Columbia och lite annat som slank med

De senaste dagarna har spenderats med fru och vänner i Victoria på Vancouver Island. En del bryggeribesök, pubar, öl och annat kul har det blivit, återkommer till det senare. Passade på att köpa på mig lite lokala brygder dels för att dricka upp här, men också för att ta med mig hem och bjuda på. Har en känsla av att det kommer bli rätt många fynd i San Francisco nästa vecka också...

Kan i alla fall bjuda på en liten laguppställning av det jag köpte på the Island.

Black Toque India Dark Ale, Phillips Brewing

Berry Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

Extra IPA, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

Oatmeal Stout, Swans Hotel/Buckerfield Brewery

IPA, Fat Cat Brewery

Pompous Pompadour Porter, Fat Cat Brewery

Éphémére, Unibroue

Don de Dieu, Unibroue - Belgisk strong ale

Saltspring Porter, Gulf Island Brewery

Raspberry Porter, Tree Brewing

Surly Blonde, Phillips Brewing - Belgisk trippel

Innis & Gunn Canadian Cask Limited Edition (bryggd till Canada Day 2009) - Förväntar mig inte att den kommer vara god, köpte den mest för att det kändes kul.

Summer Honey Wheat Ale, Canoe Brewpub - Weissbier smaksatt med honung.

Longboat Chocolate Porter, Phillips Brewing

Maple Stout, Cannery Brewing - Stout smaksatt med lönnsirap.

Brother Barts, Driftwood Brewery - Belgisk Brown Ale

Crooked Coast Amber Ale, Driftwood Brewery

Garibaldi Honey Pale Ale, Howe Sound Brewing Co

Buckerfields Legacy Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery - Barley wine

Hop Rod Rye, Bear Republic (USA)

Fraoch Heather Ale, Williams Brothers (Skottland)

Ej med på bild: Framboise, Longwood Brewpub

Ja, det är väl bara att börja dricka och se vilka som är riktiga bottennapp och om det finns några höga toppar. Eftersom de flesta flaskorna är bombers har jag att göra i några dagar...

Devils Elbow IPA

Tisdag eftermiddag i värmen och jag behöver något svalkande. Drar fram en 1-litersflaska Devils Elbow IPA från Howe Sound Brewing . Av någon anledning buteljerar de endast på litersflaskor vilket kan bli lite väl mycket om man ska dricka hela själv. Flaskorna har dock patentkork så det går ju faktiskt att sprida ut en flaska över två dagar om man känner för det.

Jag har tidigare druckit Father Johns Winter Ale från bryggeriet som ligger i Squamish ca 50 km norr om Vancouver. En kryddig julöl som jag gillade rätt mycket och tog med ett par flaskor hem av. 

OK, dags för lite Devils Elbow. En småtrevlig IPA som är klart drickbar men ingen riktig höjdare. Den har en rätt kraftig beska som lägger sig som ett lock i gommen, men tyvärr finns det inte så mycket som kan balansera humlebeskan. Lite för mycket smörkola. Blygsamma citrustoner i smak och doft. Överlag känns det här lite som en brittisk IPA som inte brukar min favorit. Jag dricker upp flaskan för att stilla min törst och sammanfattar. Helt okej, men inte så mycket mer.